# ID: svediakorp-gov411018
# author: Wiebenga (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-13
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 778
# sentences: 43
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(NL) Herr talman!
Jag vill ansluta mig till det som kommissionär Vitorino nyss sade, nämligen att medlemsstaterna i Europeiska unionen inte lyckas inrätta en europeisk asylpolitik.
I Tammerfors år 1999 hade regeringscheferna kanske den goda viljan men längre än upprättandet av en önskelista kom man inte i Tammerfors.
Europeiska kommissionens resultattavla från år 2000, i vilken de åtgärder som skall vidtas schemaläggs, är tydligare.
Redan nu verkar det dock som om ministerrådet (rättsliga frågor) inte skall lyckas uppfylla de mål som satts upp.
Det gäller också för åstadkommandet av ett system för mottagning av fördrivna personer.
Det aktuella förslaget till direktiv är det tredje förslag som läggs fram för Europaparlamentet, över fyra år efter det första år 1997.
De första två förslagen instämde Europaparlamentet i, men ministerrådet lyckas inte komma fram till något beslut om dem.
Det har aldrig blivit riktigt tydligt vilka medlemsstater som kämpar emot eftersom allt behandlas bakom stängda dörrar.
Ministerrådet tiger och det är nu europeisk asylpolitik när den är som sämst.
Allt det här är klandervärt för vad handlar det om här?
I det här förslaget handlar det om sådana situationer som i Bosnien för några år sedan och senare i Kosovo, om situationer då stora strömmar av flyktingar måste tas emot i Europeiska unionen, situationer då människor fördrivs från hem och hus, då byar bränns ner och då människor inte har någonstans alls att ta vägen.
Det handlar om hundratusentals människor på samma gång.
Naturligtvis måste de här personerna tas emot på ett människovärdigt sätt.
Naturligtvis måste EU: s medlemsstater dela ansvaret mellan sig på ett rättvist sätt genom att träffa bra överenskommelser.
Det har tidigare inte skett på ett nöjaktigt sätt.
Det går dessutom att förutspå igen: om en likadan tragedi inom kort äger rum i Makedonien eller kanske i Algeriet, då är Europeiska unionen återigen inte redo.
Herr talman!
Europeiska kommissionen har gjort ett bra jobb.
Det aktuella förslaget är bättre än de två föregående.
Fördelningen av ansvaret mellan medlemsstaterna har nu bakats in i systemet och kan inte längre kopplas loss från det.
Den aspekten träder alltså i kraft samtidigt som resten av systemet.
Det finns också ytterligare saker som är mycket bättre än i de tidigare förslagen, men som jag inte skall gå in närmare på just nu.
Det är de goda nyheterna.
Nu bara ett par saker som måste bli bättre.
Då tänker jag i första hand på sambandet med flyktingkonventionen, nämligen dess viktigaste princip, non refoulement-principen, principen om att flyktingar inte får skickas tillbaka utan vidare.
Det måste komma fram bättre i förslaget.
Ministerrådet måste bindas vid tidsfrister för beslutsfattande när det handlar om ikraftträdandet av det tillfälliga skyddet av fördrivna personer och Europaparlamentet - det är också ett gammalt klagomål, herr talman - måste bli mer engagerat i beslutsprocessen.
På en punkt brister förslaget: det är när det gäller ansvarsfördelningen - tidigare talade vi om en fördelning av bördan, nu om en fördelning av ansvaret - mellan medlemsstaterna.
I det sammanhanget handlar det om vilken medlemsstat som gör vad i samband med mottagandet av stora antal flyktingar.
När det gällde Bosnien och Kosovo så tog länder som Tyskland, Nederländerna och Österrike emot många flyktingar, medan andra medlemsstater gjorde för litet.
Kommissionen föreslår nu i första hand en fördelning av den ekonomiska bördan som grundar sig på flyktingfonden.
Herr talman!
I egenskap av er föredragande är jag övertygad om att den delen verkligen måste förstärkas.
Det handlar i första hand om ett verkställande av EG-fördraget, i vilket det uttryckligen står att rådet måste främja en balans mellan medlemsstaternas insatser på det här området.
Det ordet balans betyder mer än ordet solidaritet som nu står i förslaget.
Det handlar i allra första hand om att ordna en fördelning av de fördrivna personerna mellan medlemsstaterna enligt en formel för fördelningen: det är syftet med ändringsförslagen 4 och 11.
Jag hoppas naturligtvis att de kommer att antas av den här kammaren.
Vidare måste den bestämmelse strykas, i vilken anges att medlemsstater helt kan undandra sig mottagandet av fördrivna personer.
Varje medlemsstat måste tvärtom kunna motivera sitt erbjudande om mottagande på ett bra sätt och det står i ändringsförslagen 31 och 32.
Herr talman!
Sammantaget är det framlagda förslaget ett rimligt sådant och jag hoppas att kammaren kan godta det.
