# ID: svediakorp-gov411458
# author: Dupuis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 818
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru rådsordförande, herr kommissionär, kära kolleger!
Jag instämmer inte alls i det som fru Lindh säger när hon talar om " erfarenheterna från Balkan ".
Jag tror att det som i dag händer i Makedonien är ett uttryck för att vi inget sett, inget hört, inget lärt, eller snarare att ni inte har sett något, inte har hört något och inget har lärt er.
Det som i dag händer i Makedonien händer i Makedonien och det tjänar ingenting till att skapa alibin och, som många gör, säga att krisen kommer från Kosovo, och överföring av tidigare UCK-medlemmar till Makedonien.
Krisen i Makedonien är en kris som uppstått och som utvecklats på grund av vår allvarliga politiska frånvaro när det gäller Makedonien under de senaste tio åren.
Och de socialistiska kollegerna kommer att minnas hur envist Pack och jag hela tiden återkommit till hur viktigt ett projekt var som föreföll marginellt, som de socialistiska och kommunistiska kollegerna betraktade med viss nedlåtenhet, jag tänker på projektet med universitetet i Tetovo, vars betydelse var grundläggande för att bemöta en av frustrationerna bland albaner och makedonier.
Man tittade nedlåtande på oss, på samma sätt som man för femton år sedan såg nedlåtande på oss när vi, i detta parlament, bad att dåtidens Jugoslavien skulle anslutas till Europeiska gemenskapen, som den enda vägen för att undvika den explosion som verkligen ägde rum några år senare.
Frågan som uppstår är frustrationerna hos det albanska folket, frustrationer som funnits mycket länge och som först fått en början till lösning när Georgievskis regering tillträde.
Dessa frustrationer utvecklades faktiskt, under de åtta första åren av Makedoniens oberoende, av Crvenkovskis socialdemokratiska regering som bokstavligen köpte några albaner, några kiesling, genom att erbjuda dem marginella poster i sin regering och några ambassadörsposter här och där.
Däremot har sannolikt Georgievskis regering, genom att i regeringen ta med Xhaferis parti, vars ledare av de socialistiska kollegerna betraktades som en extremist - och de måste ha skruvat ned förväntningarna när de såg vilken roll som Xhaferi spelade under krisen 1999, när hundratusentals kosovoalbaner jagades ut ur Kosovo av krigsförbrytarens regim, Milosevic - räddat Makedonien från en ofantlig katastrof.
Makedonien var på den tiden på väg att explodera, att landet inte gjorde det beror på " extremisten " Xhaferi, och om det i dag fortfarande inte har exploderat beror det återigen i första hand på Xhaferi, och säkerligen inte på vår Europeiska unions åtgärder.
Kommissionär Patten tog därför hand om ärendet.
Frågan om universitetet behövde lösas, men det är en brådskande fråga, eftersom det handlar om 6000 studenter som borde kunna överföras till detta nya officiella universitet.
Om det inte sker kommer de inte att ha möjlighet att få tillgodoräkna sig sina examina, och om det inte har skett före årets slut, finns det 6000 förtvivlade studenter som senare kommer att göda den kris som vi i stor utsträckning har bidragit till under de senaste åren.
Sådan är situationen i Makedonien.
Och i dag är den värre än någonsin, eftersom det till den albanska befolkningens frustrationer nu också har tillkommit en enorm oro när det gäller den makedonska motparten.
Gårdagens lösningar, som kunde vara progressiva, som kunde vara detta universitet, som kunde vara en långsam process för att montera ned den slavisk-makedonska nationalstaten och åstadkomma en federal stat, kräver i dag att takten ökas och att de makedonska motparterna föreslås lösningar som går mycket, mycket längre, för att motsvara såväl albanernas frustrationer som den djupa oron hos den slavisk-makedonska befolkningen.
Och när det gäller konfliktförebyggande i detta sammanhang upplever vi sedan tio år ett fullständigt oacceptabelt uppförande från våra vänners sida, våra grekiska kolleger.
I stället för att föregripa, se till att övertyga den grekiska befolkningen om behovet av att med namnet " Makedonien " ge det makedonska folket en identitet, såväl det albanska som det slavisk-makedonska, blockerar grekerna, skamlöst för att inte säga ännu mer, varje process som skulle göra det möjligt för makedonierna att äntligen få en republik som inte heter förra jugoslaviska republiken Makedonien, fru rådsordförande, utan bara " Makedonien ".
Det kanske skulle vara på tiden att man inom rådet försöker övertyga den grekiska företrädaren så att detta problem äntligen kan lösas och så att makedonierna äntligen får fullständig rätt till detta namn.
Det är den situationen vi befinner oss i.
Jag anser att det är brådskande att agera, det är brådskande att skynda på rörelsen, det är brådskande att på nytt ge förtroende till såväl den makedonska befolkningen som den albansktalande befolkningen i Makedonien.
