# ID: svediakorp-gov411118
# author: Reding (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,293
# sentences: 51
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Fru talman!
Ni minns säkert att jag talade i parlamentet den 7 september förra året för att informera om kommissionens ståndpunkt om reformen av FIFA: s bestämmelser om internationella övergångar.
Vid det tillfället framförde jag kommissionens avsikt att inleda en diskussion med FIFA och andra berörda parter, under ledning av min kollega Mario Monti och i samarbete med Anna Diamantopoulou, så att FIFA: s bestämmelser skall överensstämma med gemenskapsrätten, samtidigt som idrottens särskilda karaktär och idrottsorganisationernas självständighet respekteras.
Denna strategi fick dessutom ett odelat stöd i uttalandet om idrottens speciella karaktär, vilket antogs av Europeiska rådet i Nice i december förra året.
I dag, efter intensiva diskussioner mellan kommissionens enheter, FIFA och övriga berörda parter, gläder jag mig åt att kunna tala om vilket resultat vi har nått fram till.
Detta resultat - fru talman, mina damer och herrar - innebär en respekt för de principer jag just tog upp och som vi alla är angelägna om.
Under hela ärendets gång har kommissionen mycket ofta anklagats för att inte förstå idrotten, och värre ändå, för att vilja destabilisera fotbollen.
Men resultatet bevisar att det handlade om grundlösa anklagelser, och jag tror att diskussionerna tvärtom har gjort att vi återigen har kunnat visa att gemenskapsrätten och idrottens speciella karaktär är helt förenliga.
Jag tror därför inte att det är nödvändigt att ändra gemenskapsrätten.
I den här frågan har kommissionen gett prov på sin flexibilitet för att integrera idrottens särdrag i de befintliga lagtexterna.
Diskussionerna har gjort det möjligt att göra tydliga framsteg på åtminstone tre nyckelområden.
För det första - vilket alltid har varit Europaparlamentets vilja - att skydda unga spelare som flyttar inom Europeiska unionen, genom att garantera dem en allmän utbildning och en lämplig idrottsutbildning.
Dessa principer kommer att ingå i en uppförandekod som kommer att upprättas av fotbollsförbunden, och denna punkt tillmäter jag en särskild betydelse, för enligt min mening är det mycket effektivare att leda ungdomarna rätt än att fastställa gränser för deras rörlighet, en begränsning som för övrigt är oförenlig med principen om fri rörlighet.
Vi får inte glömma att det inom fotbollen finns många kallade men få utvalda, och alla spelare kommer inte att bli den runda bollens stjärnor.
Det är därför mycket viktigt att sörja för både deras idrottsutbildning och deras yrkesutbildning.
Med de nya bestämmelserna vill kommissionen sända en kraftfull signal till alla ungdomar som satsar på idrotten: alla kommer inte att lyckas på det idrottsliga planet, men alla kommer att uppmärksammas på ett mänskligt plan och när det gäller deras individuella utveckling.
Den andra saken består i att uppmuntra och kompensera insatserna från klubbarnas sida, då de ägnar sig åt ungdomarnas utbildning och på så sätt ger deras idrottsaktiviteter en social dimension.
Denna sociala dimension är för övrigt utmärkande för idrottens europeiska dimension.
För detta ändamål behöver FIFA införa regler, först och främst avseende en kompensation för utbildningsavgifter upp till 23 års ålder, utifrån den verkliga kostnaden, såsom denna kostnad definieras av domstolen i Bosmandomen, och för det andra en solidaritetsfond som förses med medel genom ett uttag på 5 procent av varje övergångsavgift.
Denna fond skall vara avsedd för utbildningsklubbarna, som på så sätt kommer att få del av spelarens mervärde.
Det är nu FIFA: s sak att mer utförligt tillämpa dessa principer, och inom ramen för dess befogenheter kommer kommissionen att se till att principerna verkligen införlivas i FIFA: s bestämmelser.
Och jag är säker på, fru talman, att kommissionen inte kommer att vara ensam i det kontrollarbetet, utan att vi kommer att få sällskap av idrottsministrarna och parlamentariker som är engagerade på nationell nivå.
Vi är således övertygade om att det är möjligt att hitta en balans mellan spelarnas rörlighet och en nödvändigt ersättning till utbildningsklubben, inom de gränser som domstolen fastställt i Bosmandomen.
Den tredje punkten handlar om att införa förutsättningar för stabila idrottstävlingar, för att kunna garantera rättvisa och regelmässighet.
Och så mekanismerna.
För det första kan ett kontrakt inte sägas upp ensidigt förrän vid säsongens slut.
En supporter får därmed en försäkran om att få se samma lag spela under hela säsongen.
Och det är för att få se ett lag spela, och inte ett annat - ibland i avsaknad av sina bästa spelare - som man skaffar sig en abonnerad plats.
För det andra föreskrivs idrottsliga sanktioner mot spelare och klubbar som utan giltiga skäl säger upp ett kontrakt under de två första säsongerna.
Andra viktiga punkter kompletterar de här principerna, såsom tidsbegränsade övergångsperioder och kontraktens varaktighet, på mellan ett och fem år.
Kära kolleger!
Under diskussionerna har vi träffat FIFPRO, som företräder spelarna.
Vissa av deras krav har tillmötesgåtts.
FIFA: s regler kommer t.ex. inte längre förbjuda spelare att vidta rättsliga åtgärder, men man kommer även att inrätta en partssammansatt skiljedomstol som kan fatta beslut i brådskande ärenden och lösa tvister om ersättning för utbildning, övergångar och idrottsliga sanktioner.
Jag lägger en särskilt stor vikt vid ett jämbördigt och oberoende skiljeförfarande.
En sådan instans, till vilken både spelare och klubbar kan vända sig, bör kunna lösa tvister på ett korrekt, snabbt och effektivt sätt.
Jag vill också påminna om att kommissionen under hela ärendets gång har framhållit att diskussionerna med FIFA och andra berörda parter inte på förhand bedömer om FIFA: s reviderade bestämmelser är förenliga med tillämplig nationell rätt, framför allt arbetsrätten.
Det åligger FIFA att försäkra sig om att dessa bestämmelser tillämpas med respekt för nationella lagstiftningar, som bestämmelserna självklart inte får avvika från.
FIFA har meddelat oss att de överenskomna principerna kommer att genomföras genom en revidering av FIFA: s bestämmelser vid dess världskongress i juli, i Buenos Aires.
Kommissionen har uppmuntrat FIFA att sträva efter att föra en nära dialog med andra berörda parter när det gäller att genomföra principerna och särskilt med spelarna, naturligtvis.
Enligt kommissionens uppfattning har frågan om överföringar tydligt visat att en dialog - på alla nivåer - blir en nödvändighet och att man bör utforska alla sätt att organisera en dialog, även med hjälp av kollektiva konventioner på europeisk nivå.
Diamantopoulou har dessutom erbjudit sitt stöd för att uppmuntra en permanent dialog på europeisk nivå.
Tillåt mig avsluta detta uttalande genom att påminna om att FIFA kommer att utarbeta en rapport om hur detta system har tillämpats, två år efter det att det nya avtalet har trätt i kraft.
Då kommer vi att få kvantitativa och kvalitativa uppgifter som gör att vi kan dra lämpliga slutsatser.
Under tiden tror jag att vi bör glädja oss åt resultatet av de här diskussionerna.
Att nå dit, fru talman, har trots allt inte varit lätt.
Påtryckningarna från vissa stats- och regeringschefer - kraftfulla men onödiga och framför allt skadliga - har mer än en gång försenat ett avslut på frågan.
Kommissionen har hur som helst hållit ut och när allt kommer omkring visat att det inte krävs en ändring av fördragets bestämmelser för att uppnå en respekt för idrottens speciella karaktär.
Vi har således hållit en rak kurs med strikt respekt för våra befogenheter.
Detta resultat har gjort det möjligt för min kollega Mario Monti att besluta sig för att inte föreslå kommissionen att fatta ett negativt beslut om FIFA: s övergångsbestämmelser.
