# ID: svediakorp-gov411185
# author: Bernié (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 367
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Att förespråka öppenhet och främja allmänhetens tillgång till miljöinformation är ett mål jag skriver under på helt och hållet.
Men Korhola-betänkandet antyder att det finns många fallgropar för alla dem som vill få större klarhet.
Jag beklagar framför allt att det inte går längre.
Och jag beklagar också att texten endast rör allmänhetens tillgång till handlingar och inte tillgången till handlingar för de ledamöter som agerar inom ramen för sina mandat.
Som bevis skall jag peka på ett talande exempel som jag själv har stött på.
I februari 2000 var jag fräck nog att be om ett årligt offentliggörande av den vetenskapliga, tekniska och finansiella utvärderingen av åtgärderna inom Life, ett program med ett totalanslag på 613 miljoner euro.
Då jag inte såg att någonting hände vände jag mig i augusti 2000 till generaldirektören för miljö och Europeiska kommissionens generalsekreterare för att få upplysningar om Life-programmet " försvaret av Grandlieu-sjön ", uppenbarligen stämplad som " hemligt försvar ".
Till min stora förvåning gav man mig endast ett antal betydelselösa handlingar och uppgav att den detaljerade förteckningen över projektets utgifter innehöll personuppgifter, vilket gjorde att jag inte kunde få tillgång till dem.
Kan man förklara att information om priset på mark som köpts in med offentliga pengar utgör en kränkning av privatlivet och inte en legitim kontroll av offentliga medel, som varje ledamot med självaktning bör utföra?
Det var nästan omöjligt att få tillgång till de vetenskapliga studier som genomförts inom ramen för det allmänt kända Life-programmet, av det enkla skälet att de inte fanns hos kommissionen, vilket är höjden.
Kommissionen föreslår att jag skall vända mig direkt till verkets författare, som inte har någon som helst skyldighet att informera mig, något han för övrigt inte har gjort.
Och det är inte förvånande med tanke på att programmet mynnade ut i en verklig miljökatastrof.
För att undvika en sådan olaglig situation röstar vi för texten, som går i rätt riktning.
Men kan man verkligen hoppas på att en dag uppnå någon som helst öppenhet när det gäller utnyttjandet av gemenskapens medel?
