# ID: svediakorp-gov411039
# author: Nassauer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 641
# sentences: 31
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Kommissionär Vitorino beklagade i morse att han var tvungen att ta ställning till ett initiativ som inte alls var hans.
Nu kommer han att stå inför samma dilemma, för vi talar här om ett franskt initiativ.
Det gäller det ömsesidiga erkännandet av beslut om avvisning och utvisning och är ytterligare ett bra exempel på att tanken på ett initiativmonopol för kommissionen är motiverat.
Kommissionen är uppenbarligen bättre än de enskilda medlemsstaterna i stånd att driva gemenskapens intressen, för de enskilda medlemsstaterna är mer koncentrerade på sina egna intressen.
Det är ytterligare ett bevis på att vi bör stödja kommissionens initiativmonopol vid lagstiftningsförslag.
Detta initiativ härstammar från den sista perioden i det franska ordförandeskapet, när resultatet av detta ordförandeskap hotade att bli ganska magert.
Då kastade man snabbt ut en mängd initiativ innan dörren slog igen, för att förbättra sitt resultat, alla hopsnickrade i all hast.
Jag rekommenderar de juridiskt intresserade att göra en jämförelse mellan det första och det andra förslaget.
Det första förslaget genomsyras av god vilja och politik, det andra förslaget har juristerna gått igenom och förvandlat till något man med rätta kan kalla ett lagstiftningsinitiativ, och det innebär att lagstiftningskvaliteten mellan det första och det andra initiativet skiljer sig avsevärt åt.
Även det rättspolitiska målet är uppenbart.
Det innebär varken mer eller mindre att ett utvisningsbeslut som fattas i - låt oss säga - Paris är bindande i hela gemenskapen.
Det är förnuftigt.
Det skulle i det gemensamma området för säkerhet, frihet och rätt vara rena vansinnet att ett beslut som fattats i Paris skall rivas upp i Helsingfors eller Berlin eller i någon annan medlemsstat.
För ett sådant förfarande behöver gemenskapen emellertid en rättslig grund.
Det mål som rättspolitiskt bör bejakas ersätter inte den rättsliga grunden.
Det har EG-domstolen just visat i sitt utslag beträffande tobaksreklamdirektivet.
Även där handlade det om ett högst diskussionsvärdigt rättspolitiskt mål, men EG-domstolen har klargjort att detta förfarande förutsätter en rättslig grund i fördragen.
I utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor har vi vid två tillfällen varit övertygade om att en sådan rättslig grund saknas för det franska initiativet.
Den franska regeringen stöder sitt agerande på artikel 63 i EG-fördraget.
Där finner vi den rättsliga grunden för en europeisk utvisnings- och avvisningsrätt.
Det är dock något helt annat än det ömsesidiga erkännandet av beslut om avvisning och utvisning som har fattats på nationell nivå.
En utvisningsrätt på gemenskapsnivå skulle innebära ett direktiv där gemenskapen i ett reglerat lagstiftningsförfarande fastslår under vilka förutsättningar en person som olagligen uppehåller sig får avvisas och utvisas, men i det här fallet bör alla medlemsstater ömsesidigt erkänna respektive lands beslut mot bakgrund av dess nationella lagstiftning om utvisningsbeslut och liknande beslut.
Det är i kvalitativ bemärkelse något helt annat.
Eftersom vi på senaste tiden är något försiktigare i vår behandling av frågan om huruvida Europeiska unionen och i synnerhet dess institutioner får göra vad de vill har vi i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor kommit fram till den klara slutsatsen att vi stöder detta förfarande i rättspolitiskt avseende, men inte finner någon rättslig grund för det.
Vi föreslår därför att initiativet förkastas.
Vi har redan lagt fram ett förslag till lösning.
Det är uppenbart att en europeisk utvisningsrätt kan innebära en lösning på den problematiska situationen.
Konsekvensen av detta kan endast bli att vi uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag till direktiv om en gemensam europeisk och inom gemenskapen bindande utvisningsrätt.
På det viset kan alla problem som är förknippade med detta initiativ lösas.
(Applåder)
