# ID: svediakorp-gov411177
# author: Korhola (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 773
# sentences: 40
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FI) Herr talman!
I början brukar man tacka och som föredragande av betänkandet har jag nu all anledning till detta.
Direktivet som gäller tillgången till information om miljön var redan då det lämnade kommissionen ett bra och ambitiöst förslag.
Under processens gång har vi haft ett fantastiskt samarbete och vi har haft lätt att förstå varandras målsättningar.
Även företrädarna för rådet - jag hänvisar till såväl Frankrikes som Sveriges företrädare - har varit uppmuntrande och mycket insatta i saken.
Jag är även tacksam för inställningen i utskottet för miljö, folkhälsa och konsumentfrågor; jag var mycket glad över att alla mina tjugofem egna ändringsförslag anammades av utskottet.
Dessutom kom det viktiga kompletteringar från utskottsledamöterna.
Det är fråga om ett betänkande som har betydelse inte bara för den enskilda medborgaren utan även med tanke på gemenskapens miljöpolitik.
Tillgången på information är ett viktigt horisontellt redskap i EU: s miljöpolitik och förnyandet av direktiven har pågått sedan länge.
Förslaget till direktiv har tre huvudmålsättningar: att utnyttja erfarenheterna från det gamla direktivet från år 1990 och att rätta till bristerna i det, att införliva de delar av Århuskonventionen som är förknippade med detta i det nya direktivet och att anpassa det gamla direktivet till utvecklingen inom datatekniken.
Jag anser att de viktigaste aspekterna i mitt betänkande först och främst är skyldigheten att upprätta ett register.
Det är ett förhandsvillkor för att detta direktiv skall fungera.
Medborgarna måste få veta vilka dokument som finns tillgängliga och vilka myndigheter som handhar ärendet.
Jag noterade med tillfredsställelse att även ledamot Cashman förutsätter detsamma i sitt eget betänkande om öppenhet.
Jag preciserade också några detaljer som hänför sig till informationsvägran.
Om en begäran om information avslås på grund av att informationen är ofullständig, måste den sökande ändå meddelas när materialet finns tillgängligt och vilken myndighet som ansvarar för ärendet.
Ett annat ändringsförslag som gäller avslag berör de undantagsfall som nämns i artikel 4 punkt 2.
När det gäller kommersiell eller industriell hemligstämplad information har utsläpp utgjort ett undantag, dem måste man alltid informera om.
Jag har givit ett ändringsförslag enligt vilken man måste informera om utsläpp även när det är fråga om att skydda någon annan information.
Utsläppens skadlighet är ju inte beroende av karaktären på den verksamhet som gett upphov till dem: när det gäller medborgarnas hälsa och säkerhet spelar det ingen roll vilken källan är, vare sig det är fråga om den offentliga eller kommersiella sektorn.
Jag ansåg det nödvändigt att upprätta en helt ny artikel som gäller kvaliteten på miljöinformation.
Kvaliteten utgör självklart en central faktor när man bedömer hela direktivets ändamålsenlighet.
När jag har studerat detta direktiv har jag stött på det faktum att man i detta sammanhang inte har förutsatt någon heltäckande harmonisering av utsläppsmätningarna.
Givetvis har det betydelse om man mäter utsläppen i ändan av röret eller på en kilometers avstånd med fjärilshåv.
Med andra ord: mätmetoden måste meddelas.
En besvärlig fråga i detta direktiv gällde definitionen av myndighet: gäller bestämmelserna så kallade klassiska myndigheter eller även sådana instanser som har delegerats myndighetsuppgift, till exempel ett företag som genom avtal med en myndighet förvarar sådan information som lagen kräver.
Vi har nu kommit fram till en formulering som förhoppningsvis duger för de flesta medlemsstater.
Det har rått en stor enighet kring detta direktiv.
Även då jag har förkastat ändringsförslag har jag gjort det främst ur stilistisk synpunkt.
Detta är ett ramdirektiv, och avsikten med det är inte att önska världen allt vackert och gott i detalj som man kan vänta sig av öppenhet.
Som legislativ text är den troligtvis även effektivare om den bibehålls stram.
Några av utskottets ledamöter har velat skärpa tidsfristerna för myndigheternas svar.
I kommissionens förslag förkortas tidsfristen till en månad och om ärendets omfattning eller svårighetsgrad så kräver, till två månader.
I samtliga fall krävs ett svar så snabbt som möjligt.
Jag anser fortfarande att denna målsättning är realistisk och i en del fall kan en förkortning av tidsfristen till och med verka negativt på kvaliteten på svaret.
Därför understödjer jag inte utskottets förslag om en skärpt ståndpunkt.
Som helhet kan man uppskatta att detta direktiv upprättar en standard för medlemsstaterna beträffande öppenheten i miljöinformationen.
Mitt förslag till ändring av artikel 8.2 utgår ifrån att samma standard även skall överföras att gälla EU: s institutioner.
På detta sätt främjar direktivet öppenhet inom hela EU.
