# ID: svediakorp-gov411151
# author: Marinho (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 793
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Fru talman!
Det var ingen tillfällighet att utskottet för rättsliga frågor och den inre marknaden med endast en röst emot godkände detta betänkande om det tyska initiativet om antagande av en gemenskapsförordning som främjar samarbetet mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil och kommersiell natur.
Man gjorde detta inte på grund av fördomar mot regeringarnas eller ländernas initiativ inom ramen för inrättandet av ett gemensamt rättsligt område, vilket varje mindre uppmärksam tolkning av vad som inträffade i förmiddags skulle kunna få en att tro.
Tvärtom anser jag att utanför områdena invandring och asyl, helt enkelt utanför det som rör den fria rörligheten för personer, är initiativ som dessa naturligtvis välkomna.
Det man inte kan göra, och det är vad som oroar parlamentet, är att ersätta medlemsstaternas inkonsekvenser som den rättsliga härvan genererar, och där var och en gör som de vill, med egna partiella initiativ efter eget godtycke och eget huvud, och struntar i en verkligt gemensam syn, ett gemensamt ansvar och en seriös och enhetlig lagstiftning, och utefter vad kommissionen prövar för att se vad som är möjligt att göra - och jag tittar på kommissionär António Vitorino - på ett av de känsligaste områdena, nämligen den europeiska modellen för samlevnad och dess tillhörande grundläggande friheter, i detta fall personernas frihet.
Detta innebär givetvis, särskilt angående detta betänkande i vilket den inre marknadens funktion betyder en fördjupning av det europeiska sociala området, att allt som tas fram, även från medlemsstaternas sida, för att eliminera och minska gränsöverskridande konflikter och tvister är välkommet, vilket jag tror omröstningen i morgon kommer att visa.
Vad handlar egentligen det tyska initiativet om?
Det handlar om att ge en domstol i varje medlemsstat befogenheter att, i en åtgärd gällande vissa civila och kommersiella händelser som inträffar i ett gemenskapsland, ansöka om att domstolen i detta land förser domstolen i det ansökande landet med nödvändiga bevis under fallets gång.
Hittills har det internationella samarbetet när det gäller bevisupptagning reglerats av 1970 års Haagkonvention, vilken har haft en begränsad räckvidd för de europeiska länderna då den så vitt jag vet bara har ratificerats av elva medlemsstater.
Härigenom har, i avsaknad av ett rättsligt instrument som omfattar och följs av de femton medlemmarna i unionen, inte alla medborgare som går till domstol samma förutsättningar inför lagen, beroende på om dennes land eller det anmodade landet har ratificerat konventionen.
Med dessa nya bestämmelser kommer domstolarna att använda samma lag och medborgarna skyddas, och då givetvis på samma sätt eftersom detta gemenskapsinstrument gynnar direktkontakten mellan domstolar i olika länder.
Främst gör detta att hindren för ett europeiskt rättsligt område avskaffas, dels genom att ett europeiskt formulär införs som av de ansökande ländernas domstolar skall fyllas i på språket i den anmodade domstolens land så att kommunikationen mellan de båda underlättas, dels genom att ett centralt organ inrättas i varje land som tar emot och skickar ut begäran från ett annat land om bevisupptagning i en nationell domstol, dels genom att man fastställer principen om att alla framställningar skall besvaras, och att de anmodade europeiska domstolarna är skyldiga att skaffa fram bevis inom sex månader, och om så inte har skett efter denna tid måste förklaringar ges till den ansökande domstolen.
I de ändringsförslag jag har gjort till Tysklands förslag, införde jag bland annat skyldigheten för de centrala organen att utforma lagstiftningsguider för de av domstolarna officiellt erkända språken i varje medlemsstat, liksom de som används av de ackrediterade rättsliga översättningsavdelningarna.
Slutligen har jag, inom denna innovativa ram som i hög grad leder till att domstolarnas arbete i alla medlemsstater blir snabbare - och jag tror att detta också är ett av de viktigaste motiven för det tyska initiativet -, föreslagit att direktkontakterna mellan domstolarna bara i undantagsfall skall få ersättas av de traditionella konsulatmetoderna, vilka enligt min mening är tungrodda, byråkratiska, avlägsna från domstolsarbetet och i hög grad orsak till de rättsliga dröjsmålen i frågor som gäller gränsöverskridande fall.
Denna sista aspekt togs inte väl emot av vissa kolleger från andra grupper, vilka röstade emot detta ändringsförslag, vars omfattning enligt min mening är en ren betoning av en uppfattning av Europa jag har: en gemenskap med egen lagstiftning, en gemenskapsrätt, mer än en rent diplomatisk gemenskap eller med en internationell rätt.
Därför lägger jag åter fram detta ändringsförslag med förhoppningen att denna detalj, som inte är en så liten detalj, skall finna förståelse hos majoriteten av ledamöterna.
