# ID: svediakorp-gov411379
# author: Schmid, Herman (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 455
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Lissabonbesluten var speciella: Å ena sidan präglades de av en tydlig högerorienterad ekonomisk politik med avreglering och privatisering.
Å andra sidan präglades de av en vänsterpolitik med full sysselsättning, som därmed för första gången blev en officiell målsättning för EU.
Man talade om social agenda, social gemenskap, kamp mot fattigdom, livslång utbildning för alla osv., dvs. naturliga inslag i en vänsterpolitik.
Den gången var jag rätt förundrad.
Jag undrade hur man samtidigt kunde förena - eller balansera, som Lindh sade - höger- och vänsterpolitik.
Nu har bilden klarnat och jag ser att oenigheten om den ekonomiska politiken kvarstår.
Högerpolitiken dominerar klart inför Stockholmsmötet.
Stabilitetspolitik, liberalisering och avreglering av den inre marknaden står i centrum.
Den sociala profilen är mycket svag.
Stockholmsmötet skulle ha sysselsättning som huvudfråga, men det finns inga förslag till betydelsefulla åtgärder mot den stora arbetslöshet som för närvarande berör 14-15 miljoner människor.
Man vill aktivera kvinnor att gå ut i arbetslivet.
Det är bra.
Man vill också öka sysselsättningen för den äldre befolkningen, höja pensionsåldern osv.
Förslagen syftar dock främst till att öka sysselsättningsgraden, inte till att sänka arbetslösheten.
Det är två olika saker.
De 15 miljoner som är arbetslösa i Europa i dag, och alltså redan tillhör arbetskraften, har inte någon större nytta av att nya grupper tillförs denna arbetskraft.
Min politiska grupp anser att detta är mycket allvarligt.
Det borde naturligtvis också bekymra den svenska regeringen, men den har valt att till skillnad från Frankrike eller Portugal inte skapa en egen profil, utan i stället så lojalt som möjligt genomföra det som kommissionen och de stora medlemsstaterna vill.
När den svenska regeringen en gång ledde kampanjen för att Sverige skulle gå med i EU hette det att målsättningen inte enbart var att bevara den svenska välfärden utan även att tillsammans med andra vänsterkrafter driva en social välfärdspolitik i hela Europa.
Nu blir det tvärtom.
Högerpolitiken främjas inom EU och den svenska välfärdspolitiken hamnar i farozonen.
Detta sker alltså trots att ekonomin är god, trots en majoritet av vänsterregeringar i rådet och trots en vänstermajoritet i Sveriges riksdag.
Inte ens under optimala villkor har vi under det senaste året närmat oss ett socialt Europa.
Hur blir det om de ekonomiska konjunkturerna försämras och vi får fler borgerliga regeringar i rådet?
Tiden har gått för det svenska ordförandeskapet.
Avslutningsvis undrar jag om det verkligen inte finns någonting som den svenska regeringen vid det kommande sysselsättningsmötet skulle kunna prioritera för dem som är arbetslösa här och nu.
