# ID: svediakorp-gov411280
# author:  Hulthén (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 642
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Jag vill börja med att gratulera talmannen till att ha skött inledningen av denna diskussion så väl att vi faktiskt har ett dokument att diskutera över huvud taget.
Men jag vill också betona min besvikelse över att ledamöter från detta parlament, framför allt ledamöter från miljöutskottet, inte har förmågan att acceptera den demokratiska process som inleddes för tre år sedan och som nu skall slutföras, utan i sista minuten försöker omintetgöra detta dokument.
Jag vill också tacka föredraganden för det arbete hon har utfört, även om jag inte alltid har förstått den väg hon valt, hur hon har tagit sig fram och varför ambitionen verkar ha hamnat på en lägre nivå än den som fanns i början.
Vi vet att vår användning av fossila bränslen inte är en hållbar energianvändning.
Det är något vi alla egentligen är överens om.
Vi har känt till problemet i minst 30 år och nu är det dags att göra något åt det.
Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Parlamentet gav sitt stöd till en försurningsstrategi för tre år sedan.
Nu är det dags att göra verklighet av denna strategi.
Det är vad detta direktiv handlar om.
Det handlar inte bara om försurning i Sverige, Norge eller Danmark.
Det handlar om en halv miljon människor som på olika platser på vår jord varje år dör på grund av användningen av fossila bränslen.
Det handlar om alla dem som får kroniska sjukdomar, t.ex. kronisk bronkit, på grund av förbränning av fossila bränslen.
Därför rör det sig inte enbart om en skärpning av gränsvärden, utan i lika stor utsträckning om våra medborgares hälsa.
Detta är något som ledamöterna inte skall glömma bort.
Det är faktiskt möjligt att behålla en bra servicenivå för energin och samtidigt arbeta i riktning mot en bättre miljö.
Vi är på väg dit.
Det är vi som har chansen att bestämma takten, om 314 ledamöter har modet att i morgon ta ställning till förmån för det mer ambitiösa alternativet.
Det är knappast överraskande att rådet lägger fram en kompromiss i en text som är mer urvattnad än den parlamentet godkände vid sin första behandling och hade önskat se.
Det är också självklart att vi vid den andra behandlingen åter borde föra fram samma krav för att sätta press på rådet och skaffa oss en bra förhandlingsposition i den oundvikliga förlikningen.
Vi vet nämligen att vi måste agera i dag om vi över huvud taget skall få se några resultat inom en överskådlig framtid.
Vi måste våga sätta strikta gränsvärden för alla typer av anläggningar, såväl gamla och nya som stora och små.
Rådets gränsvärden sträcker sig inte lika långt.
Rådet verkar ha tappat tron på att vi kan utveckla ny teknik över huvud taget.
Det är helt avgörande att de redan existerande gamla anläggningarna omfattas av detta direktiv och att de också underställs stränga gränsvärden.
Inget skulle bli som avsett om alltför många undantag beviljades.
Inget skulle återstå av de höga ambitionerna.
Därför måste också de små anläggningarna omfattas av direktivet.
Det är också viktigt att påpeka att direktivet fastställer en ram för den liberalisering av energimarknaden som vi kan se i dag.
Utan en sådan ram råder total anarki för energimarknaden i Europa.
Minimikrav för miljön är nödvändiga för att kunna skapa gemensamma spelregler.
De krav vi nu ställer på oss själva i unionen är också krav som skall gälla för unionens framtida medlemmar.
Vi har i dag och i morgon möjlighet att inte bara stoppa de farliga utsläppen utan också förbättra folkhälsan och bädda för en lyckad utvidgning av unionen i framtiden.
