# ID: svediakorp-gov411323
# author: De Palacio (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,093
# sentences: 36
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(ES) Herr talman!
I första hand vill jag tacka föredraganden, herr Wijkman, och alla de parlamentariker som har yttrat sig i dag, för deras bidrag till den här debatten.
Som vi alla vet är energieffektiviteten en fråga som har fått stor betydelse när det gäller att utarbeta vår energipolitik.
Vi måste gripa oss an denna uppgift på ett sammanhängande sätt, som Ayuso sade nyss.
Energieffektiviteten är en faktor i en sammanhängande och rationell energipolitik.
Men jag måste säga att den är en av de faktorer som kan göra det möjligt för oss att uppfylla målen från Kyoto, som kan garantera oss en hållbar utveckling och som dessutom kan bidra till att förstärka försörjningstryggheten på lång sikt.
Som det mycket tydligt uttrycks i kommissionens grönbok " Mot en europeisk strategi för trygg energiförsörjning " som lades fram i december förra året, och i målsättningarna från Kyoto, utgör energieffektiviteten och energisparandet ett bidrag till energipolitiken, eftersom varje sparad kilowatt betyder att en kilowatt mindre måste produceras.
Jag är medveten om hur svårt Wijkmans arbete med det här betänkandet har varit och om de ansträngningar han har gjort för att lägga fram en så klar och koncis text som den han lägger fram för oss i dag.
Jag vill säga herr Wijkman, och er alla, ärade kolleger, att jag i stora drag fullständigt håller med om allt som står i texten.
Betänkandets räckvidd och de konstruktiva åsikter som det innehåller kommer att hjälpa oss att ge drivkraft åt och stärka tillämpningen av handlingsplanen till fördel för en ökad energieffektivitet.
Jag vet att en del av er, ärade kolleger, anser att det inte är särskilt ambitiöst att ställa upp ett mål på en enprocentig ökning av energieffektiviteten på ett hållbart sätt under de kommande tio åren.
Ärade kolleger, ni måste förstå att det kommer att innebära en stor ansträngning att under de kommande tio åren upprätthålla denna ökning av energieffektiviteten med 1 procent.
Med den marginal på cirka 18 procent som vi har beräknat att man skulle kunna uppnå genom energieffektivisering, skulle det vara möjligt att uppnå en förbättring med två tredjedelar, det vill säga, cirka 12 procent, av energieffektiviteten räknat från nuläget fram till år 2010.
En hållbar 1 procent: det handlar inte bara om 1 procent under ett enda år, utan om en ansträngning som skall upprätthållas i tiden.
Det gläder mig att Wijkman i sitt betänkande drar slutsatsen att vi även i fortsättningen kan frikoppla den ekonomiska tillväxten från energikonsumtionen.
Det vill säga, att vi kan öka tillväxten och samtidigt vara i stånd att hejda ett ökat energibehov.
Jag håller fullständigt med om Wijkmans krav på en förbättring av energieffektiviteten i byggnadsbranschen.
Ett förslag till direktiv som förbättrar byggsektorns effektivitet och byggnadsnormerna inom området för Europeiska unionen, vilket garanterar en förbättrad energieffektivitet i byggnader, och då särskilt offentliga byggnader, har redan spridits.
Kommissionen kommer inom kort att kunna lägga fram detta direktiv, vilket jag hoppas att ni bidrar till.
Likaså avser vi att lägga fram ett ramdirektiv om elektrisk utrustning i byggnader.
Hittills har det endast funnit sektoriella regleringar eller regleringar som gäller för en viss sorts elektriska apparater - McNally tog upp dessa frågor också - och vår avsikt med detta är att utarbeta en global reglering som omfattar alla de olika elektriska apparater som finns i byggnader av alla slag, apparater för hushållsbruk, industriellt eller kommersiellt bruk.
Jag vill även säga er att dessa åtgärder är fullständigt sammanhängande med vad vi säger här och med vad som nämns i grönboken om de förslag som beaktas i vitboken om transportpolitik som jag hoppas kunna lägga fram inom kort.
I det sammanhanget hoppas jag än en gång kunna räkna med ert stöd och er hjälp för alla dessa initiativ.
Wijkmans förslag om att kommissionen och medlemsstaterna bör förvandla sina viktigaste offentliga byggnader till symboler för god energihushållning förefaller mig vara mycket lämpligt och det är något som jag redan har påpekat vid något tillfälle.
Med hjälp av direktivet om förbättrad energieffektivitet i byggnader hoppas jag att vi kan ta ett steg framåt i detta avseende.
Jag vill även betona att jag fullständigt instämmer med Wijkman om att Save-programmet är viktigt.
Med målsättningen att säkerställa framtiden för nämnda program och för att fastställa programmets inriktning och räckvidd, kommer vi inom kort att börja utarbeta ett förslag till ett nytt beslut om programmets genomförande från och med år 2003, och vi kommer då naturligtvis ta hänsyn till de åsikter som Wijkman har fört fram och det betänkande som vi diskuterar här.
Frågan om en europeisk byrå för energiprogrammen är mer komplicerad som ni så väl vet, men det viktiga är hur som helst inte så mycket vilket organ det blir eller hur det utformas administrativt, utan att åtgärderna utvecklas.
Där är vi fullständigt eniga.
Jag vill avsluta med att återigen betona att de krav och påpekanden som Wijkman gör i sitt betänkande och alla bidrag det innehåller kommer att beaktas - vissa av dessa inom en snar framtid, som till exempel direktivet om byggnader - vilket jag anser är fullständigt sammanhängande med den allmänna energipolitik som kommissionen nu lägger fram, vilken ni, ärade kolleger, redan har sett konkreta bevis på: direktivet om främjande av el från förnybara energikällor, meddelandena - som detta - om energisparande, grönboken, och inom kort direktivet om energieffektivitet inom byggnadssektorn.
När det gäller dagens debatt, antar vi en text som inte har med energisparande att göra; det är en text som handlar om hela systemets effektivitet: avregleringen av gas- och elenergisektorerna.
Detta strider inte på något sätt mot de befintliga kompletterande åtgärderna, vilka uppmuntrar oss till att spara energi och använda den bättre.
Det mänskliga beteendet är en grundläggande faktor.
Som en del av er har sagt - Chichester och Beysen bland andra - är en av de absoluta nyckelfrågorna att utbilda och göra människor medvetna om att vi måste vara så sparsamma som möjligt i vår energianvändning, eftersom det är så att även om vi kan betala den, finns det kostnader som går utöver själva kostnaderna för energin som vi aldrig får glömma bort.
Vi får inte slösa.
