# ID: svediakorp-gov411026
# author: Terrón i Cusí (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 513
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
I första hand vill jag gratulera föredraganden för den ansträngning han har gjort för att förbättra detta betänkande.
Under de senaste åren har Europa konfronterats med situationer som vi trodde att vi aldrig skulle behöva stå inför igen i vår omvärld.
I ljuset av dessa händelser anser jag att vi inte kan fortsätta att ignorera vår moraliska och politiska skyldighet att ha mekanismer för att kunna hantera en mänsklig katastrof om alla andra förebyggande mekanismer misslyckas.
Europeiska unionen måste göra detta på ett solidariskt sätt.
Jag vill å min grupps vägnar klargöra att vi är för en ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna.
Jag kommer inte att använda ordet börda här, eftersom jag efter att ha sett männens och kvinnornas ansikten i flyktingläger i Makedonien, människor som ni och jag, herr talman, tycker det är avskyvärt och motbjudande att kalla dem för en börda.
Detta bör göras inom en klar ram för hur vi skall ta ansvar för situationen, och det måste finnas ett minimum av flexibilitet, vilket föredraganden erkänner, för att lyssna till vad flyktingarna vill och för att undvika att de, beroende på sin tillfälliga svaghet, faktiskt blir till en börda, redo att transporteras dit vi, utan att ta någon som helst hänsyn till deras åsikter, bestämmer.
Jag vill även gratulera föredraganden till den ansträngning han har gjort för att klarlägga tidsfristerna, att klargöra att det i detta fall är särskilt nödvändigt att ta hänsyn till fristerna för beslutsfattandet, och för att han stöder det ändringsförslag som vår grupp har lagt fram om att precisera och förkorta dessa tidsfrister.
I fråga om familjeåterförening, herr Nassauer, förstår jag inte den fixa idé ni och era kolleger har.
Högern, och till och med de allra mest motsträviga personerna ur vänstern, har övertygat oss om att familjen är något nödvändigt och gott och att den är en viktig pelare i vårt samhälle.
Gäller detta bara för européerna?
Herr Nassauer, skulle ni bara lämna er mor eller ert syskon i en nödsituation om en våldssituation skulle uppstå i ert land?
Kan vi verkligen inte, för tillfälligt skydd, ta hänsyn till de särskilt allvarliga situationer som kan orsaka särskild smärta för att kunna föra hit dessa personer tillsammans med sina familjemedlemmar till Europeiska unionen?
Jag tycker verkligen att vi måste ta hänsyn till detta.
Och när det gäller definitionen av begreppet familj, anser jag att kommissionens ståndpunkt att varje medlemsstat tillämpar sin egen definition på vad en familj är mer än förnuftig och vi kommer att stödja denna ståndpunkt.
Jag hoppas att rådet inte låter oss vänta ytterligare fyra år på ett beslut i den här frågan.
Jag tror inte att herr Wiebenga visste att han tog på sig ett så stort ansvar när han utarbetade sitt första betänkande, och jag tror inte att det gör honom något att inte vara ständig föredragande för detta område.
