# ID: svediakorp-gov411058
# author: Coelho (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 528
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, kära kolleger!
Det initiativ vi har i våra händer, om att skapa ett europeiskt nätverk för förebyggande av brottslighet, är ett försök att svara mot det växande behovet av att förebygga brottsligheten.
Behovet av ett större och bättre internationellt samarbete på detta område har redan märkts, särskilt på Europeiska unionens nivå.
Vi vet emellertid att detta samarbete lider av bland annat olika definitioner, förfaranden och strukturer.
Det är därför nödvändigt med jämförbara uppgifter i de genomförda studierna, uppgifter om statistik, kriminalpolitik, strukturella faktorer etc., om brott, brottsoffer och straffrätt i Europeiska unionen.
Det stora målet är att utvärdera olika åtgärder och att på prioriterade områden försöka fastställa nyckelåtgärder som är önskvärda och möjliga att vidta, förbättra Europeiska unionens förmåga att agera och effektiviteten i den förebyggande politiken mot brottslighet, både på nationell och internationell nivå.
Detta var de politiska inriktningarna som kom fram under Europeiska rådet i Tammerfors och som ledde till att man på högnivåkonferensen i Portugal i maj 2000, beslutade ta upp frågan om brottsförebyggande verksamhet inom ramen för flera områden och i ett partnerskap.
Det är viktigt att garantera säkerheten för de europeiska medborgarna som vill leva i lugn och det innebär en allt effektivare brottsbekämpning men också antagandet av en intelligent förebyggande politik, vilken också innebär förmågan att förstå och reagera på de psykologiska och sociologiska fenomen som framkallar eller ökar otryggheten.
Det förebyggande arbetet som är nödvändigt för att minska såväl antalet brott som dess grad, liksom brottets orsaker, måste täcka alla slags brott, också den organiserade brottsligheten, och vi måste särskilt uppmärksamma brottslighet i städerna, ungdomsbrottslighet och narkotikabrott.
Detta är ett viktigt och ambitiöst projekt, för brottet känner inga gränser.
Härigenom syftar detta nätverk till att främja samarbete och informationsutbyte mellan medlemsstaterna, samla in och analysera information om de åtgärder som bedrivs och de bästa befintliga metoderna, för att kunna bidra till en diskussion om framtida beslut i frågan.
I utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor fanns det i viss mån två olika synsätt: Ett enligt vilket man ville att man för detta nätverk skulle reservera ingripanden på de områden som direkt har att göra med den europeiska och internationella nivån, och ett annat som fokuserade enbart på småkriminaliteten.
Jag tycker att det antagna kompromissförslaget är en bra lösning som inte utesluter någon av de brottsförebyggande dimensionerna.
Vi vet mycket väl att den organiserade brottsligheten och småkriminaliteten är två skilda saker som kräver olika lösningar: den första är ett av unionens och dess medlemsstaters prioriterade mål, när det gäller det andra är det främst de lokala, regionala och nationella institutionernas behörighet.
För att förebygga brottsligheten bör unionens roll begränsas till att främja informationsutbytet mellan de nationella myndigheterna och ett utbyte av bästa tillvägagångssätt och undersökningar enligt subsidiaritetsprincipen.
Europeiska unionens befolkning har rätt att kräva att unionen effektivt angriper problemet med brottslighetens växande hot mot dess frihet och rättigheter.
