# ID: svediakorp-gov411383
# author: Carlsson, Gunilla (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 393
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Lissabonprocessen skall ju skapa den mest dynamiska ekonomin i världen.
Öppen samordning har valts som metod, och jag tänkte delge er mina erfarenheter.
Sverige har deltagit i en mängd toppmöten och processer.
Alltsedan Essentoppmötet 1994 har det talats om vikten av sänkta skatter på arbete och en ökad flexibilitet.
I praktiken har Sverige gjort tvärtom.
Precis som med sitt självvalda utanförskap i fråga om euron ignorerar man vad som gemensamt överenskommits.
I stället ökar man skattebördan och fortsätter att hämma entreprenörskap.
I Stockholm skall man jämföra och lära av varandra.
Hur ser det då ut?
Ja, det talas om en ökad sysselsättningsgrad men sanningen i Sverige är att trots tre år med högkonjunktur står i dag fler utanför arbetskraften jämfört med hur det var i början av 1990-talet, då vi upplevde den värsta lågkonjunkturen sedan andra världskriget.
Samtidigt döljs den faktiska arbetslösheten i arbetsmarknadspolitiska åtgärder och tillfälliga masskunskapssatsningar som inte leder till kvalitetsjobb.
Dessutom påverkar en förskräckande sjukfrånvaro statistiken.
Lägger vi till de latent arbetssökande och undersysselsatta omfattar arbetslösheten i Sverige 17 procent av arbetskraften - att jämföra med drygt 5 procent som redovisas officiellt.
I Lissabondokumentet talas det mycket om kunskap.
Kunskapsmässigt riskerar Sverige en härdsmälta trots allt tal om livslångt lärande, eftersom vi missar redan i starten.
34 procent av våra gymnasieungdomar saknar fullständiga betyg i matematik, svenska och engelska.
Samtidigt motarbetas den kvalitetshöjning inom skolan som friskolor och ökad konkurrens medför - tvärtemot intentionerna i Lissabon.
Den svenska högskolan är i kris.
Sverige har förvisso många högskoleutbildade men saknar människor med verklig spetskompetens.
Därför sänker socialisterna skatterna för rika influgna specialister och höjer skatterna för bofasta lågutbildade svenskar.
Att prata och planera är en sak - speciellt om man får göra det i sammanträdesrum i andra delar av Europa - men att genomföra och förändra kräver mer övertygelse.
Det behövs nu handlingskraft, inte minst för nationella strukturreformer och ökade liberaliseringar på EU-nivå.
I stället för att ägna mig åt meningslösa kompromisser och vackra texter tänker jag fortsätta att kritisera den europeiska modellen, som hittills inte har förmått skapa tillräckligt många nya jobb utan som i stället dömer alltför många till långtidsarbetslöshet, utanförskap, fattigdom och marginalisering.
