# ID: svediakorp-gov411301
# author: Jackson (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 821
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag rapporterar till kammaren i slutet av en lång och inte helt tillfredsställande saga.
Europaparlamentets delegation ville se denna rekommendation om miljötillsyn utformad som ett direktiv.
Vi var mycket eftertryckliga om det och vi försökte övertala kommissionen att ha förståelse för oss.
Den hade inte det.
Vi försökte övertyga ministerrådet att hålla med oss och det gjorde det inte.
Detta är mycket sorgligt, men det är en situation som vi tyvärr har måst leva med för om vi inte hade godkänt de texter som vi nu har framför oss skulle vi förmodligen inte ens ha haft en rekommendation.
Många av mina kolleger - jag hoppas alla mina kolleger - anser att vi här har en mycket otillfredsställande situation.
I själva verket håller vi hela tiden på att ytterligare öka bördan av Europeiska unionens miljölagstiftning med den mycket goda avsikten att förbättra vår miljö, men medlemsstaterna godkänner lagstiftning som de i många fall inte kan genomföra i den form som de antar den.
De kanske till sist kan uppnå de normer som de godkänner, men vi måste fråga oss hur lång tid detta kommer att ta.
I några fall svävar kommissionen i okunnighet om medlemsstaterna verkligen följer lagstiftningen, eftersom medlemsstaterna är mycket långsamma med att tala om för kommissionen hur genomförandet av lagstiftningen går i de rapporter som de är skyldiga att sända till Bryssel.
Så om ni vill säga det på ett mycket dramatiskt sätt är Europaparlamentet delaktigt i ett svek mot Europas folk.
Vi säger till dem att vi har en mycket långsiktig miljölagstiftning, men i fallet med nitratdirektivet och direktivet om avfallsvatten i stadsområden upptäcker vi att medlemsstater faktiskt tar mycket längre tid än vad som krävs för att verkställa lagstiftningen.
Fallet med de böter som den grekiska regeringen fortfarande betalar till Bryssel för att ha underlåtit att följa ett avfallsdirektiv visar i själva verket att det kan ta ett kvarts sekel innan en medlemsstat ens dras inför domstol för att ha underlåtit att fullständigt följa den lagstiftning som antogs under 1970-talet.
Parlamentet ansåg att det sätt som detta skulle hanteras på var att ta det som ursprungligen var en rekommendation om miljötillsyn och använda den som ett instrument för att genomdriva gemensamma normer i alla medlemsstater genom att upphöja det till ett direktiv som vi hade hoppats medlemsstaterna skulle vilja beakta mer.
Som jag sade, medlemsstaterna var emot detta.
Det var ganska upplysande att gå till mötet med förlikningskommittén där det blev helt uppenbart att några medlemsstatsdelegationer inte alls var intresserade av frågan, för att inte tala om det speciella möte som vi gick till den kvällen.
Detta är situation där bara en minoritet av medlemsstater verkligen är intresserade av efterlevnad.
För de flesta kommer det mycket långt ner på deras prioriteringslista.
Så jag är rädd för att vi på sätt och vis har nöjt oss med det näst bästa.
Vi har fortfarande förhoppningar om att vi skall kunna återkomma till denna fråga.
Vi avser verkligen att göra det för även om vi har en rekommendation, har vi inne i den en revideringsklausul som kommer att innebära att kommissionen återkommer till parlamentet inom detta parlaments mandattid - jag tror jag har rätt när jag säger år 2003 - så att vi kan försöka bedöma hur medlemsstaterna presterar i förhållande till denna speciella rekommendation.
Det skulle betyda att Davies och jag, om vi har förskonats och har lyckats överleva mul- och klövsjuka, BSE och allt annat som verkar drabba Förenade kungariket, kommer att kunna se till att vi byter till ett direktiv om vi anser att vi inte kommer någon vart med rekommendationen.
Vi hoppas att vi skall få kommissionens stöd för att göra den omprövningen år 2003 till en verkligt seriös uppgift.
Jag är säker på att Wallström, som är mycket angelägen om att få bättre efterlevnad, kommer att vilja stödja oss med det.
Vi lyckades också införa i rekommendationen att tillsynsrapporterna måste finnas offentligt tillgängliga inom två månader efter det att de har genomförts och överlämnats till kommissionen.
Vi vill försäkra oss om att fler människor i Europa är intresserade av frågan om efterlevnad - fler människor i alla medlemsstater, inte bara i ett urval av de norra.
Till sist får jag påkalla er uppmärksamhet till det faktum att vi har sagt, även om vi inte formellt kunde dokumentera detta, att vi kommer att sätta in en standardbestämmelse i direktiv som helt enkelt skall säga " Medlemsstaterna åtar sig att vid det datum då detta direktiv träder i kraft ha inrättat system för miljötillsyn som gör det möjligt för dem att till fullo följa bestämmelserna i detta direktiv ".
Vi kan inte se hur någon medlemsstat kan motsätta sig detta.
