# ID: svediakorp-gov411373
# author: Lindh (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,209
# sentences: 64
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
Fru talman!
Vi har just diskuterat Europas framtid.
Det är sannerligen ett nytt Europa, en ny union, som håller på att formas.
Den största förändringen är givetvis utvidgningen - EU banar nu väg för Europas historiska återförening.
Vidare har vi just inlett framtidsdebatten och ställer då frågan vilket slags Europa vi vill ha.
Nu skall vi emellertid diskutera den tredje stora förändringsprocessen, nämligen moderniseringen av den europeiska modellen, där Europeiska rådets möte i Stockholm den 23-24 mars har en central roll.
Det handlar om full sysselsättning inom EU.
Det handlar om arbetskvalitet och livslångt lärande.
Det handlar om sociala och ekonomiska reformer.
Unionen gjorde i fjol i Lissabon ett historiskt vägväl när man tog sig an dessa frågor.
De är centrala för medborgarna och därmed också för unionens politiska legitimitet.
Fortfarande går 14 miljoner människor i Europa utan jobb - ett gigantiskt slöseri med ekonomiska resurser och ett förakt mot människors kunskap och ambitioner.
Eget jobb och egen försörjning ger en känsla av delaktighet, trygghet och värdighet, medan arbetslöshet föder osäkerhet, utslagning och främlingsfientlighet.
Vägen till full sysselsättning och ökad konkurrenskraft går via ekonomiska och sociala reformer som ökad utbildning och livslångt lärande, ökad jämställdhet och moderniserad social trygghet, stärkt välfärd och kvalitet i arbetet.
Den förutsätter öppna och fungerande marknader, en sund makroekonomisk politik och ett företagsklimat som underlättar investeringar och företagsetablering, inte minst inom växande områden som IT och bioteknik.
Vi behöver en balans mellan sociala och ekonomiska reformer.
Alla dessa områden är ömsesidigt beroende av varandra för att unionen fram till år 2010 skall nå sina höga mål: att skapa världens ledande kunskapsbaserade ekonomi, att skapa 20 miljoner nya jobb, och att kombinera konkurrenskraft och större social sammanhållning.
Europeiska rådets möte i Stockholm är det första i en serie av toppmöten i vår där man öppet och självkritiskt skall bedöma de framsteg som gjorts och ta nya steg.
Arbetet drivs både med gemenskapsrätt och med den nya öppna samordningsmetoden.
Det är viktigt att fokusera våra åtgärder inom ramen för Lissabonprocessen, vilket många i parlamentet framhållit.
Vi får inte urholka denna process genom att tillföra alltför många nya frågor.
Vi behöver inga nya processer, utan vi bör i stället peka ut vissa prioriterade områden.
I Stockholm vill vi för det första ytterligare förstärka de ambitiösa sysselsättningsmålen, som för år 2010 ligger på 70 procent av hela arbetskraften och 60 procent för kvinnor.
Vi bör överväga att sätta upp mål redan för år 2005 och lägga till särskilda mål för sysselsättningen hos de äldre, en grupp med enorm potential - bara 38 procent i åldersgruppen 55-64 år arbetar i dag.
Samtidigt som vi människor lever allt längre och får vara allt friskare, känner sig många äldre ovälkomna på arbetsmarknaden - det är en lite absurd situation.
Vi vill slå fast ett antal viktiga sociala mål för jämställdhet, mångfald och delaktighet på arbetsplatsen.
" Det goda arbetet " - att kvaliteten i arbetslivet utvecklas - är både en välfärdsfråga och det bästa sättet att tillvarata medarbetarnas kapacitet.
Vi vill befästa det livslånga lärandets centrala roll, både för individuell utveckling och för Europas konkurrenskraft, och bjuda in kommissionen att ta fram mål också för det livslånga lärandet.
I Stockholm förväntar vi oss för det andra att viktiga steg framåt tas när det gäller moderniseringen av Europas ekonomi.
Vi vill driva på reformeringen av de finansiella marknaderna och nå en gemensam marknad för finansiella tjänster senast år 2005 och för riskkapital senast år 2003.
För detta krävs, som baron Lamfalussy påpekar i sin rapport, en effektivare beslutsprocess.
Vi hoppas att enighet om detta kan uppnås till toppmötet.
Vi behöver dessutom fortsätta arbetet med att öppna upp marknaderna för el, gas och post samt järnvägs- och flygtrafiken.
Att öppna upp produkt- och kapitalmarknader är inget självändamål.
Vi gör det inte bara därför att det innebär tillväxt och ökad sysselsättning, utan också därför att det är bra för konsumenterna.
Det innebär lägre priser, större utbud och bättre kvalitet på tjänster och varor.
I detta sammanhang är också den externa handelspolitiken viktig - en fri och rättvis världshandel ligger i Europas konsumenters intresse.
I Stockholm måste vi för det tredje möta Europas demografiska utveckling.
Låga födelsetal och en stigande andel äldre hotar att kraftigt öka försörjningsbördan för personer i arbetsför ålder från omkring år 2010 och framåt.
Vi behöver därför en omfattande översyn av pensionssystemen och en diskussion om utformningen av barnomsorg och kanske också av sjukvård och äldreomsorg.
De sociala försäkringssystemen måste underlätta för människor att förena yrkes- och familjeliv.
Vi behöver åtgärder för ökat deltagande på arbetsmarknaden, ökad jämställdhet och ett livslångt lärande också för att möta de demografiska utmaningarna.
I Stockholm bör vi för det fjärde underlätta för ny teknik i syfte att skapa tillväxt och förbättra för medborgarna.
Vi vill utveckla möjligheterna att med hjälp av bioteknik skapa bättre läkemedel, naturligtvis med hänsyn tagen till dess moraliska och etiska dimensioner.
Vi vill vidareutveckla eEurope och motverka den digitala klyftan, så att IT kommer alla till del.
På tal om den tidigare debatten kan jag upplysa om att det är kommissionen som har ansvar för hemsidan.
Dit kan ni alltså vända er med era synpunkter.
I Stockholm måste vi för det femte inkludera det ekologiska perspektiv som saknades i Lissabonstrategin och bygga en bro till toppmötet i Göteborg.
Vi vill att miljövänlig teknik också skall ses som en viktig faktor för tillväxt och sysselsättning och pekar på vikten av effektiv resursanvändning.
I alla dessa frågor undersöker nu ministerråden hur kandidatländerna kan knytas till processen.
Jag vill också understryka vikten av att Ekonomiska och monetära unionen utvecklas framgångsrikt.
Som ordförandeland kommer Sverige att aktivt verka för att den introduktion av sedlar och mynt i euro som skall ske i valutaunionen i början av 2002 blir en odelad framgång.
Det ligger i vårt gemensamma intresse.
Jag vill vidare nämna att Rysslands president Putin kommer att besöka Stockholm i anslutning till toppmötet den 23 mars för informell arbetslunch med EU: s stats- och regeringschefer.
Vi förutser att diskussionen med Putin framför allt kommer att handla om ekonomiska och sociala frågor.
Som sedvanligt är kommer Europeiska rådet även att diskutera aktuella utrikespolitiska frågor, t.ex.
Mellanöstern, västra Balkan och den koreanska halvön.
Fru talman!
Sysselsättning och välfärd är medborgarnas viktigaste frågor.
Misslyckas vi, hotar förutom stigande arbetslöshet, främlingsfientlighet och fördjupade klyftor i samhället också en förtroendekris för unionen.
Lissabonprocessen är därför en förutsättning, inte bara för hållbar tillväxt, full sysselsättning och social sammanhållning i Europa utan också för trovärdigheten i Europasamarbetet.
Europaparlamentet har hela tiden i alla dessa frågor varit pådrivande och har genom sin kombination av folklig förankring och Europaövergripande ansvar en central roll också i det fortsatta arbetet.
Jag ser fram emot era synpunkter!
