# ID: svediakorp-gov411048
# author: Karamanou (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 366
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I brist på en konsekvent och helhetsinriktad asyl- och invandringspolitik ställs vi inför initiativ som framställts av medlemsstaterna i stor skala vilka på ett osammanhängande sätt har engagerat sig i vissa delfrågor ofta utan beaktande av eller kringgående Europeiska unionens institutionella och rättsliga ram, såsom i föreliggande fall med initiativen från Frankrike, Finland och Portugal vilka Europaparlamentet med all rätt röstar nej till, precis såsom föreslås av våra föredragande, vilka jag lovordar.
Det behöver understrykas ännu en gång i denna kammare att rådet endast i speciella fall och efter noggrann utredning kan utöva genomförandebefogenheter och inte ge dem till kommissionen.
I dag lägger rådet fram frågan om visering och gränspassering som ett särskilt fall och förbehåller sig rätten till de genomförandebefogenheter som tillkommer kommissionen.
Samtidigt åsidosätts naturligtvis Europaparlamentet och det fastställda samrådsförfarandet eftersom rådet ändrar beslut i Europaparlamentets frånvaro.
I stället för att påskynda förfarandet när det gäller att skapa en gemensam europeisk invandringspolitik sätter rådet med denna taktik tvärtom upp hinder, fattar inte beslut och Tammerforsförfarandet avstannar vilket får till resultat att ett klimat bevaras i Europa som stärker rasismen och främlingsfientligheten och att olyckor som den i Dover inträffar.
Det råder inga tvivel om att vi för att skapa en gemensam europeisk säkerhet och rättvisa inom medlemsstaterna bör låta bli att ta ensidiga initiativ utan vi bör utveckla enhetliga bestämmelser.
De som passerar unionens gränser bör vara underkastade samma regler och samma skyldigheter för att få en smidig inresa och vistelse.
Ansökan om visering kan inte överlämnas till varje lands bedömning och rättssystem.
Det behöver naturligtvis inte betonas ännu en gång att befästandet av gränserna och polisåtgärderna inte kommer att minska trycket på gränserna och förekomsten av olagliga inresor så länge välståndsklyftan finns kvar mellan oss och våra grannländer.
Det bästa som rådet alltså kan göra är att ge kommissionen befogenhet på grundval av Tammerforsförfarandet, så att den tar nödvändiga initiativ och genom samförståndsförfaranden snarast möjligt kommer fram till en gemensam invandringspolitik som på ett riktigt sätt skall reglera alla överhängande frågor, allt grundat på våra gemensamma humanitära europeiska värderingar och våra demokratiska traditioner.
