# ID: svediakorp-gov411334
# author: Barnier (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-14
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,636
# sentences: 67
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Fru talman, fru minister, herr kommissionsordförande, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Också vi vill höra parlamentsledamöternas förslag och idéer, men om ni tillåter skulle jag under några minuter vilja ge er Europeiska kommissionens ståndpunkt om denna stora debatt som utlovades i Nice, tidigt på morgonen, när bläcket på avtalet ännu inte hade torkat, lite grann som om stats- och regeringscheferna inte var riktigt nöjda med vad de hade gjort efter tre dagars förhandlingar.
De beslutade alltså samtidigt att uppmana till denna bredare och djupare debatt om Europeiska unionens framtid.
För knappt en vecka sedan uppmanade det svenska ordförandeskapet och det kommande belgiska ordförandeskapet parlamentet och kommissionen att inleda denna debatt.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Rent allmänt välkomnar kommissionen denna debatt om de europeiska frågorna och vi kommer att arbeta för den.
Kommissionen strukturerade till och med sina åtgärder för ett år sedan, det kommer ni nog ihåg, genom att tillsammans med er, och med ert stöd, föreslå dialogen om Europa som bara var en allra första etapp.
Men för att denna debatt skall uppnå de mål som fastställdes i den gemensamma förklaringen som undertecknades den 7 mars av Nicole Fontaine, er talman, Göran Persson, Guy Verhofstadt och Romano Prodi, för att belysa utmaningarna i den framtida unionen och väcka förslag, måste vi fastställa dess principer, metod och dagordning.
Låt oss ta oss tid att under de veckor som ligger framför oss arbeta med dessa principer, denna metod och denna dagordning.
Det är och kommer att vara en ansträngning vi gör tillsammans, särskilt parlamentet och kommissionen, under hela det svenska och belgiska ordförandeskapet, för vi måste i Laeken uppnå en hög ambitionsnivå när det gäller debatten och den framtida reformen.
En grundprincip till att börja med: innehållet i debatten, unionens framtid som inspirerar till dess form och är en fortsatt prioritet.
Vilket Europa vill vi ha i morgon?
Vad vill vi göra tillsammans?
Vilket blir vårt projekt?
Vill vi ha större integration eller ej?
Vill vi ha ett mer politiskt Europa?
Jag skall lägga till ytterligare en fråga: hur skall vi modernisera gemenskapsmodellen?
Även om det förefaller svårt att ge enkla svar på dessa komplexa frågor, och kanske för att det är svårt, måste debatten göra det möjligt för medborgarna att bli medvetna och att delta.
Den första principen gäller alltså öppenheten, den objektivitet med vilken debatten skall föras utan att säga nej till, och i stället välkomna, motsatta uppfattningar, - och vi vet mycket väl att i var och en av våra medlemsstater är uppfattningarna olika och står ofta i motsats till varandra - även om man för att respektera öppenhetsprincipen - som jag nyss sade - måste ställa störande frågor.
Den andra principen gäller närheten.
En sådan diskussion kan inte inledas korrekt om den bara bedrivs från Bryssel eller Strasbourg.
Vi har förvisso Internet som i dag är ett oersättligt verktyg för information och dialog, och denna debatt har redan inletts på webbplatsen, även om den fortfarande är ofullständig, det håller jag med om.
Dialog via Internet är emellertid inte nog.
Den europeiska debatten måste öppna sig för människorna där de lever, arbetar och studerar, och för deras nationella och territoriella folkvalda.
Den skall därför naturligtvis äga rum på europeisk nivå, och samtidigt till att börja med, och framför allt, stödjas på debatter som arrangeras i alla medlemsstater, på den mest lämpliga nivån, vilken enligt min uppfattning är den som ligger närmast medborgarna.
Om gemenskapsinstitutionerna kan bidra till dess organisation, och om kommissionen spelar och kommer att spela sin roll för detta, kommer alltså dessa nationella debatter till att börja med att arrangeras av medlemsstaterna.
Den tredje principen skulle kunna gälla föregripande.
Även om kandidatländerna ännu inte är medlemmar i unionen är det bara ett litet fåtal år tills de blir det.
Denna unions framtid berör dem därför redan nu, lika mycket som de nuvarande medlemsländerna.
Och jag tror att vi bör finna ett sätt för att de skall vara närvarande i debatten, och aktivt delta i den.
Mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Efter principerna kommer metoden.
Den sista beslutsetappen av denna diskussion, som vi hoppas blir så kort som möjligt, precis som ni sade fru minister, blir naturligtvis en regeringskonferens 2004.
Vi hoppas att den äger rum så tidigt som möjligt under 2004, såsom ordförande Romano Prodi föreslog.
Det är egentligen bara på detta sätt, med en regeringskonferens såsom föreskrivs i fördragen, som fördragen kan reformeras eller ändras.
Vi vet alla i dag att det är den enda möjliga metoden.
Men vi vet också att vi måste förbereda denna kommande regeringskonferens noga, på ett annat sätt än vad som skett vid tidigare regeringskonferenser, i Amsterdam eller i Nice.
Vi måste omvandla de viktigaste frågorna i den offentliga debatten till konkreta förslag för översyn av fördragen.
Behörig struktur eller instans bör, förefaller det oss, ta intryck av modellen eller prejudikatet från konventet, som gjorde att Europeiska unionen på några månader fick en stadga om grundläggande rättigheter, som högtidligt proklamerades i Nice.
Det vill säga att det bör handla om en struktur eller en instans inte bara för debatt utan också för debatt och förslag, som samlar de olika källorna till Europas demokratiska berättigande: företrädare för medlemsstaterna, Europaparlamentet, nationella parlament och Europeiska kommissionen.
Många frågor är ändå fortfarande öppna.
Vilka villkor för beslutsfattande kommer denna instans eller detta framtida konvent att ha?
Hur kommer den att vara sammansatt, och framför allt vilken plats kommer företrädare för kandidatländerna att få?
Vilket mandat får den?
Skall denna förberedelse ersätta den offentliga debatten eller är det önskvärt att den bedrivs parallellt, under hela den process som leder fram till regeringskonferensen?
Kommissionen är mycket uppmärksam på de svar som Europaparlamentet föreslår på de olika frågorna om villkor.
Och själva arbetar vi med det.
Fru talman!
Jag tror också att våra förslag, era och våra, bör anpassas ömsesidigt, och så exakt som möjligt med tanke på Europeiska rådet i Laeken.
Jag tror därför att vi redan nu måste intensifiera det gemensamma arbetet mellan våra två institutioner, naturligtvis i samråd med de två ordförandeskapen, det svenska och det belgiska.
Det blir därför också grundläggande att den struktur där diskussionen skall äga rum inte blir en plats endast för experter, utan en genomsläpplig struktur, som är öppen för bidrag utifrån.
Avslutningsvis skulle jag, efter principerna och metoden, vilja säga några ord om denna debatts dagordning.
Under de senaste åren och under denna mycket långa tid av institutionella förhandlingar, som inleddes i Maastricht och avslutades, åtminstone tillfälligt, i Nice, har parlamentet och kommissionen alltid förenat sina krafter för att en verklig reform skall kunna inledas.
Fru talman!
Jag vill på detta stadium hylla och tacka er, liksom ordförande Napolitano och ledamöterna i utskottet för institutionella frågor för den intelligenta satsning vi gjort tillsammans.
Det gällde särskilt, förefaller det mig, vid den senaste regeringskonferensen, där parlamentet genom sina resolutioner från november 1999 och februari 2000 hade önskat att en global institutionell reform skulle diskuteras, på samma sätt som kommissionen å sin sida hade uttryckt önskemålet.
Jag tror att vi måste behålla denna samstämmighet intakt i dag, även om vi, utöver vårt gemensamma arbete, måste öppna dörrar och fönster, räcka ut handen, lyssna och delta i en bredare debatt.
Om vi faktiskt vill bedöma alla utmaningar i unionens framtid kan den kommande regeringskonferensen inte nöja sig med att bara granska de fyra frågor som nämns i bilagan till Nicefördraget, och som är av konstitutionell art.
Särskilt inte som man uppriktigt måste säga att vissa av dessa fyra frågor - jag ser åtminstone två - kan, beroende på hur man tar sig an dem, ha en negativ eller till och med regressiv effekt på unionens integrationsnivå.
Låt oss därför inte vara rädda att ta upp dessa fyra frågor och låt oss inte nöja oss med att enbart ta upp dessa fyra.
När det emellertid gäller dessa fyra frågor - förenkling av fördragen, stadgans juridiska omfattning, fördelning av befogenheter, de nationella parlamentens plats i den europeiska konstruktionen - skall vi, beroende på hur vi tar oss an dem, se till att vi inte försvagar gemenskapens regelverk eller att gemenskapsmetoden blir mer maktlös.
Fru talman, mina damer och herrar parlamentsledamöter!
Att lyckas föra den offentliga debatten i riktning mot de definitivt mer tekniska och precisa diskussionerna i den kommande regeringskonferensen skulle vara en garanti för framgång när det gäller att uppnå en mer ambitiös reform än den som uppnåddes i Nice.
Det skulle också vara ett effektivt botemedel mot all rädsla och all demagogi som bildar underlag eller understödjer denna rädsla, som vissa piskar upp för att bromsa den europeiska konstruktionens framsteg.
Åtminstone av dessa två anledningar, som kan vara av avgörande betydelse när vi närmar oss utvidgningen av unionen, kommer Europeiska unionen, dess ordförande och samtliga kommissionärer att satsa helhjärtat för att den stora debatt, som utlovades i Nice av stats- och regeringscheferna, skall fortsätta.
(Applåder)
