# ID: svediakorp-gov411450
# author: Lindh (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,500
# sentences: 78
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Herr talman, herr Brok och ärade ledamöter!
Först av allt vill jag tacka för att Brok tar upp denna väsentliga fråga.
Jag skulle vilja utnyttja möjligheten att svara brett också om hur vi från det svenska ordförandeskapet ser på arbetet med förebyggande inom unionen.
" Alla människor äro födda fria och lika i värde och rättigheter. "
Så inleds Förenta nationernas allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna - hörnstenen i vårt arbete för den enskilda människans frihet, trygghet och värdighet.
I krig och väpnade konflikter raseras, som vi vet, alla grundläggande principer.
Det är i stället den starkes rätt som gäller genom vapenmakt och förtryck.
1900-talet var krigens århundrade med världskrigen och krigen i Mellanöstern och på Balkan.
Varje gång ringde varningsklockorna, men det internationella samfundet kom ändå oftast för sent.
Nu kan vi visa att vi lär av det förflutna.
Genom att aktivt satsa på att förebygga väpnade konflikter kan vi bidra till att detta århundrade blir någonting annat.
Här har EU en huvudroll.
Låt mig citera vad Hume sade i parlamentet när han tilldelats Nobels fredspris: " Låt oss inte glömma att EU är det bästa exemplet på konfliktlösning vi känner i världshistorien. "
I dag är konfliktförebyggande också en central del i den framväxande europeiska säkerhets- och försvarspolitiken.
ESDP, säkerhets- och försvarspolitiken, vilar på tre ben: militär krishantering, civil krishantering och konfliktförebyggande.
Dessa hänger nära samman.
Samtidigt är förebyggande någonting annat än militär och civil krishantering därför att det handlar om annat än att reagera på en redan uppblossad kris, nämligen om att i god tid främja de grundläggande värden som vi enats kring: att barn får gå i skola i stället för i krig och att demokratin förankras på alla nivåer.
EU har ett mycket stort antal instrument som kan användas för att förebygga väpnade konflikter och hantera kriser.
Vi måste använda dem på ett mer genomtänkt och samstämmigt sätt, både i fält och i Bryssel.
Dessa frågor måste engagera hela unionen och alla institutioner.
Vi vet redan att EU kan göra viktiga insatser.
Våra obeväpnade monitorer i Presovo och polismissionen i Albanien är bara två exempel.
Erfarenheterna från Balkan har tydligt visat att konfliktförebyggande måste bygga på ett långsiktigt engagemang.
De grundläggande orsakerna till väpnade konflikter måste undanröjas.
Utvecklingssamarbetet har därför en central roll.
Kommissionens och utvecklingsrådets beslut om att förebyggande skall integreras i utvecklingssamarbetet är centralt och måste nu omsättas i praktiska riktlinjer för projekt och program.
Det handlar om att långsiktigt stärka mänskliga rättigheter och demokrati och om hur krishantering och katastrofhjälp övergår i utvecklingssamarbete.
Kommissionens kommande meddelanden om konfliktförebyggande, om mänskliga rättigheter och demokrati och om katastrofhjälp, återuppbyggnad och utveckling blir därför betydelsefulla.
Vi måste också tidigare upptäckta potentiella konflikter.
Ett exempel är hur vattenfrågor i dag ofta är en källa till konflikt.
Men vi kan alldeles bredvid oss också se ett talande exempel på hur EU kan innebära att resurser av gemensamt intresse kan skapa samarbete och utveckling.
Floden som rinner genom Strasbourg var förr ett förgiftat vattendrag, en gräns.
Nu är den en gemensam farled och en fiskekälla.
EU måste också utveckla hållbara och effektiva partnerskap med andra viktiga aktörer.
FN är vår allra viktigaste samarbetspartner.
Vi försöker nu knyta ett långsiktigt nära samarbete på alla nivåer mellan EU och FN.
På liknande sätt stärker vi relationerna med OSSE.
I Afrika vill vi samarbeta med de subregionala organisationerna SADC, IGAD och ECOWAS, som också arbetar med konfliktförebyggande och krishantering, för att kunna hjälpa dem med att bygga upp kapacitet och stödja lokala processer.
ECOWAS lätta vapenmoratorium är ett bra exempel.
Vidare bildar vi en gemensam expertgrupp för konfliktförebyggande med Kanada och utvecklar kontakterna med G8-gruppen.
Samarbetet med andra måste naturligtvis drivas av verkliga behov och av komparativa fördelar.
När jag tillsammans med Patten och Solana nyligen besökte södra Kaukasus var det självklart att bygga på OSSE: s och Europarådets kunskap och närvaro i området.
Nu diskuterar vi hur EU tillsammans med OSSE kan utveckla övervakningen av gränsen mot norra Kaukasus.
Trojkans besök i Kaukasus i februari samt i Israel och Gaza i går och i förrgår är också exempel när det gäller EU: s konfliktförebyggande roll.
Jag vill även understryka att relationerna med det civila samhället och med NGO: s är avgörande för att vi skall lyckas.
Herr talman!
Det har kommit en begäran om ett rådsuttalande om situationen i norra FYROM, och jag skulle gärna vilja ta upp detta som ett exempel på hur EU kan arbeta:
Vi har sedan flera år försökt att verka konfliktförebyggande genom obeväpnade monitorer, genom bistånd till politiska och ekonomiska reformer samt centrala och lokala institutioner, genom handels- och samarbetsavtalet 1998 och genom det stabiliserings- och associeringsavtal som inom kort väntas bli undertecknat.
Den 22 februari kom de första rapporterna om att väpnade albanska grupper tagit sig in i norra FYROM.
Deras syften är oklara, men det fanns ett klart motstånd mot ratificeringen av det gränsavtal som nyligen hade undertecknats mellan FYROM och FRJ.
För att förebygga ökade oroligheter etablerade EU, och det lokala ordförandeskapet i Skopje, en nära dialog med FYROM: s regering.
Trojkan sammankallade de ledande albanska partierna och uppmanade dem att rösta för en ratificering av gränsavtalet, vilket en majoritet också gjorde.
Efter eldstriderna, minexplosionen och skottväxlingen har EU fördömt de våldsamma attackerna och uppmanat samtliga parter - i synnerhet företrädare för den albanska minoriteten i FYROM - att ta avstånd från våldshandlingarna.
Vi har sagt att det är viktigt med ett närmare samarbete och även välkomnat samarbetet mellan KFOR, UNMIK och FYROM: s myndigheter och uttalat stöd för FYROM: s suveränitet och territoriella integritet, men samtidigt manat till återhållsamhet.
Det viktiga budskapet till allmänheten har varit att FYROM: s framtid finns i ett närmande till Europa och EU samt att stabilitet och säkerhet är en viktig förutsättning för det.
Viljan hos befolkningen på Balkan till integration och samarbete med Europa gör att EU kan spela en viktig roll - också en viktig opinionsbildande roll.
Herr talman!
Vi har påbörjat en viktig process när vi nu genomför de förslag som kommissionen och den höge representanten presenterade i sin rapport till Nice och hoppas kunna gå vidare och anta ett program för konfliktförebyggande i Göteborg i juni.
I förberedelserna till det programmet kommer vi givetvis att noga studera förslagen från parlamentet, inklusive den viktiga Lalumièreresolutionen från i fjol liksom den resolution som kommer att antas i morgon.
Låt mig avslutningsvis säga några ord om andra delar av samarbetet kring säkerhets- och försvarspolitiken.
Den militära kapaciteten har jag inte berört i dag, men jag tror att den spelar en viktig roll.
Kunskapen om att EU har militär kapacitet spelar också en viktig roll för det förebyggande arbetet.
När det gäller den civila krishanteringen måste vi komma vidare med det som Europeiska rådet tog upp - civilpoliser, rättsväsende, civil administration och räddningstjänst.
Vi arbetar hårt för att omsätta målet om 5 000 poliser i konkreta resultat.
Medlemsstaterna har uppmanats att anmäla sina nationella bidrag.
En första avstämning sker i maj.
Vi satsar mycket energi på att utveckla förmågan att planera och leda polisinsatser och på gemensamma standarder för bl.a. utrustning och utbildning.
Vidare har vi påbörjat arbetet med övriga kapacitetsområden - stärkande av rättsväsende och civil administration under kriser och konflikter, och Rådsarbetsgruppen för räddningstjänst tar fram konkreta mål inom sitt område.
Vi vet ju att en väpnad konflikt skadar alla vitala funktioner i ett samhälle.
Krishantering måste därför inkludera stöd som gäller allt, från rättsväsende till sophantering.
Mänskliga rättigheter, internationella överenskommelser och humanitära principer måste försvaras, inte minst vad avser säkert tillträde för att hjälpa drabbade.
Vi vill därför också inleda diskussonen om andra kapacitetsområden än de som vi tidigare identifierat.
Observatörer och experter på mänskliga rättigheter och nedrustning är sådana exempel.
Självklart måste vi också lösa frågorna om hur vi skall få en effektiv samverkan mellan den civila och den militära krishanteringen.
Nästan alltid löser vi ju dessa frågor gemensamt när det gäller det praktiska arbetet på fältet.
Om det skulle bli så att jag i förväg avviker från denna debatt vill jag betona att det inte på något sätt handlar om att jag inte är intresserad av att höra vad alla parlamentsledamöter tycker.
Jag skall nämligen till Murmansk för att diskutera de viktiga kärnsäkerhetsfrågorna i norra Ryssland, och det är inte så lätt att ta sig till Murmansk.
