# ID: svediakorp-gov411160
# author: Casaca (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 513
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, fru kommissionär!
OLAF: s årsrapport för 1999 domineras naturligtvis av demonteringen av den brottsliga organisationen för manipulering av smör och tilltvingande av offentliga medel, med centrum i Neapel och förgreningar i Centraleuropa.
Förutom att gratulera föredraganden till sitt utmärkta betänkande anser jag det motiverat med en speciell gratulation, inte bara till OLAF utan även till de italienska och franska rättsorganisationerna, vars gemensamma arbete gjorde det möjligt att montera ned denna brottsliga organisation.
Enligt den senaste tillgängliga informationen har systemet för manipulering av smör, inrättat av några familjer i Neapels Camorra, producerat 130 000 ton helt eller delvis falskt smör.
Detta gör fallet, antar jag, till det största svindelfallet någonsin som har begåtts mot Europa inom den gemensamma jordbrukspolitiken.
Den första fråga som dyker upp här är, hur det är möjligt att den politik som är tänkt att tjäna landsbygdssamhällena och jordbrukarna blir en systematisk finansiering av de stora livsmedelsindustrierna och att dessa ofta visar sig vara så skrupelfria när det gäller gemenskapsbudgeten, konsumenterna och jordbrukarna i vars namn de finansieras?
Den andra frågan som uppstår här är, hur kan det vara möjligt att ett bedrägeri av denna storleksordningen, som planerats minutiöst och iscensatt under tre års tid, med astronomiska belopp av gemenskapssubventioner inblandade, inte har upptäckts, att kommissionen inte har kunnat upptäcka någonting?
Efter flera avslöjanden av bedrägerier i användningen av mjölkpulver som subventionerats som kalvfoder, falsk smörexport och manipulering av mjölkprodukter, har vi nu denna enorma skandal, och ändå tycks det inte få kommissionen att på ett djupgående sätt vilja se över sitt bidragssystem till mjölkprodukter.
Den alleuropeiska naturen i detta bedrägeri, som involverar stora mjölkföretag i länder som Belgien, Frankrike, Italien och Tyskland, gör den ständiga underlåtenheten att kräva en nödvändig politik i medlemsstaterna för att bekämpa livsmedelsmanipuleringen oacceptabel.
Den gör det också nödvändigt att kommissionen vidtar direkta åtgärder för att bekämpa manipuleringen av produkter som olivolja, vin och mjölkprodukter.
Kommissionen har vägrat sprida namnen, att specialbevaka eller att vidta förebyggande åtgärder mot de otaliga mjölkföretag som är inblandade, med argument om rättssekretess och presumtion för oskuld.
Jag kan här inte låta bli att notera, att kommissionens diskretion i detta fall, står helt i kontrast till det sätt man har agerat på när det gäller änkan till en rådgivare till en före detta kommissionär som man har krävt på återbetalning för 18 månaders lön till den avlidne maken.
Om det finns mjölkföretag som är oförmögna att skilja på tiotusentals ton tillsatser framställda av djuravfall, oljor och kemiska produkter av verkligt smör, hur kan då konsumenterna lita på deras kompetens att garantera kvaliteten i sina produkter?
Vi vill också veta om vi för kommissionen bedöms på jämlikt sätt, det vill säga, är det så att när det handlar om stora företag och stora intressen, så betraktas vissa som klar mer jämlika än andra?
