# ID: svediakorp-gov410905
# author: Hatzidakis (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-12
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 823
# sentences: 30
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EL) Fru talman, herr kommissionär!
Först skulle jag vilja tacka vår kollega Isler Beguin, som ursprungligen var föredragande för detta betänkande, för det arbete som hon har lagt ned.
Jag beklagar att hon inte kunde fullfölja sitt uppdrag och att jag som utskottets ordförande i stället fick åta mig uppdraget, då innehållet i betänkandet i sin slutliga form inte uttrycker den ursprungliga föredragandens intentioner.
Den fråga som detta betänkande bör behandla är, som ni förstår, speciellt brännande och den splittrar den allmänna opinionen i många av Europeiska unionens medlemsstater.
Kärnenergin är i sig en fråga som redan tidigare splittrat Europaparlamentet, av uppenbara orsaker.
Men jag skulle redan från början vilja säga att utskottet för regionalpolitik, transport och turism handlat helt korrekt, då det valt att inte diskutera principfrågan inom ramen för detta betänkande, som utskottet hållit på med länge och redan före valen till Europaparlamentet.
Principfrågan gäller ju om det bör finnas kärnenergi eller inte.
I stället har utskottet valt att endast behandla frågan om transport av radioaktivt material i Europeiska unionen.
Skälet till detta är bl.a., även ur rättslig synvinkel, att Europeiska unionen inte har behörighet att avgöra om vi bör använda kärnenergi eller inte, detta är en nationell behörighet.
Jag tar inte upp denna fråga nu, men sådan är i alla fall situationen.
Vi inom utskottet för regionalpolitik, transport och turism har ingen anledning att ägna oss åt frågor utanför vårt behörighetsområde.
Betänkandet gällde transporter av radioaktivt material, och det är följaktligen dessa vi bör koncentrera oss på.
Dessutom, herr talman, vet vi att vi på internationell nivå har Internationella atomenergiorganet (IAEA), som redan 1961 i sin säkerhetsserie Safety standards nr 6 utfärdade rekommendationer om säkerheten vid transport av radioaktivt material, och även om dessa föreskrifter inte är bindande, har de införlivats i de nationella lagstiftningarna i samtliga medlemsstater.
I IAEA: s regler fästs stor vikt vid förpackningen av det radioaktiva materialet, vilket innebär att de emballage som är underställda IAEA: s regler skall kunna garantera att det material som skall transporteras förblir väl inneslutet såväl under normala förhållanden som vid olyckshändelser, och att de personer som exponeras inte utsätts för några risker.
Jag håller naturligtvis helt med om att säkerheten har absolut prioritet framför upparbetningens ekonomiska lönsamhet och att kärnkraftsindustrin strikt bör följa de internationella reglerna om transporter.
Vi får inte glömma att radioaktivt material transporteras ofta och över stora avstånd, inte bara inom Europeiska unionen utan också från eller till andra kontinenter.
Jag skall inte ta upp några konkreta exempel, det räcker att jag nämner två ord, två platser, som är speciellt laddade, La Hague i Frankrike och Sellafield i Storbritannien, platser för upparbetning av radioaktivt material.
Det finns fyra punkter i betänkandet, som är speciellt viktiga, och jag skulle vilja nämna rubrikerna, för jag har inte så mycket tid till mitt förfogande som jag skulle önska.
För det första: I betänkandet understryks att Europeiska unionen bör anstränga sig för att minska volymen och transportsträckorna för det radioaktiva materialet.
Det är närhetsprincipen, och den uttrycks i en äldre resolution, som Europaparlamentet utfärdade redan 1996.
För det andra: Det är mycket viktigt, vilket också speciellt framhålls i betänkandet, att det sker ett samarbete med länderna i Central- och Östeuropa och att dessa länder rättar sig efter Internationella atomenergiorganets regler.
Anledningen är att det, oavsett om utvidgningen kan äga rum mycket snart, som vi alla hoppas, eller inte, finns stora problem i dessa länder, problem som kan vara ett hot mot de europeiska medborgarnas säkerhet och hälsa.
För det tredje: Det framhålls i betänkandet att befintliga regler och bestämmelser måste följas av alla som har ansvar för transporter av radioaktivt material.
Det räcker inte med lagstiftning, den måste också följas.
Och, för det fjärde; informationen om transporter av radioaktivt material är också en fråga som har behandlats, och vi har sagt att de regionala och lokala myndigheterna bör hållas informerade.
En sista punkt, herr talman, gäller de protester som framförts från olika aktörer i denna fråga.
Vi är alla anhängare av yttrandefrihet för alla europeiska medborgare, men det är viktigt att undvika våld.
Och detta är också en punkt som betonas i det här betänkandet.
Jag vill gärna tala om att betänkandet har fått stöd från en stor majoritet i utskottet, de båda stora politiska grupperna är överens, och av den anledningen måste jag med beklagande säga till parlamentet att jag inte kan ta emot ändringsförslag i enskilda frågor från mina kolleger.
