# ID: svediakorp-gov411357
# author: Desama (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 318
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger!
När jag nu för sista gången tar till orda inför denna kammare, som jag skall lämna om några veckor, skulle jag vilja vända mig till mina kolleger en stund.
Naturligtvis är problemen med metoden efter Nice viktiga: gemenskapsmetod, metoden med ett konvent, etc.
Men det viktiga är att det finns ett projekt och en motor för att driva det.
Varje gång som Europeiska unionen - och dessförinnan den ekonomiska gemenskapen - gjort framsteg, har vi haft detta projekt och denna motor.
Spaak-kommittéerna före Romfördraget, lord Cockfields vitbok före Luxemburg, de starka förslagen från kommissionen och styrkan i den fransk-tyska linjen med Maastricht.
I dag vet vi mycket väl att det i kanslierna inte finns något projekt och ännu mindre någon politisk vilja att gå framåt.
Vi vet också att kommissionen, trots de mycket intressanta förslagen från kommissionär Barnier, varken har den kraft eller den auktoritet som den hade för tio år sedan.
Alltså återstår Europaparlamentet: parlamentet har under tidens gång hävdat sig som den starkaste länken i den institutionella trefoten.
Och jag skulle vilja vända mig till mina kolleger för att säga att Europaparlamentet i sig har en majoritet som går utöver de politiska och nationella klyftorna, en majoritet som är positiv till ett projekt med ny europeisk federalism.
Det behövs följaktligen en federation av projekt, en katalysator för energier för att detta steg framåt skall lyckas, något som de europeiska medborgarna väntar sig av både er och oss.
Mina kära kamrater, kära vänner, kära kolleger!
Jag skulle därför, när jag nu lämnar er, vilja säga att jag verkligen förväntar mig att ni skall vara ambitiösa och djärva.
Det är vad medborgarna förväntar sig av er.
Tack.
(Applåder)
