# ID: svediakorp-gov410909
# author: Isler Béguin (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 727
# sentences: 29
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Än en gång har Europaparlamentet försummat tillfället att säga sanningen i fråga om kärnkraften.
Än en gång undviker man en grundläggande debatt om säkerhet vid transport av farliga ämnen, som om experter och nukleokrater hade ensamrätt på kärnkraften i Europa och diskussion ovillkorligen innebär passion och polemik.
Jag försökte mig på denna diskussion i min egenskap av föredragande vid den offentliga utfrågningen den 21 januari 2000, men den allsmäktiga kärnkraftslobbyn drog än en gång i trådarna.
Även om det första betänkandet av Maurice aldrig lades fram under den förra mandatperioden, skulle nämligen det betänkande vi diskuterar ha kunnat vara ett steg framåt, men det kommer inte att vara det.
Den resolution som antagits i utskottet för regionalpolitik, transport och turism med fullt stöd av utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi avslöjar ingenting om oron inom den allmänna opinionens när det gäller de i hög grad känsliga frågorna om transport av radioaktiva ämnen, medan mitt första betänkande var i nivå med utvecklingen av de europeiska folkens känslor när det gäller dessa frågor.
Denna dramatiska vändning - för det är det - gör det möjligt att avslöja det skickliga spelet i fråga om avtalen av de stora politiska grupperna som manipuleras av den kärnkraftsvänliga lobbyn.
Trots det arbete som vi har lagt ner, går sålunda det framlagda resolutionsförslaget emot de inledande förslagen och jag kan inte i min egenskap av parlamentsledamot acceptera att följande ingår i en resolution: tystnad kan jämställas med ett brott.
Medan jag hade lyckats uppnå flera kompromisser med de kolleger som hade arbetat med frågan och ingivit ändringsförslag, sprang detta arbete i bitar dagen före omröstningen i utskottet för regionalpolitik, transport och turism eftersom de stora grupperna vägrade att rösta våra kompromisser.
Det betänkande som lagts fram för er är en stympad version när det gäller de väsentliga frågorna om transport av radioaktiva ämnen, öppenhet, säkerhet samt framför allt på vilket sätt de skall minskas.
Det betänkande som omarbetats av ordföranden i utskottet för regionalpolitik, transport och turism är bara ett ode till kärnkraftsindustrin.
Till bevis för kärnkraftslobbyns inflytande över utarbetandet av denna ändring har vi de, ord för ord, identiska ändringsförslag som lagts fram såväl av de konservativa som av socialdemokraterna samt lobbyns tack till de ledamöter som inlåtit sig i spelet.
Man vill låtsas att transport av radioaktiva ämnen inte berör kärnkraftsindustrin och att vi, De gröna, diskuterar fel ämne: Vi måste stoppa hycklandet!
Även om en stor del av det radioaktiva avfallet gäller små paket avsedda för laboratorier och sjukhus, är det inte de farligaste.
Det är nämligen transporterna av radioaktivt avfall som utgör den största faran med tanke på den höga radioaktiviteten.
Att säga motsatsen innebär manipulation.
Att ställa frågan om förpackningen av dessa radioaktiva paket är följaktligen inte provocerande, när man vet att hela politiken för säkerhet vid transporter av radioaktiva ämnen grundar sig på en förpackning som skulle motstå alla påfrestningar.
Vi vet likväl att många radioaktiva produkter, och de allra giftigaste såsom plutonium, rullar på de europeiska vägarna.
Är det ett majestätsbrott att vilja avskaffa dessa rullande bomber?
I mitt betänkande försökte jag besvara dessa frågor och ställde den centrala frågan om ursprunget till transporter av radioaktiva ämnen.
Det är här vi berör frågan om kärnkraftsindustrin, i synnerhet frågan om upparbetning av kärnavfall, därför att det just är upparbetningen i fabrikerna i La Hague och Sellafield som orsakar de mest radioaktiva transporterna.
Utan upparbetning, inga fler transporter av radioaktivt avfall.
Denna lösning, den enklaste, är möjlig, eftersom vi i det aktuella kunskapsläget vet att upparbetningen är en ekonomisk och ekologisk förvillelse.
Den senaste utvecklingen när det gäller transporter av i hög grad radioaktiva ämnen gäller avfall från kärnkraftverk som använder MOX.
Detta avfall lagras fullkomligt lagstridigt i La Hague.
Herr talman!
Det innebär att det också fullkomligt lagstridigt har transporterats.
Det tjänar ingenting till att vilja stympa debatten, såsom man försöker göra med detta betänkande.
Den kan emellertid förbättras genom att vi röstar för de ändringsförslag som jag just har lagt fram.
