# ID: svediakorp-gov411449
# author: Brok (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 688
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Fru rådsordförande, herr kommissionär!
Jag tackar för möjligheten med denna debatt i dag, eftersom treenigheten konfliktförebyggande, civil krishantering och militär förmåga bör ses i ett större sammanhang, och eftersom man naturligtvis måste se till att konfliktförebyggande och civil krishantering har en viktig ställning.
Alla tre delarna har något gemensamt.
Trovärdig civil krishantering och trovärdigt förebyggande kan bara bedrivas om alla sidor är medvetna om den militära förmågan.
Å andra sidan är en vidareutveckling av våra möjligheter till konfliktförebyggande och krishantering ett villkor för att vi aldrig skall behöva ta till militära medel.
Därför har detta en så stor betydelse.
Enligt besluten i Köln, Helsingfors och Feira och enligt de villkor som skapats i Nice finns det här tydliga uppdrag för att de civila aspekterna i krishanteringen skall drivas på, inklusive utbyggnad av kapacitet för planering och genomförande av polisiära operationer, samarbete med Förenta nationerna liksom frågor om samstämmighet och effektivitet när det gäller förbättringen av unionspolitiken på detta område.
Därvid har det blivit uppenbart för oss, och blir alltmer uppenbart att den nuvarande artificiella uppgiftsfördelningen - att en del ligger hos kommissionen och en del hos den höge representanten - skadar oss på sikt och att man i rådet på längre sikt ändå borde överväga om inte kommissionens vice ordförande med särskilda förbindelser till rådet skulle ta över den enhetliga ledningen av denna fråga, för att på denna grundval ändå åstadkomma en högre grad av samstämmighet inom dessa tre områden.
Därvidlag handlar det också om att vi gärna skulle vilja att det granskades i vilken mån det finns olika förmåga i Europeiska unionens institutioner.
Vi måste åstadkomma en förbättring av Europeiska unionens informations- och analyskapacitet.
Jag anser att vi inte bör bygga upp dubbla strukturer, utan bör sammanfatta resurserna hos rådet, kommissionen, medlemsstaterna och andra organ, för att på så sätt åstadkomma verklig nytta.
Jag vill inte gå in i detalj på allting, men jag anser att det här också är av stor vikt att kommissionen på dessa områden i större utsträckning tar initiativet och har en central roll när det gäller att formulera krisförebyggandet och krishanteringen, för att redan på så sätt skapa det politiska medvetandet om att förmågan kan samlas i en hand.
Vi uppmanar uttryckligen medlemsstaterna att ställa nödvändig kapacitet och resurser till förfogande så att Europeiska unionen snabbt kan göra en insats på de områden som definierats i Feira, vilket bland annat förutsätter en föregående definition av konkreta mål, eventuellt tillsammans med en tidtabell, så som var fallet vid diskussionen om polisstyrkorna.
Av exemplet med Kosovo ser vi hur nödvändigt det är att vi har denna förmåga, men att vi också under enhetlig ledning och samordning kan bli aktiva.
Även om oerhört mycket positivt har utvecklats under de senaste två, tre åren av rådet, kommissionen och medlemsstaterna, måste vi också säga att vi, med tanke på de uppgifter vi omedelbart måste ta itu med, tyvärr på många områden fortfarande ligger långt efter.
Av den anledningen anser vi att det är viktigt att vi här kommer framåt.
Här är det säkert också nödvändigt att vi får en nödvändig samordning med organisationer som FN, OSSE, Europarådet, liksom finansinstitut som Internationella valutafonden och Världsbanken samt icke-statliga organisationer.
Jag vill bara erinra om status quo, nämligen att det gamla påståendet fortfarande gäller i samband med Kosovo: Nu måste vi äntligen hitta en samordnare för samordnarna.
Jag anser att det här fortfarande finns många uppgifter att lösa och att vi, med tanke på de problem som är förenade med detta, särskilt för enskilda människor, också måste övervinna svårigheterna, behörighetstvisterna mellan och fåfängan inom institutionerna, för att här utveckla den europeiska förmåga som skall göra det möjligt för oss att sörja för fred och frihet inte bara inom Europeiska unionen, utan också vid dess gränser, och bidra till detta på lämpligt sätt.
