# ID: svediakorp-gov411347
# author: MacCormick (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 316
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag skall tala med en röst som hittills inte har hörts mycket i denna debatt, trots de två orden i Barniers tal om regionala parlament.
Man måste komma ihåg att Europa inte bara är ett Europa av centrala institutioner och medlemsstater.
Inom medlemsstaterna finns det självstyrande länder - vilka, med språkbruket i denna kammare, kallas " regioner ".
Många av deras medborgare ser sig själva som medborgare i forna europeiska nationer som är värda lika mycket erkännande i denna union som andra.
Poettering sade med rätta att gemenskapsmetoden är en bra metod sett ur små staters synvinkel.
Låt den även vara en bra metod för små länder som inte - eller ännu inte - är medlemsstater i denna union i sig själva.
Om, i debatten under de kommande tre åren, rösterna i de demokratiskt valda parlamenten i de europeiska länderna och regionerna inom medlemsstaterna inte hörs ordentligt och inte beaktas i lika hög grad som rösterna i själva medlemsstaterna, i de " nationella " parlamenten och - vilket Frassoni sade med rätta - i de icke-statliga organisationerna, då kommer debatten att ha varit ett misslyckande.
Subsidiaritet är ett begrepp med två ändar.
I den ena ändan kräver den att beslut skall fattas så nära de berörda människorna som är förenligt med kraven på effektivitet och skälighet.
Men det innebär att många beslut bara kan fattas i den andra ändan, på den högre nivån, när, av hänsyn till skälighet och effektivitet, en stor statsbildning måste inbegripas som helhet.
Den stora statsbildningen kommer emellertid inte att fungera bra såvida den inte undviker att ta makt från de vanliga människorna, från de mer lokala styrandenivåerna.
Europas " regioner " måste företrädas ordentligt i denna diskussion, och subsidiariteten måste ägnas tillbörlig uppmärksamhet.
