# ID: svediakorp-gov411288
# author: Myller (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 631
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FI) Herr talman, ärade företrädare för kommissionen och rådet!
Jag vill med det varmaste tacka alla utskottets ledamöter för denna konstruktiva behandling, som det för detta direktivs del blev i utskottet, och jag vill även tacka sekretariatet.
Vi är såtillvida i en lite speciell situation då utskottet i den andra behandlingen till och med har kunnat förbättra resultatet av den första behandlingen något, och detta beror - ännu en gång tack vare utskottets ledamöter - på det godkända ändringsförslag som förenade de bästa sidorna av den första behandlingens och rådets gemensamma ståndpunkt.
Härmed har vi till plenum fått synnerligen ambitiösa målsättningar för utsläppsgränserna som skall verkställas före år 2010.
I den gemensamma ståndpunkten från förra sommaren tog man mycket begränsad hänsyn till resultaten av parlamentets första behandling.
I stället har utskottet i sin egen omröstning klart velat stödja resultaten från den första behandlingen, sålunda har vi nu en bra och målmedveten ståndpunkt inför morgondagens omröstning.
Jag hoppas att denna ståndpunkt även i morgon har framgång.
Med detta direktiv strävar man efter att minska vissa luftföroreningar det vill säga svaveldioxid, kväveoxid, utsläpp från flyktiga organiska föreningar och ammoniakutsläpp, så att de på lång sikt inte utgör fara för människors hälsa.
Detta strävar man efter genom att sätta upp etappmål för år 2010.
Tack vare dessa etappmål skall områden där den kritiska försurningsbelastningen överskrids minskas med hälften, ozonbelastningen som påverkar hälsan minskas med två tredjedelar och ozonbelastningen som överstiger den kritiska nivån för växtligheten minskas med en tredjedel.
Med dessa beslut uppnår man tyvärr ändå inte de målsättningar som godkänts i gemenskapens försurningsstrategi.
Av den anledningen föreslår man, i det betänkande som parlamentet nu har för handen, en bakre gräns fram till år 2015 då kritiska belastningar inte längre får överskridas, samt en målsättning för år 2020 då inte heller kritiska nivåer längre får överskridas.
Förslaget till direktiv innehåller även ett krav på omprövning år 2004.
Syftet med omprövningen är att bättre styra fram mot år 2010, se efter om vi är på rätt väg och vad man skall göra för att målsättningarna skall uppnås.
Förslaget till det direktiv som är under behandling ställer krav på medlemsstaterna att ur hälsosynpunkt minska luftföroreningarna till en säker nivå, men medlemsstaterna kan själva välja medlen för att uppnå resultaten.
De största hoten och således även de mest utmanande frågorna för medlemsstaterna utgörs av utsläpp som härstammar från energiproduktionen, och i detta avseende var det nyss behandlade betänkandet av Oomen-Ruijten i högsta grad betydande, och jag hoppas verkligen att vi i morgondagens omröstning skall komma till bästa möjliga resultat, eftersom det har en direkt inverkan på hur utsläppstaken i detta direktiv kan uppnås.
Övriga anledningar till bekymmer ger industrin och trafiken.
Av dessa är industrin den enda som under de senaste decennierna har förmått minska utsläppen, däremot verkar utsläppen från trafiken bara att öka.
Dessa måste man alltså åtgärda i medlemsstaterna.
Trafiken utgör en verklig utmaning.
Vi måste kunna minska trafiken, vi måste kunna ändra vårt beteende så att vi gynnar mindre förorenande alternativ, spårbunden trafik och kollektivtrafik, samtidigt som vi stöder sådana tekniska utvecklingar som påverkar trafikens renhet på annat sätt.
Slutligen, vill jag konstatera att kostnaderna för detta direktiv fortfarande i olika sammanhang varit för högt beräknade.
Om vi beaktar det som redan har beslutats till exempel i Kyotoavtalet, kommer man fram till att vi kan halvera de föreslagna kostnaderna.
Om vi sedan jämför med de fördelar som man genom detta direktiv uppnår i en förbättring av hälsotillståndet, är fördelarna mycket större än kostnaderna.
