# ID: svediakorp-gov411173
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,327
# sentences: 46
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade ledamöter, ärade föredragande!
Tack så mycket för ert betänkande.
Underlaget till betänkandet är kommissionens årsrapport för 1999 om skydd av gemenskapens finansiella intressen och kampen mot bedrägerier som kommissionen lade fram den 13 november i fjol och som särskilt innehåller statistik över de fall av oegentligheter och bedrägeri som anmäldes av medlemsstaterna, som är skyldiga att göra detta.
Bara några månader tidigare hade kommissionen lagt fram en omfattande strategirapport enligt vilken bedrägeribekämpningen sattes in på olika handlingsnivåer och omfattade olika instrument, alltifrån den rättsliga prövningen, för att göra den mindre mottaglig för bedrägerier, till förslaget om en europeisk åklagare som kommissionen lade fram i Nice, men som tyvärr inte godkändes av stats- och regeringscheferna.
Kommissionen påvisade i rapporten också den centrala roll Europeiska byrån för bedrägeribekämpning OLAF har, och jag vill börja med att gå in på de punkter beträffande OLAF som ni har tagit upp i debatten och i Böschs betänkande.
Rådet och parlamentet skapade den rättsliga grunden för OLAF år 1999 och denna är även utgångspunkten för kommissionens agerande.
Den rättsliga grunden innebar att OLAF inrättades som en byrå som i administrativ bemärkelse tillhör kommissionen, det vill säga OLAF: s tjänstemän är kommissionens tjänstemän och omfattas av samma tjänsteföreskrifter.
Det innebär också att det är kommissionen som ställs inför rätta om det skulle uppstå problem eller oegentligheter bland personalen i OLAF.
För att kunna beakta detta har kommissionen sagt att den precis som i de övriga institutionerna och kommissionens övriga avdelningar vill ha ett genomblickbart förfarande vid urvalet av personer till de ledande befattningarna i OLAF.
Det innebär till en början att en rådgivningskommitté tittar igenom ansökningarna och ger rekommendationer till dem som slutligen fattar beslut.
I OLAF: s fall är det direktören som fattar det slutgiltiga beslutet om tillsättning av tjänster och utnämnandet av personer.
Rådgivningskommitténs sammansättning är sådan att de personer som inte ingår i kommissionen eller kommer från OLAF är i klar majoritet.
I rådgivningskommittén finns företrädare för revisionsrätten, EG-domstolen och övervakningskommittén och jag anser att den lösning vi nu har funnit är en mycket god lösning.
Jag vill än en gång påminna om att det är en lösning som bidrar till insynen i utnämnandet av personer till de ledande befattningarna och att det är OLAF: s direktör eller generaldirektör som fattar det slutliga avgörandet.
Jag hoppas att vi snart finner en lösning på frågan om tillsättandet av tjänsterna i OLAF framöver, för jag kan bara säga att det ligger i mitt och i hela kommissionens intresse att samtliga tjänster i OLAF som skall tillsättas blir tillgängliga så snabbt som möjligt.
Jag tror också att det skulle vara värdefullt för de berörda parterna att föra en dialog med varandra, eftersom ytterligare villkor nu ställs av övervakningskommittén, så att ändringsbudgeten slutligen kan lämnas in och frågan kan lösas.
Låt mig i all korthet gå in på en fråga som ni nämner i betänkandet och som även vid flera tillfällen har tagits upp här, nämligen tillgängligheten för OLAF: s rapporter.
I den rättsliga grunden för inrättandet av OLAF fastslås för det första tydligt att det är OLAF: s direktör eller generaldirektör som beslutar om rapporteringen och inte kommissionen.
För det andra framgår av den rättsliga grunden att OLAF skall beakta frågor som uppgiftsskydd, sekretess och utredningsförfarande och det är en mycket viktig punkt.
I det avseendet tvivlar kommissionen på att det krav som framställs i betänkandet överensstämmer med den rättsliga grunden.
Det kan i Europaparlamentet diskuteras om rapporten, i det fall då OLAF vidtar en undersökning i exempelvis parlamentet, skall översändas till budgetkontrollutskottet eller utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden eller till ordföranden.
Här handlar det om frågor som angår alla institutionerna och jag finner att det skulle vara förnuftigt att ta upp det till diskussion på ett interinstitutionellt sammanträde, ett så kallat trepartssamtal.
Angående frågan om OLAF: s arbetskapacitet eller den verksamhet och de framgångar som hittills kan påvisas, säger jag att uppdagandet av de bedrägerier som vi nu kallar butter case, det vill säga det förfalskade smöret, har varit en framgång för OLAF.
Uppdagandet ledde bland annat till att OLAF kunde ställa den information den hade till medlemsstaternas förfogande och på det viset - åtminstone enligt OLAF: s egna uppgifter - bidra till att de inblandade relativt snabbt blev föremål för utredning.
Frågan om när OLAF skall lämna rapport hänger också samman med när OLAF av medlemsstaterna, som är de som har det främsta ansvaret för utredningen, får lov att lämna rapport.
OLAF är nämligen i sitt arbete beroende av ett nära och bra samarbete med medlemsstaterna.
Det är något som är viktigt för utbyggnaden av OLAF, även för utbyggnaden av OLAF till en plattform för informationsutbyte.
När det gäller Fléchardfallet från 1991 och 1994 skall kommissionen ta ställning i budgetkontrollutskottet och besvara det frågeformulär som har lagts fram inom rimlig tid.
När det gäller frågan om butter case kan jag åter påpeka att den nu är föremål för ett rättsligt utredningsförfarande i de olika medlemsstater som har drabbats.
När det gäller Stockholmsfallet som ni också tar upp i ert betänkande kan jag säga att domstolen är involverad även här.
Jag hoppas - givetvis även i kommissionens intresse - att den svenska domstolen snart kommer att nå ett resultat i frågan.
Vad beträffar frågan om den " mindre åklagaren " - jag kallar honom så i motsats till helhetsbegreppet - så har prövningen visat, och det är också OLAF: s juridiska bedömning, att det saknas rättslig grund för en sådan, och att det skulle krävas en fördragsändring i det avseendet.
Ni har även tagit upp frågan som jag kallar rättslig övervakning av OLAF: s egen verksamhet.
Även det är en öppen fråga.
OLAF: s generaldirektör har lovat att snart lägga fram en handbok för att skapa insyn i vilka regler OLAF följer, när byrån beslutar att inleda en utredning eller undersökning samt avsluta denna.
Jag vill även påpeka att kommissionen sedan den senaste debatten vi höll här har inlett en process mot två tobakskoncerner på grund av misstanke om deras inblandning i internationell smuggling.
Den frågan har tagits upp här.
Det gläder mig givetvis, herr Bösch, att ni stöder detta i ert betänkande.
Kommissionen har också infört ett early warning-system i sin bokföring för att så snabbt som möjligt påpeka för de olika administrativa enheterna till exempel när ett avtal planeras med någon som har kommits på med oegentligheter.
Angående Theatos fråga om situationen för undertecknandet av avtalet om skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen, så saknas fortfarande vissa underskrifter.
Jag kan nämna tre stater som fortfarande inte har ratificerat avtalet: Belgien, Luxemburg och Irland.
Det är även andra stater som inte har ratificerat det.
Av den anledningen - vi har även haft möjlighet att diskutera det här i parlamentet - kommer kommissionen att lägga fram ett direktivförslag för att överföra innehållet i detta avtal till ett direktiv, det vill säga i större utsträckning tvinga medlemsstaterna att i sin nationella lagstiftning införa en enhetlig definition av faktiska bedrägerier som motverkar de europeiska intressena.
Jag hoppas att det blir i april.
Kommissionen håller tillsammans med OLAF på att förbereda en grönbok om tillsättandet av en europeisk åklagare, för vi släpper givetvis inte frågan utan utnyttjar varje möjlighet till en offentlig och bred debatt.
Vår målsättning är klar, nämligen att vi fram till den nya omarbetningen av fördragen år 2004 skall ha vunnit ett så pass starkt stöd att stats- och regeringscheferna inte längre kan ignorera detta förslag.
