# ID: svediakorp-gov410926
# author: Berthu (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 541
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Betänkandet av Schwaiger om WTO-förhandlingarna inom ramen för den så kallade inbyggda dagordningen påkallar tre frågor från vår sida som jag hoppas få svar på i diskussionen.
För det första, är det inte farligt att förhandla separat om den inbyggda dagordningen?
De förhandlingar om jordbruk, tjänster och vissa aspekter av immateriell äganderätt som avses med den inbyggda dagordningen var förvisso redan planerade vid Uruguayrundan och anses följaktligen som rättsligt icke-berörda av misslyckandet i fråga om den allmänna förhandlingen i Seattle.
När det gäller dessa förhandlingar, verkar man underförstått godta att diskussionerna fortsätter separat.
Men är det verkligen klokt?
För samtliga ämnen är nämligen beroende av varandra.
Europeiska unionens tidigare ståndpunkt har för övrigt alltid varit, förefaller det mig, att det endast borde vara en global förhandling.
Borde inte misslyckandet i Seattle leda till att vi omprövar det nära sambandet i förhandlingarna?
Andra frågan: i det resolutionsförslag som förelagts oss uppmanas, redan i punkt 1, kommissionen att föra förhandlingarna i den inbyggda dagordningen på grundval av de riktlinjer som rådet hade angett redan före Seattle.
Men är situationen verkligen sig lik?
Den allmänna opinionen har i hög grad förändrats när det gäller regleringen av den internationella handeln.
Misslyckandet i Seattle utgör ett första tecken därpå, men utvecklingen har sedan dess påskyndats, i synnerhet under påtryckningar av vissa jordbrukstragedier.
I förhandlingsmandatet från 1999 tog man förvisso redan hänsyn till kravet på ett multifunktionellt jordbruk och en jordbrukspolitik i vilken icke-handelsmässiga tankegångar införlivas.
Men samtidigt bekräftades i mandatet den prioriterade nödvändigheten att fortsätta på vägen till avreglering av handelsutbytet.
Är detta fortfarande förenligt?
Behöver vi inte ytterligare diskussion i frågan?
Jag är exempelvis förvånad över att se att man bland de nya tankegångar som skall beaktas alltid nämner produktsäkerhet, miljöskydd, livsmedelskvalitet samt djurens välbefinnande, och med rätta, men aldrig livsmedelsoberoende.
Livsmedelsoberoende är emellertid i hög grad nödvändigt.
Det har ett stort samband med alla övriga mål, som man för övrigt anser önskvärda.
Vi såg det följaktligen med det beroende när det gällde vegetabiliska proteiner som tyvärr godkändes i Blair House och som ledde till att vi fick en överdriven användning av animaliskt mjöl.
Verkar det inte mot bakgrund av dessa händelser som att Blair House borde omförhandlas?
Tredje frågan: hur skall de framtida förhandlingarna kontrolleras av rådet och de berörda parlamenten?
I vissa förberedande förslag till Nicefördraget klarlades denna punkt, antingen genom en ny utformning av artikel 133 eller genom ett nytt protokoll som mycket exakt angav hur rådet skall följa kommissionen under WTO-förhandlingarna så att den inte avviker från den gemensamma ståndpunkten.
Men alla dessa utmärkta bestämmelser försvann i den slutliga versionen.
På samma sätt lyser samtliga bestämmelser rörande parlamentarisk kontroll med sin frånvaro.
Därför har vi lagt fram vårt förslag - och därmed avslutar jag, herr talman.
Innan nya förhandlingar inleds borde man inte först på nytt ta upp ärendet om att stärka kontrollen av förhandlarna?
För mig är det ett absolut nödvändigt villkor för att medborgarnas intressen skall försvaras på rätt sätt.
