# ID: svediakorp-gov411335
# author: Poettering (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,143
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman, fru rådsordförande, herr kommissionsordförande, kommissionär Barnier, kära kolleger!
Vår grupp är mycket positiv till debatten under förmiddagen med rådet och kommissionen.
Det är ju inte någon hemlighet att vi i parlamentet, men särskilt vår grupp, i stor utsträckning är överens med kommissionen i dessa frågor, och jag tror att det också är mycket viktigt för att vi skall göra några framsteg i fråga om det som vi gemensamt har föresatt oss.
Men jag vill också uttryckligen säga ett par ord av erkännande till er, fru rådsordförande - efter att vi under de senaste veckorna kanske har haft några irritationsmoment, vilket ändå är helt självklart, det är helt normalt inom politiken - och ett par ord av respekt för den ton och den atmosfär som ni här under förmiddagen har fört in i debatten.
Jag tror att denna inre inställning till Europas framtid och till samarbetet mellan institutionerna kan vara en bra förutsättning, såvida orden sedan också följs av handling.
Innan vi ägnar oss åt framtiden vill jag dock säga en sak - och det är en vädjan just till det svenska ordförandeskapet, men också till rådet, som nu företräds av det svenska ordförandeskapet.
Sverige är känt för, och det uppskattar vi i fråga om Sverige, öppenheten i ert så sympatiska land.
Men använder ni också denna grundläggande fundering om öppenhet till att ändra något i rådet, så att rådet blir mer öppet i förhållande till de andra institutionerna?
(Applåder)
Det är nu inte någon kritik, utan bara en beskrivning.
Använd inte bara ert ordförandeskap för att genomföra någonting administrativt, utan använd ert ordförandeskap för att se till att vi får större öppenhet och även - det är inte någon kritik mot Sverige - större närvaro från rådets sida här i Europaparlamentet.
Vi upplevde i går i samband med en resolution, ett beslut om lagstiftning - det är nu inte någon kritik mot det svenska ordförandeskapet - den bristen att rådet inte var närvarande.
Vi skulle gärna ha velat höra rådets åsikter, och därför kommer säkert vår talman också att med denna kammares stöd förhandla fram nya regler för hur man skall kunna se till att få en större närvaro från rådets sida här i Europaparlamentet.
Det är säkert inte att begära för mycket om man kräver och förväntar sig av ett ordförandeskap, som ju bara varar ett halvt år, att det är närvarande här i kammaren inte bara en dag utan två eller tre dagar, så att vi kan tala om de gemensamma uppgifterna.
(Applåder) Nu till förfarandet " Efter Nice ".
Till att börja med: När man ser på framtiden måste man vara ärlig.
Nice innebar inte någon stor framgång, jag vill inte här ännu en gång fördjupa mig i det, men man måste säga det.
Därför är jag också på denna punkt, men bara på denna punkt, kritisk gentemot ett brev från den svenske statsministern av den 7 mars, som jag i och för sig annars varmt välkomnar, när han säger att Nice utgör en stark institutionell grund för Europeiska unionens framtid.
Vi anser inte att detta är fallet, och vi fortsätter att kritisera detta.
Vi ber också om att ni skall ha modet att också säga det, liksom president Chirac, Frankrikes president sade här i sin egenskap av rådsordförande, när han förklarade att regeringskonferensen inte längre är ett lämpligt medel för att ta itu med en reformering av Europeiska unionen.
Denna insikt måste delas av alla regeringar i Europeiska unionen, och om man har den insikten kan vi också finna rätt metodik, och den metodiken vill jag ägna mig åt.
Jag har med glädje hört, fru ordförande - om jag riktar mig mindre till kommissionär Barnier så beror det på att vi i största utsträckning håller med honom - att ni är öppen i fråga om metodiken, också tanken på metodiken med ett konvent.
Jag vill gärna meddela er att vårt parti, Europeiska folkpartiet, och vår grupp här i parlamentet har föreslagit en förberedande konferens, som sedan skall lägga fram ett förslag för regeringarna.
Denna konferens skall påbörja sitt arbete år 2002.
Metodiken kommer inte att beslutas under ert ordförandeskap, men det är viktigt att ni öppnar vägen mot Laeken lite grand.
Där kommer man att tvingas fatta besluten.
Vi tror att en förberedande konferens, som består av ledamöter från Europaparlamentet samt ledamöter från de nationella parlamenten, regeringarna och ytterligare personer, är ett öppet instrument.
Det har talats mycket om en s.k. steering committee (styrkommitté).
En styrkommitté skulle vara meningsfull om den så att säga vore ett slags styrelse för denna konferens, men vore helt integrerad i konferensen, och säkert kommer även ordförandens ställning att spela en viktig roll, vilket ju var fallet vid konventet om stadgan om de grundläggande rättigheterna under ordförandeskap av den tidigare tyske förbundspresidenten Roman Herzog.
Om man vill komma fram till ett bra resultat, måste man ha en förnuftig metodik.
Ytterligare ett påpekande om fristerna - vad beträffar substansen är jag helt ense med kommissionär Barnier -: En sådan konferens skulle kunna påbörja sitt arbete år 2002.
Konferensen kunde arbeta till hösten 2003 och därpå lägga fram ett förslag för regeringarna, och sedan skulle helst redan i slutet av 2003, och inte först 2004, en konferens mellan regeringarna äga rum, som därpå under en kort period yttrar sig om dessa förslag, så att sedan ett nytt fördrag skulle kunna skrivas under våren 2004 under det irländska ordförandeskapets ledning, så att vi inte kommer alltför långt in i Europavalskampanjen och inte heller in i den fas när även kommissionens mandat löper ut.
Ett avslutande påpekande, fru talman: Ni har talat om gemenskapens metodik och om Robert Schuman.
Jag är mycket tacksam för att ni har påmint om en av de stora förebilderna i Europa och särskilt också för vår grupp, ty han var en företrädare för gemenskapsmetoden.
Och just de små länderna är de som drar nytta av gemenskapsmetodiken, ty om de stora länderna bestämmer på ett alltför mellanstatligt sätt, då går de små länderna under, och därför är det viktigt att vi tar till oss gemenskapsmetodiken.
Europa måste vara starkt, Europa måste vara handlingskraftigt, Europa måste vara demokratiskt och öppet, och om ni också följer Robert Schuman, då är ni på rätt väg!
(Applåder)
