# ID: svediakorp-gov411103
# author: Boumediene-Thiery (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 498
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) De initiativ som läggs fram här syftar till att göra det möjligt att verkställa ett administrativt och nationellt beslut om utvisning av en utlänning, även om han eller hon under tiden befinner sig i en annan medlemsstat.
Det tydligt uttalade målet med detta förslag är att underlätta genomförandet av beslut om avvisning av medborgare i tredje land.
För det ändamålet föreslår man en mekanism för ömsesidigt erkännande av beslut.
Ett beslut om avvisning som fattas i en medlemsstat blir således möjligt att verkställa i en annan medlemsstat.
Vid första anblicken tycks det mycket lovvärt att vilja reglera och kontrollera rörligheten för de utlänningar som har fått ett beslut om utvisning i en av medlemsstaterna.
Vi skulle då, vilket förordades i slutsatserna från Europeiska rådet i Tammerfors (oktober 1999), kunna hantera invandringsströmmarna på ett bättre sätt.
Men när man läser initiativet avslöjas snabbt hela dess tvetydighet, vaghet och juridiska svaghet.
När det är hög tid för Europeiska unionens stater att förse sig med en verklig invandringspolitik, vad man kan då anse om en text där man inte alls löser avvisningsfrågorna och där man dessutom tycks strunta i den mänskliga verkligheten?
Att vilja hantera invandringsproblemet handlar också om följande: att våga se på dessa medborgare som kommer från ett land utanför gemenskapen, som är hotade av eller har fått ett beslut om utvisning och som inom det väl bevakade Schengenområdet hamnar på kant med motsträviga förvaltningar.
Om Europeiska unionen vill vara och förbli ett område med frihet, rättvisa och säkerhet, måste den anta rättsliga instrument som inte bara är effektiva utan även tar hänsyn till den mänskliga faktorn.
Det handlar inte om åtgärder som det här initiativet, som i grund och botten endast avser en säkerhetspolitik där utlänningen - betraktad som en fara - inte längre får åtnjuta sina fri- och rättigheter och där ordet rättvisa inte betyder någonting längre.
Dessutom stöder sig förslaget på en rättslig grund, artikel 63.3 i Fördraget om upprättandet av Europeiska gemenskapen, som svårligen kan anses tillåtlig.
Där åsyftas endast åtgärder som skall vidtas i fråga om invandring under precisa förhållanden, särskilt då en medborgare från tredje land mot sin vilja kan sändas tillbaka eller utvisas till sitt ursprungsland.
Men i förslaget till direktiv behandlas inte den typen av frågor.
Där nöjer man sig med en enda aspekt: ömsesidigt erkännande av redan fattade beslut.
Syftet med förslaget är således inte att fastställa normer för gemenskapen i fråga om avvisning.
Det vore därför farligt att godkänna ett sådant initiativ i en så pass känslig fråga som invandring.
Varje norm på det här området bör antas med respekt för de mänskliga och allmänna värderingar som vägleder det europeiska bygget.
I motsatt fall skulle gemenskapens politik inte längre ha någon mening.
Betänkande (A5-0040 / 2001) av Hatzidakis
