# ID: svediakorp-gov411037
# author: Deprez (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 670
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, kära kolleger!
Republiken Finlands initiativ, som vi behandlar i dag, syftar huvudsakligen till att ge rådet genomförandebefogenheter avseende vissa detaljerade bestämmelser och praktiska förfaranden för behandlingen av ansökningar om visering.
Republiken Portugals initiativ har samma syfte, dvs. att ge rådet genomförandebefogenheter, men den här gången i fråga om gränskontroller och övervakning.
När det gäller det grundläggande problemet skulle jag vilja vädja till kammaren om att avslå dessa två initiativ, som i mina ögon innehåller fyra allvarliga politiska misstag.
Först och främst ett politiskt misstag mot gemenskapens och Amsterdamfördragets anda.
När man i och med Amsterdamfördraget beslutade att överföra Schengens regelverk från den tredje till den första pelaren, var avsikten att området i fråga inte skulle omfattas av det mellanstatliga samarbetet utan integreras i den normala rättsliga och institutionella strukturen.
Om rådet förbehåller sig genomförandebefogenheter förnekar det i själva verket Amsterdamfördragets anda, genom att i praktiken hålla fast vid de mellanstatliga metoder som gällde tidigare.
Rådets andra misstag är av institutionell karaktär.
Jag måste påminna mina kolleger om att artikel 202 i fördraget om Europeiska gemenskapen inte är vilken artikel som helst.
Den tillhör fördragets institutionella bestämmelser, stricto sensu, som i EG-domstolens ögon har ett verkligt företräde.
Genom att förbehålla sig genomförandebefogenheter med hänvisning till att det rör sig om ett specifikt fall - vilket man för övrigt inte lyckas motivera på ett utförligt sätt - tar sig rådet i mina ögon friheter i förhållande till en grundläggande bestämmelse i fördraget om Europeiska gemenskapen, något som enligt min mening är omöjligt att godta.
Det tredje misstag som begås av rådet är i förhållande till kommissionen.
För att rättfärdiga det faktum att rådet avser att förbehålla sig genomförandebefogenheter åberopar man den känsliga karaktären på viseringsfrågor och gränsförvaltning.
Det argumentet håller inte för en analys, särskilt när man vet att förordningen om ett enhetligt viseringsformat uttryckligen förbehåller kommissionen genomförandeåtgärder, åtgärder som för övrigt är hemliga, då det uppenbarligen rör sig om en särskilt känslig fråga.
För mig är det dessutom viktigt att veta hur länge till som Europeiska gemenskapernas kommission stillatigande skall bevittna hur rådet bokstavligen rycker åt sig kommissionens nuvarande befogenheter.
Rådet inte bara utövar initiativrätten i kommissionens ställe - nu vill rådet dessutom beröva kommissionen dess verkställande makt, precis som fördragen anger.
Det fjärde misstaget rör kammaren direkt.
Genom att förbehålla sig genomförandebefogenheter - detta bör kollegerna veta - berövar rådet Europaparlamentet all information som det skulle ha rätt till enligt det som kallas det normala kommittéförfarandet.
Denna informationsvägran är än allvarligare med tanke på att vissa beslut redan nu fattas, och kommer att fortsätta att fattas, enligt sekretesskyddade förfaranden.
I enlighet med det förfarande som kallas föregående samråd är det t.ex. så att vissa medborgare från tredje land som vill komma till ett av unionens länder inom Schengenområdet inte kommer att få tillträde dit, på grund av att ett land (vilket det är får vi aldrig veta, och det behöver inte nödvändigtvis vara destinationslandet) lägger in sitt veto mot denna person, av skäl som vi aldrig kommer att få ta del av och som aldrig behöver motiveras.
Självklart vill jag inte blanda ihop olika saker genom att hävda att vi bör ha rätt till insyn i enskilda beslut om varje viseringsansökan, men jag kan inte godta det faktum att rådet - när det gäller så pass grundläggande frågor som medborgarnas grundläggande friheter - aldrig skall behöva redovisa vare sig sina prioriteringar eller kriterierna för sina val.
Detta är inte bara ett demokratiskt underskott; det är ett verkligt förnekande av demokratin.
Därför ber jag kammaren att helt enkelt avslå initiativen från Republiken Finland och Republiken Portugal, och därmed följa utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, som fattade detta beslut i enhällighet.
