# ID: svediakorp-gov411158
# author: Bösch (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 829
# sentences: 42
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, kära kolleger! 1999 var ett förändringens år inom bedrägeribekämpningen.
När den gamla kommissionen avgick lyckades man på bara några veckor uppnå samförstånd kring det rättsliga underlaget för inrättandet av den nya europeiska byrån för bedrägeribekämpning OLAF.
Parlamentet, rådet och kommissionen bevisade därmed att unionen är handlingskraftig i kampen mot bedrägerier, korruption och misskötsel.
Den fullständiga tillämpningen av det som för två år sedan beslutades visar sig ändå vara betydligt svårare än vi trodde.
I den första årsberättelsen från OLAF: s övervakningskommitté utfärdades därför med rätta en varning.
Den nye direktören Brüner har visserligen varit i tjänst i över ett år, men en ny ledningsgrupp för byrån har han ännu inte kunnat bilda, framför allt på grund av att kommissionen har dragit in honom i ett administrativt skyttegravskrig om det förfarande enligt vilket de nya ledande befattningarna skall tillsättas.
Här handlar det om byråns och direktörens oberoende.
Kommissionens inställning i frågan är ambivalent.
När det handlar om att anställa ny personal med ledande befattningar, vill kommissionen övervaka varje steg och vara med och bestämma.
Om det däremot handlar om att dra tillbaka personal som inte motsvarar byråns nya profil, agerar kommissionen som om den inte hade något med saken att göra.
Ändå var det kommissionen som helt sonika flyttade över hela personalgruppen från den tidigare enheten för samordning av bedrägeribekämpning, UCLAF till OLAF, och därigenom vållade en stor del av de problem som OLAF: s direktör nu måste tampas med.
Fru Schreyer!
Denna överflyttning skedde trots parlamentets tydliga varningar.
Parlamentet drog sedan i nödbromsen och placerade de tjänster som var avsedda för det här året i reserven.
Nu är det kommissionens ansvar att undanröja de hinder som har beskrivits.
Det är endast då ett upphävande av den nuvarande reserven kan bli meningsfull.
Fru Schreyer!
Ni själv och hela kommissionen har blivit övertygade om att en bedrägeribekämpning utan en europeisk åklagare är halvdan.
När bedrägerier och andra oegentligheter mot unionens intressen upptäcks och avslöjas måste de också bestraffas.
Vi kommer att råka ur askan i elden om det om ett eller två år visar sig att den enhet för bedrägeribekämpning, som då förhoppningsvis arbetar effektivt, avslöjar fler bedrägerier och oegentligheter än hittills, men att bestraffningen av de ansvariga inte fungerar som den skall.
Kommissionens årsrapport innehåller som sig bör en hel del statistik, men inga uppgifter om hur många som har blivit dömda i domstol till följd av bedrägeri.
Jag är säker på att en sådan statistik om den upprättades i dag skulle se mycket dyster ut.
Sådana bestraffningar kan inte ske utan en åklagare som företräder de europeiska skattebetalarnas intressen.
Det gäller i första hand unionens egna institutioner.
De är endast trovärdiga om det tydligt kan bevisas att den utlovade nolltoleranspolitiken inte är ett tomt löfte utan omsätts i praktisk handling.
För detta krävs en åklagare.
Märk väl, att det parlamentet vid upprepade tillfällen har krävt är en åklagare som enbart har ansvar för unionens institutioner.
Det är ett förslag som de fem oberoende experterna lade fram i sin andra rapport om reformen av kommissionen redan i september 1999.
Även övervakningskommittén av OLAF har sedan dess uttalat sig tydligt och klart för en sådan - låt oss kalla det - intern åklagare.
För att undvika eventuella missförstånd: Denna åklagare skulle i det nuvarande rättsläget inte kunna framträda vid de nationella domstolarna som åklagare utan i stället ha en stödjande och rådgivande funktion för de ansvariga nationella åklagarmyndigheterna.
Hans uppgift skulle samtidigt vara att övervaka OLAF: s interna undersökningar av institutionerna och det innebär att han skulle bli direktörens partner.
OLAF: s direktör måste i nuläget alltid ta kontakt med institutionernas generalsekreterare, när OLAF vill göra interna undersökningar, och han riskerar då att bli anklagad för att inte göra en oberoende rapportering.
Med en åklagare för interna förfaranden skulle det problemet i stor utsträckning vara löst.
Åklagarens kompetens kan inte automatiskt utvidgas till att omfatta mer än unionens institutioner.
Det förutsätter en ändring av fördragen.
Det misslyckades tidigare i Nice på grund av motståndet från flera medlemsstater.
Men just nu kan och får inte kommissionen luta sig tillbaka.
Nu måste den visa att den verkligen menar allvar med bedrägeribekämpningen och med fantasi och politiskt mod pröva gränserna för det möjliga mot bakgrund av den nuvarande artikel 280.
En sak är klar: det räcker inte med diskussionsdokument, grön- och vitböcker, för sådana finns det redan i överflöd.
Det som nu behövs är ett konkret förslag till förordning som skall godkännas i ett medbeslutandeförfarande mellan rådet och parlamentet.
Kommissionen måste med andra ord utnyttja sin initiativrätt.
Det som åter krävs är en stor förändring.
