# ID: svediakorp-gov411038
# author: Frahm (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DA
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 718
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(DA) Herr talman, detta är nog ett av de tunnaste betänkanden som denna kammare har behandlat på länge, men det är förhoppningsvis också sista gången som jag får en sådan uppgift.
Om socialistgruppen och PPE-gruppen vill, så kanske även små grupper kan tillåtas utarbeta betänkanden om intressanta frågor.
Detta betänkande handlar om ett portugisiskt initiativ, som tar itu med en enda av flera problemställningar rörande viseringspolitiken.
Men tyvärr så kommer detta förslag, det portugisiska förslaget, att skapa en rad problem, eftersom det inte riktigt hänger samman med de övriga Schengenbestämmelserna, och när situationen är sådan att kommissionen om ganska kort tid, i april, så vitt jag har förstått, kommer att lägga fram ett förslag, som skall hantera hela problemställningen om rätten att resa fritt i medlemsstaterna, och när kommissionen också delar min oro, med hänsyn till de problem som betänkandet kommer att orsaka, så vill jag mycket varmt anbefalla att man röstar för mitt betänkande och därmed avvisar det portugisiska förslaget till fördel för det senare förslaget, som kommissionen kommer att lägga fram.
Men när vi behandlar dessa frågor, så tycker jag att det skulle vara bra om man en gång emellan gjorde en sammanställning över vad det egentligen är vi gör när vi tar dessa initiativ, som ju allihop härrör från Schengenavtalet och tankarna om ett " område för demokrati, frihet och rättvisa ", som vi talar så mycket om.
De förslag, som behandlas i dag, och de förslag, som vi har behandlat tidigare, är till stor del relevanta förslag, som handlar om att stänga detta område för frihet, demokrati och rättvisa, eller så kan man säga att det rör sig om att sluta sig om sig själv.
Vi är ju väl medvetna om att vår del av världen kommer att ha användning för arbetskraft om några få år.
Vi är väl medvetna om att flera medlemsstater redan nu inser att de får användning för en betydande invandring om de skall kunna upprätthålla en levnadsstandard, som bara liknar den vi har nu.
Om vi också har en dröm om att få en trygg ålderdom, vilket betyder att det finns andra som skall arbeta, medan vi har ledigt - förhoppningsvis.
Därför är det så oförståeligt att vi fortsätter att hålla folk borta från våra områden, att vi accepterar, att människor skall dö på vägen till EU, att vi accepterar att se liken av människor på flykt, eller av människor som söker efter lyckan, driva i land på EU: s kuster, att vi hellre ser dem som lik, än som medborgare eller nyttiga individer i vårt område.
Det är fantastisk svårt att förstå.
Mitt eget land, Danmark, är bland de värsta.
Ansvariga ministrar talar om att utlokalisera flyktingarna på öde öar, och när man gör det, så blir debattnivån ju också därefter, och allt blir plötsligt tillåtet.
I mitt land har ordet kulturkamp fått en klang, som handlar om att alla kulturer skall bekämpas om de inte är kristna.
De liberala i mitt land menar, att alla flyktingar skall samlas i läger i världens fattigaste länder.
Därför är jag på så sätt glad för att mitt land inte deltar i den gemensamma flyktingpolitiken och därmed inte har inflytande på den politik, som EU just nu håller på och utarbetar, för det är trots allt något bättre, än om Danmark skulle ha haft inflytande.
När muren revs 1989, hoppades vi ju allihop på ett Europa utan murar, men vi är ju i full gång med att uppföra murar.
Vi bygger dem inte mellan oss, vi bygger dem omkring oss.
Vi bör ställa oss frågan hur det kommer sig att vi, den rikaste delen av världen, så konsekvent väljer repressiva lösningar.
Hur kan man tro att man kan uppföra ett område for demokrati, säkerhet och rättfärdighet, när man konsekvent väljer repressiva lösningar, som vänder sig mod människor på flykt?
(Applåder)
