# ID: svediakorp-gov411033
# author: Vitorino (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 909
# sentences: 38
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) Herr talman, mina damer och herrar!
Kommissionens förslag till direktiv om tillfälligt skydd vid massiv tillströmning av personer går enligt vår mening i linje med en övergripande syn på ett europeiskt asylsystem.
Europeiska unionen måste förfoga över en undantagsmekanism som gör att vi snabbt kan reagera på massiva tillströmningar och direkt kunna bemöta fördrivna personers behov av skydd, en situation som vi har upplevt i Bosnien och Kosovo.
Målet med denna mekanism är att ge stöd åt ett hållbart asylsystem, och samtidigt garantera att det är förenligt med rätten att söka asyl i sedvanlig ordning och med Genèvekonventionen.
Vi har utformat vårt förslag utifrån idén att ett tillfälligt skydd skall beviljas i medlemsstaterna på grundval av ett beslut i rådet efter ett konstaterande om massiv tillströmning, ett beslut som skall antas med kvalificerad majoritet.
Detta skydd beviljas för högst två år, men om villkoren är uppfyllda får rådet när som helst avsluta den perioden på ett gemensamt sätt.
Direktivet ger å ena sidan medlemsstaterna en viss flexibilitet när det gäller att sköta asylsystemet under perioden för tillfälligt skydd, och å andra sidan garanterar det att personer med tillfälligt skydd också kan ansöka om asyl, i alla fall när den tillfälliga skyddsperioden löpt ut.
Vi har slutligen inte bara fastställt skäliga rättigheter för dem som får tillfälligt skydd, utan också principer för deras återvändande.
I Tammerfors framhöll stats- och regeringscheferna att det krävs en garanterad solidaritet mellan medlemsstaterna i fråga om tillfälligt skydd.
Vi vet hur angelägna Europaparlamentet är om denna princip.
Jag tror att jag diskuterade det med Nassauer för mer än sju år sedan.
Därför har kommissionen försökt att klart och tydligt konkretisera begreppet solidaritet inom gemenskapen och fördjupa innehållet i artikel 63.2 b, som avser jämvikten mellan medlemsstaterna när det gäller utgifter och ansvar.
Solidariteten utgörs först och främst av en finansiell del, tack vare de samband som upprättats med Europeiska flyktingfonden.
Jag vet att fondens finansiella anslag inte är särskilt långtgående, men kanske är det ett område där man skulle kunna arbeta mer rationellt, genom att fundera över hur medlen kan bidra till att stärka den finansiella solidariteten.
Samtidigt, och det vill jag betona, har vi i förslaget behållit principen om en ansvarsfördelning när det gäller det fysiska mottagandet av flyktingar.
Solidariteten i fråga om medlemsstaternas mottagande kommer till uttryck i principen om ömsesidigt samtycke.
Jag förstår Boettichers problem och jag delar t.o.m. hans iakttagelse av svårigheterna.
Idén om ömsesidigt samtycke framkom under det tyska ordförandeskapet och har vunnit genomslag.
Självklart förutsätter idén att medlemsstaterna är villiga att ta emot flyktingar, och även en vilja hos de personer som får tas emot, men som ännu inte befinner sig på medlemsstaternas territorium.
Därför skall beslutet om tillfälligt skydd först och främst klargöra medlemsstaternas kapacitet för mottagande eller de exceptionella skäl som gör att de inte kan ta emot ytterligare fördrivna personer.
Men jag vill betona att det måste röra sig om verkligt exceptionella skäl.
Grundidén är att det skall vara ett absolut undantagsfall att vägra ta emot nya flyktingar efter ett beslut om att bevilja tillfälligt skydd.
Dessutom medför det ömsesidiga samtycket ett öppet system.
Och detta system för insyn i besluten är en grundläggande faktor, eftersom jämlika parters påtryckningar har en funktion att fylla: de skall få alla att gå med på solidariska insatser i fråga om mottagande av flyktingar, även när det gäller att ta emot dem som beviljas ett tillfälligt skydd.
Jag kan inte garantera er att systemet kommer att fungera.
Men vi har i alla fall försökt utarbeta ett instrument som gör att vi kan ta hänsyn till såväl principen om solidaritet i fråga om mottagande som solidariteten på ett finansiellt plan.
Jag vill rikta ett stort tack till de ledamöter som har bidragit till denna debatt.
I synnerhet vill jag framhålla bidraget från föredraganden, Wiebenga, vars betänkande är utmärkt.
I dag är jag något nervös, eftersom ni har lärt mig mycket i det här ämnet, och på sätt och vis känner jag mig som en elev inför sin lärare.
Jag är lärare till yrket.
Ni vet således vad jag talar om.
Men jag vill i alla fall säga att vi verkligen har tagit hänsyn till alla ingivna ändringsförslagen.
Dessa ändringsförslag, även de som rör solidariteten, kommer att vara en inspirationskälla för de veckor av förhandlingar som väntar oss i rådet och som bör mynna ut i ett slutligt resultat i maj - jag hoppas att vi kommer att nå ett resultat vid rådets möte i maj.
Vissa av era ändringsförslag ändrar nivån på mottagarnas rättigheter, och kommissionen är mycket mån om en skälig nivå som inte skall kunna sänkas.
När det gäller solidariteten noterar vi att vissa bestämmelser förstärks, bl.a. i fråga om mottagandet medlemsstaterna emellan.
Trots att frågan är känslig gör vi vårt bästa för att nå fram till ett realistiskt och skäligt resultat, som framför allt går att förverkliga.
Så snart principen om ömsesidigt samtycke godtas skulle somliga ändringsförslag - om inte den exakta formen så åtminstone andemeningen - medverka till att förhandlingarna kan slutföras, vilket jag pekade på tidigare.
