# ID: svediakorp-gov410924
# author: Herzog (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 483
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Den allmänna inriktningen i betänkandet av vår kollega Schwaiger tycks mig positiv.
Den ansluter nämligen till de stora ansträngningar som gjorts av kommissionens ledning för att omdefiniera vår handelspolitik och anpassa handeln till en hållbar utveckling.
Men jag har fyra iakttagelser som jag vill ange.
Den första iakttagelsen är att om åtagandet att ta en ny förhandlingsrunda om den inbyggda dagordningen mer än någonsin är en utmärkt målsättning kan man inte säga att de mandat som rådet lämnat är tillfredsställande i befintligt skick.
Det handlar inte den här gången om att förhandla om handelseftergifter mot att få miljömässiga eller sociala bestämmelser utan snarare om att förhandla om en handel av annan art så att samhällsmodeller och offentliga regleringskrav bättre respekteras.
Ur den synpunkten utgör de förhandlingar som planeras inom ramen för den inbyggda dagordningen ett prov, vilket leder mig till den andra punkten.
Posten beträffande jordbruket är nämligen inte utan tvetydighet.
Det finns förvisso en medvetenhet om att handeln av jordbruksprodukter måste vara förenlig med livsmedelsoberoende, folkhälsa och markanvändning men vi har ett handikapp, det vill säga uppskjutandet av reformeringen av den gemensamma jordbrukspolitiken till efter 2006.
I betänkandet talas för övrigt om krav på att modellen skall överleva medan det snarare skulle handla om nödvändigheten att ändra modell.
När det gäller handeln, om en minskning av exportbidragen är nödvändig säger vi " nej " till en anpassning till världspriserna därför att det handlar om en uppenbar faktor för att öka och förbättra produktiviteten.
För det tredje, är inte posten om tjänster riktigt klarlagd.
Vi talar om en gradvis ökad avreglering.
Det är ett unilateralt mål.
Kommissionen säger för övrigt att handelspolitiken inte är ett mål i sig utan den måste bidra till att stödja den sociala modellen.
I vår sociala modell finns emellertid tjänster av allmänt intresse och i utvecklingsländerna måste dessa tjänster av allmänt intresse byggas upp.
Jag kommer således att säga ja till utveckling av ett handelsutbyte som är förenligt med främjande av tjänster av allmänt intresse eller som är gynnsamt för det.
Unionen vill utesluta vissa sektorer, såsom utbildning och kultur, från frihandeln.
Det är alltför lite.
Vi måste arbeta med tanke på globala offentliga tillgångar.
Det skulle för övrigt vara fantastiskt om ledningen kunde utarbeta ett meddelande om komplementaritet och förenlighet när det gäller frihandel och tjänster av allmänt intresse.
Jag skulle vilja ta upp en sista punkt som rör en viktig fråga om god förvaltning.
Vi måste arbeta med det civila samhället liksom med utvecklingsländerna och jämföra våra åsikter.
Kommissionens ledning gör det, men staterna gör det inte och parlamentet ligger efter.
Ansvaret för denna ansträngning åligger alla.
Det handlar om ett nödvändigt tillvägagångssätt för att vi skall lyckas organisera världshandeln.
