# ID: svediakorp-gov411062
# author: Mathieu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 283
# sentences: 14
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Frankrikes och Sveriges initiativ om samarbete mellan nationella organ på området för ungdomsbrottslighet, kriminalitet och droger är en uppföljning av toppmötet i Helsingfors.
Denna europeiska strategi utgår från principen att en intervention från unionens sida med nödvändighet medför ett mervärde till medlemsstaternas politik.
Men i dag ställs vi inför en djungel av program och en hel rad åtgärder utan inbördes sammanhang.
Bara på området för rättsliga och inrikes frågor föreslår man i dag ett sjätte program, Hippokrates.
En berättigad fråga är om man genom att öka antalet program ökar effektiviteten i bekämpningen av kriminaliteten, särskilt med tanke på att dessa program har löjeväckande anslag.
Vad skall man göra med den miljon euro som varje år anslås till detta program?
Dessutom är Hippokrates inte tydligt.
När det t.ex. gäller finansieringen får den andel som tas från gemenskapens budget utgöra högst 70 procent av den totala kostnaden.
Med tanke på att kommissionens partner skulle kunna vara universitet, förvaltningar, icke-statliga organisationer - hur skall de återstående 30 procenten då finansieras?
När det gäller den organiserade brottsligheten och formerna på det föreslagna förebyggande arbetet sägs det inte heller något särskilt tydligt.
Vad man finner är väl anekdotiska åtgärder, såsom att man varje år skall dela ut ett europeiskt pris för förebyggande av brottslighet, i artikel 3.
Man skapar och man inrättar utan att fundera på om åtgärderna är lämpliga och effektiva.
Det är hög tid att sammanfatta läget, i stället för att riskera att missa etapper som är väl så nödvändiga för uppbyggnaden av ett effektivt samarbete mellan nationerna i deras förebyggande arbete.
