# ID: svediakorp-gov411031
# author: Banotti (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 298
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Italienarna har ett uttryck som jag alltid har älskat " tutto il mondo e i paesi " och i dag talar vi om olika slags lagstiftning som gäller något som uppenbarligen är en av de hetast diskuterade och i många fall frågor där lagstiftningen är otillräcklig i vår gemenskap.
Tragedin med människor som skärs sönder i inbördeskrig, vilket uppenbarligen är huvudinriktningen för Wiebengas betänkande, är bara en av de frågor vi har framför oss.
Många kolleger i dag har talat på grundval av erfarenheter från de egna länderna av hur dessa frågor hanteras.
Alltför länge har kommissionen eller rådet i sina hemliga möten och mycket ofta uttryckande solidaritet sinsemellan om dessa frågor försökt dölja det som vi faktiskt behöver veta om den framtida politiken om invandring, asyl, flyktingar, m.m. inom gemenskapen.
Om man som jag kommer från ett litet perifert beläget land där svårigheterna att ta sig dit mycket ofta har förhindrat att vi fått stå i brännpunkten för dem som söker asyl eller flyktingstatus, känner jag mig osäker när jag måste diskutera dessa frågor med kolleger som har haft mycket större erfarenhet och vars länder mycket ofta uppmanas att dela ett enormt ansvar för människor som tragiskt fördrivits av inbördeskrig, så som nyligen har skett.
Naturligtvis delar vi vårt ansvar.
Vi måste.
Det är vår plikt som en människa till en annan, men det som vi absolut måste kräva i all vår invandringspolitik, inte bara i samband med massfördrivning av människor i händelse av inbördeskrig, är att vi måste ha en mycket bättre genomtänkt, mycket humanare och generösare och framför allt barmhärtig politik mot dem som kommer till oss för hjälp i dessa tragiska situationer.
