# ID: svediakorp-gov410954
# author: Maat (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 339
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
En förlängning av den nuvarande gemensamma organisationen av marknaden för socker är det bästa alternativet för producenter, konsumenter och utvecklingsländerna.
Daul-betänkandet är en bra plädering för en sådan förlängning av EU: s gemensamma organisation av marknaden för socker, en organisation som är mycket billig för Europeiska unionen i jämförelse med andra politiska områden.
Med undantag av riktad regionalpolitik i vissa delar av Europeiska unionen och finansieringen av import från ett stort antal AVS-länder, finansieras i själva verket politiken helt av bönderna själva.
Det är därför anmärkningsvärt att kostnaderna för denna politik åter diskuteras.
Den sägs vara dyr och jaga konsumenter mot höga kostnader.
Nåväl, det första påståendet kan motbevisas på basis av jordbruksbudgeten, där vi kan utläsa att utgifterna för politiken framför allt går till åtgärder för AVS-länderna och till regionalpolitik snarare än till själva den gemensamma organisationen av marknaden.
Och när det gäller det andra påståendet kan man inte jämföra äpplen och päron, och det är vad som görs när en liten del av världsmarknaden - delvis en överskottsmarknad - jämförs med konsumentpriser i Europa.
Så tycks det, exempelvis vid anpassningen av de inhemska europeiska spannmålspriserna till världsmarknaden, som att konsumenterna i Europa inte i något fall har gynnats av de lägre producentpriserna.
Även i fråga om köttpriser ser vi att konsumenter knappt märker något av prissänkningen för många producenter.
Då är det bättre att välja en politik där producenter såväl i Europa som utanför får en fullvärdig plats i den hårda konkurrensen, i stället för en undertryckt ställning i diskussionen mellan konsumenter och producenter.
Men den diskussionen kommer vi säkert också att inleda vid mid term review (delutvärdering) av den europeiska politiken.
I fråga om den tillgång som 48 av de fattigaste länderna har till marknaden i Europeiska unionen, vore det bättre att välja en sorts AVS-formel än att i förväg säga att man därmed helt avskaffar en politik.
