# ID: svediakorp-gov411284
# author: Wallström (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 743
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Herr talman!
Luftförorening förblir ett verkligt hot mot medborgares hälsa och välbefinnande i många delar av Europa.
Vårt ekosystem fortsätter drabbas av försurning och övergödning.
Det är en fråga där Europa kan och måste agera eftersom luftföroreningar inte känner av några landsgränser och detta direktiv skall utgöra ett viktigt bidrag till att minska luftföroreningar.
Låt mig ta upp de viktigaste frågorna som diskuteras.
Frågan om befintliga anläggningar har varit en stor fråga i debatten om detta förslag, både vid första behandlingen i rådet och nu vid andra behandlingen.
Efter en mycket besvärlig diskussion i rådet uppnåddes den gemensamma ståndpunkten med enhällighet.
Den innehåller nu betydande nya och hårdare krav för dessa anläggningar och detta skall leda till avsevärt minskade utsläpp av svaveldioxid från den stora sektorn för förbränningsanläggningar i de nuvarande medlemsstaterna och i slutändan i en utvidgad gemenskap.
Medan jag anser det nödvändigt att hålla en grad av flexibilitet i inställningen till befintliga anläggningar delar jag parlamentets åsikt att ett slutdatum bör fastställas efter vilket skyldigheterna för alla skall vara uppenbara.
Parlamentet har spelat en mycket viktig roll med att peka på följderna för befintliga anläggningar och jag är tacksam för Oomen-Ruijtens ansträngningar som föredragande.
Parlamentet har föreslagit ett antal ändringsförslag för att göra gränsvärdena för utsläppen hårdare, både när det gäller befintliga anläggningar och anläggningar som kommer att få tillstånd efter det att det nya direktivet träder i kraft.
Den gemensamma ståndpunkten kommer redan avsevärt att minska utsläppen av svaveldioxid från stora förbränningsanläggningar.
Därför anser jag inte att det för ögonblicket är motiverat att ytterligare skärpa gränsvärdena för utsläpp av svaveldioxid för befintliga anläggningar.
I fallet kväveoxider kommer dock effekten att bli mindre betydande eftersom de normer som gäller befintliga anläggningar inte är särskilt strikta.
Följaktligen finns det fördel med att skärpa utsläppstaken för kväveoxider.
När det gäller nya anläggningar ger storskalighet, som minskar kostnaderna för efterlevnad, möjlighet att ytterligare skärpa utsläppstaken för både kväveoxid och svaveldioxider.
I frågan om inhemska bränslen är tiden mogen att ta bort olika behandling av inhemska fasta bränslen och andra bränslen och utfasningsprocessen bör nu börja, särskilt med hänsyn till den stora förbränningssektorns föränderliga kommersiella natur.
I detta sammanhang kan kommissionen godkänna ändringsförslagen 3, 4, 7, 8 delvis; 9, 12, 13, andra delen; 14, 16, 17 för anläggningar över 300 MW; 18 och 19 både för anläggningar mellan 100 och 300 MW; 21, 28 och 29, båda delvis; 39 och 40.
Kommissionen kan dock inte godkänna ändringsförslagen 6, 13, första delen, 15, 24, 25, 26, 30 till 38, 43, 44, 49, 50 samt 51.
Jag skulle vilja ge en kort synpunkt på de andra föreslagna ändringsförslagen.
Jag vill försäkra er att kommissionen noga har övervägt alla de 50 ändringsförslag som lagts fram.
Totalt kan vi godkänna 23, antingen helt, delvis eller i princip.
Kommissionen kan godkänna ändringsförslagen 10 och 11, vilka skall förenkla skyldigheterna för raffinaderier och ändringsförslag 23 i princip, beroende av om det kan säkerställas att dess genomförande är i överensstämmelse med andra lagstiftningskrav om tillgång till denna typ av information om utsläpp.
Kommissionen kan också i princip godkänna ändringsförslag 1, som gäller ekonomiska instrument; ändringsförslag 2 om anpassning av definitionen av biomassa med det nyligen antagna direktivet om avfallsförbränning och delar av ändringsförslag 5 om krav på ytterligare undersökning av utsläpp av tungmetaller från sektorn för stora förbränningsanläggningar och utsläpp från stora förbränningsanläggningar inom sjöfartssektorn.
Kommissionen kan dock inte godkänna ändringsförslagen 20, 22 och 27 då de skulle försvaga den gemensamma ståndpunkten eller införa motsättningar med nyligen antagen och därtill hörande lagstiftning om avfallsförbränning.
Det är bättre att vänta på resultatet från översynen år 2004 innan man inkluderar gasturbiner i offshoreverksamhet.
Vi har inte ännu bedömt alla tekniska konsekvenser, men det kommer att ske vid översynen år 2004.
Således är ändringsförslagen 42, 45, 46, 47 och 48 inte godtagbara.
Som avslutning skulle jag vilja säga att i båda behandlingarna bidrog parlamentet med att förbättra detta lagstiftningsförslag.
Detta skall ge effekt inte bara i den nuvarande Europeiska unionen utan också i slutändan även i en utvidgad gemenskap.
