# ID: svediakorp-gov411451
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,777
# sentences: 70
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Jag noterar vad den ärade gentlemannen säger om att det är svårare att ta sig till Strasbourg än till Murmansk, men jag förmodar att en skillnad är att det inte går att ta sig till Strasbourg med atomubåt.
Det är ett stort privilegium för mig att fortsätta efter ministern, som jag har tillbringat mycket tid med under trojkabesök under de senaste veckorna, i konfliktförebyggande arbete, skulle jag säga, och det är ett nöje att delta i den debatt som den ärade gentlemannen har tagit initiativ till.
Vi utbytte åsikter i frågan senast i Washington för några dagar sedan.
Han har satt i gång en viktig debatt.
Ni har kanske överseende med om jag talar något längre än mina fem tilldelade minuter nu i inledningen och drar av den tiden i mitt inlägg i slutet av debatten.
Jag kommer inte att tala i slutet av debatten, såvida det inte finns särskilda frågor som ledamöter vill att jag skall svara på, vilket jag, om så är fallet, naturligtvis kommer att göra med nöje, inte minst om ministern har gett sig av till Murmansk.
Som ministern påminde oss om är konfliktförebyggande, krishantering och återuppbyggnad efter konflikter inget nytt område för Europeiska unionen.
Vi inser att konfliktförebyggande och krishantering är långsiktiga åtaganden.
Våra regionala samarbetsprogram - Cards, Alure-programmet för Latinamerika, Phare, Meda, Tacis och så vidare -, Cotonouavtalet liksom våra föranslutningsstrategier och stabiliserings-, associerings- och samarbetsavtal med tredje land innehåller allihop föreskrifter om konfliktförebyggande och krishantering.
Program för återställande, som det i Rwanda efter folkmordet, program för ekonomisk återuppbyggnad, som det i Kosovo i dag, och bilaterala biståndsprogram som bygger på fredsavtal, som de i Guatemala och El Salvador, är praktiska exempel på hur vi dagligen hjälper till att förebygga konflikter och bygga upp fred runtom i världen.
Ingen ifrågasätter att de senaste händelserna på Balkan, i Afrika och på andra håll har lärt oss att vi måste rusta oss själva bättre för att försöka förhindra att våldsamma konflikter bryter ut och reagera effektivare när det inträffar.
Vi har tagit några viktiga nya initiativ när det gäller konfliktförebyggande.
I december lade kommissionen och den höge representanten gemensamt fram en rapport med rekommendationer om förbättringar för rådet i Nice.
Vi riktade i synnerhet in oss på att utveckla bättre analysmetoder, närmare samordning inom unionen och effektivare samordning med våra internationella partner - och detta anknyter till en sak som mina ärade vänner tog upp - särskilt Förenta nationerna och OSSE.
Vi arbetar nu tillsammans med den höge representanten för att följa upp rekommendationerna i Nicerapporten.
Vi ser på möjligheten att utveckla konfliktindikatorer och system för tidig varning, så att vi bättre kan koncentrera vår uppmärksamhet på länder och regioner i svårigheter.
Vi undersöker också hur instrument inom ramen för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (GUSP), till exempel politisk dialog, kan anpassas, så att de blir kraftfullare, flexiblare och lättare att använda i tid.
Kommissionen arbetar tillsammans med ordförandeskapet på det handlingsprogram som ordförandeskapet, vilket ministern klargjorde, kommer att lägga fram vid europeiska rådets möte i juni.
Kommissionen utarbetar också ett meddelande om konfliktförebyggande, vilket vi kommer att lägga fram för rådet i april.
I detta meddelande kommer vi särskilt att inrikta oss på att angripa de grundläggande orsakerna till konflikter genom gemenskapens instrument för bistånd till tredje land samt utveckling.
Vi kommer, till exempel, att lägga fram förslag som syftar till att på ett tydligare sätt bygga in målen om fred och demokratisk stabilitet i våra biståndsprogram.
Vi kommer i framtiden att lägga större betoning på att stödja uppbyggandet av stabila institutioner och rättssäkerhet, vilket, naturligtvis, inbegriper polis och rättskipning.
Vi kommer genom våra biståndsprogram också att se till att hänsyn tas till indikatorer för politiskt utanförskap, etnisk, social eller regional marginalisering, miljöförstöring eller andra faktorer som kan bidra till våldskonflikter.
Vi avser att bidra till internationella initiativ, till exempel genom G8 och OECD, i frågor som internationell brottslighet, diamanthandel, narkotikahandel och barnsoldater.
Vi måste också till fullo utnyttja andra medel, som handelspolitiska instrument och handels- och samarbetsavtal, eller vår kompetens i fråga om polisutbildning i gränsövervakning, tullbiståndsuppdrag - som har varit en mycket stor framgång på Balkan - eller sakkunskap på det migrations-, social- eller miljöpolitiska området.
Jag ser fram emot att återkomma till parlamentet för att redogöra för meddelandet när det slutgiltigt har godkänts.
Men jag är väl medveten om att händelserna ute i världen inte stannar upp medan vi arbetar med dessa frågor.
I södra Serbien och vid Kosovos gräns med Makedonien har vi sett exempel från verkligheten på en kris som måste hanteras, som ministern sade, och ytterligare en konflikt som måste förebyggas.
Tillåt mig att tala klarspråk.
Händelserna vid dessa två gränser hotar, om vi inte tar itu med dem snabbt och bestämt, att omkullkasta många av de mycket positiva framsteg som gjorts i regionen den senaste tiden.
De hotar att leda till nya konflikter och ny instabilitet, just som vi höll på att lägga de sakerna bakom oss på Balkan.
Uppriktigt sagt, de rent militära säkerhetsfrågorna på det här området åligger rådet - och framför allt Nato - inte Europeiska kommissionen.
Jag vet hur hårt ordförandeskapet, ministern och min kollega Javier Solana - liksom även Nato - har arbetat med dessa frågor.
Jag välkomnar varmt det eldupphöravtal som man förhandlade fram i måndags i Presovodalen.
Jag hoppas verkligen att det kommer att respekteras.
Däremot har jag varit fast besluten att kommissionen bör bidra så snabbt och fullständigt som möjligt för att stödja de bredare ansträngningarna för att ta itu med denna kris både i södra Serbien och vid f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens gräns.
Som parlamentet kanske känner till har vi redan meddelat att vi är beredda att ge omkring en miljon euro i bistånd till södra Serbien, till Presovodalen.
Vi har gjort ytterligare 900 000 euro tillgängliga och kommit överens om 24 projekt med Serbiens vice premiärminister, Covic, och den lokala borgmästaren.
De 24 projekten omfattar områden som förbättring av vatten och förbättring av skolor, och vi är beredda att finansiera även dem.
Det innebär att vårt omedelbara bistånd uppgår till nästan 2 miljoner euro.
Jag tror att det är rätt sätt att stödja vice premiärminister Covics vilja att försöka lösa dessa frågor genom dialog snarare än konflikt.
Vi är dessutom beredda att lägga en del av de 240 miljoner euro som vi i år ger Serbien i återuppbyggnadsbistånd på att göra mer i Presovodalen.
Vi har fortfarande en lång väg att gå när det gäller att förbättra vår förmåga att svara på kriser på kort sikt.
Jag skulle dela in de utmaningar som vi står inför under tre rubriker.
För det första måste vi reagera snabbare i krislägen.
Kommissionen besvarar denna utmaning.
Som parlamentet känner till är vi i färd med att reformera vårt bistånd till tredje land, vilket kommer att göra att vi kan tillhandahålla biståndet inom ramen för alla gemenskapens biståndsprogram snabbare och effektivare.
Dessutom antog rådet i förra månaden, på vårt initiativ, förordningen om inrättande av en mekanism för akuta ingripanden.
För det andra måste vi kunna placera ut lämplig personal av ett tillräckligt antal, vilket är en verklig svårighet och en utmaning för oss alla.
Tack vare mekanismen för akuta ingripanden kommer kommissionen att beredas möjlighet att göra detta, och vi kommer inom kort att inleda förhandlingar om ramavtal för detta syfte med medlemsstater, internationella organisationer, icke-statliga organisationer och andra.
Vårt största problem på det här området är emellertid bristen på lämpligt kvalificerad och ledig personal i medlemsstaterna.
Det är ett problem inte bara för unionen, utan även för FN, OSSE och andra organ som arbetar med internationella fredsuppdrag.
Enligt kommissionens mening är det bästa sättet att bygga upp unionens förmåga på det här området att utveckla gemensamma rekryteringsstandarder och utbildningsprogram.
Kommissionen uppmuntrar medlemsstaterna att arbeta tillsammans samt med FN och OSSE på det här området och är beredd att stödja sådana utbildningsprogram med gemenskapsmedel.
För det tredje och sista måste vi utveckla en effektivare samordning.
Enligt kommissionens åsikt kräver en effektiv krishantering inte nödvändigtvis stora förändringar av de befintliga förfaranden för beslutsfattande som föreskrivs i fördraget.
Men den kräver förbättrade mekanismer för den dagliga samordningen på högkvartersnivå, på fältet och mellan fältet och högkvarteren.
För egen del håller kommissionen på med en inre omorganisation för att säkerställa att gemenskapens instrument samordnas bättre i krislägen.
Kommissionen har inrättat en enhet för konfliktförebyggande och krishantering.
Inom den enheten avser kommissionen att inrätta en krishanteringssektion, som kommer att samordna olika gemenskapsinitiativ och erbjuda en brännpunkt för rådets incidentrapporteringscentrum.
Krishanteringssektionen bör vara funktionsduglig till sommaren.
Dessutom har vi, i fråga om den pågående debatten i rådet om förfaranden för krishantering, föreslagit rådet att den samordningsmekanism som föreskrivs i slutsatserna från Europeiska rådets möte i Helsingfors bör lanseras på nytt.
Vi är beredda att spela vår fulla del i denna mekanisms funktion.
Avslutningsvis, både när det gäller konfliktförebyggande och civil krishantering, avser kommissionen att spela - i full förening med det arbete som rådets Kommitté för utrikes- och säkerhetspolitik utför - en aktiv roll när det gäller att utarbeta insatser på det här området tillsammans med rådet.
Vi vill arbeta med den höge representanten, policyenheten och rådets sekretariat i denna anda.
Vi, liksom rådet, kommer att arbeta nära med parlamentet i dessa frågor.
Vi kommer helt säkert att hålla parlamentet fullständigt informerat.
Jag hoppas verkligen att det meddelande som vi lägger fram i april kommer att erbjuda en medelpunkt för en debatt som bereder oss möjlighet att på ett mer kreativt och uppbyggligt sätt föra samman de skyldigheter som åligger kommissionen med de skyldigheter som vi har enats om att dela på en europeisk nivå.
Vi kan ta initiativ på det här området, som inte tillgängligt för andra, och om vi gör det på ett uppbyggligt sätt, kommer vi att bygga upp en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik i verkligheten.
