# ID: svediakorp-gov410821
# author: Lulling (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 589
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) " Jag har inte röstat för Avilés Pereas betänkande om globaliseringens konsekvenser för kvinnorna i Medelhavsområdet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor, eftersom vissa antagna ändringsförslag uppenbarligen bortser från självklarheten att ingen kan åstadkomma det omöjliga.
En liten majoritet i utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor har återigen lyckats överlasta båten på ett groteskt sätt, vilket urvattnar den ursprungliga målsättningen med betänkandet, där jag instämmer i det viktigaste, nämligen att införliva genusdimensionen mainstreaming, i unionens Europa-Medelhavspolitik, och särskilt betona globaliseringen och dess konsekvenser när det gäller kvinnors migration.
Jag förstår inte vad alla dessa krav beträffande inrättandet av ett s.k.
" Europa-Medelhavsmedborgarskap " har att göra med betänkandet.
Vi känner till medborgarskapet i våra medlemsstater och unionens medborgarskap.
Om jag inte misstar mig på den verkliga betydelsen och den juridiska omfattningen av termen " medborgarskap " förstår jag inte hur man kan gå så långt som till att uppfinna ett Europa-Medelhavsmedborgarskap, vilket för medborgarna i medlemsstaterna skulle leda till att konstruera ett tredje medborgarskap, alltså ännu ett utöver dem som åtnjuts av medborgarna i medlemsstaterna som inte hör till Medelhavsområdet.
Varför då inte också kräva ett Europa-Baltmedborgarskap eller ett Europa-Nordenmedborgarskap, och så vidare?
Och vad händer med de icke-europeiska staterna söder om Medelhavet, som förvisso varken har lust eller strävan efter att ansluta sig till Europeiska unionen?
Vissa uttalanden och krav beträffande immigrationspolitiken är lika befängda, eller till och med överflödiga, eftersom de slår in öppna dörrar och bortser från fakta i situationerna.
Andra blandar ihop Europa-Medelhavspolitiken och politiken för samarbete med AVS-länderna, vilket är en helt annan historia.
Jag anser också att den allmänna kritiken mot arbetsgivarna, som alla anklagas för att ha utnyttjat invandrarkvinnor, är oacceptabel.
Jag anser att vare sig lyckan eller livskvaliteten hos kvinnorna kring Medelhavet är knutna till att göra dem till invandrare i allt större utsträckning och förespegla invandringen till medlemsstaterna i Europeiska unionen som en målsättning som skall främjas tack vare regler som är alltmer släpphänta när det gäller visering och behandling av olagliga invandrare.
Att påstå att det finns en koppling mellan regler för invandringen och människohandeln är för mig lika absurt som kravet på att fastställa kvoter för migrationsströmmarna mot Europa.
Vår politik borde snarare hålla migrationsströmmarna inom rimliga gränser, som är godtagbara även för medborgarna i unionens medlemsstater, genom att tillämpa en politik för stöd till utveckling och partnerskap som gör det möjligt både för kvinnor och män att stanna kvar i sitt ursprungsland och där åtnjuta en levnadsstandard, ett socialt skyddsnät och lika rättigheter och möjligheter, som är jämförbara med dem som vi bör tillämpa hos oss.
Vi får i sammanhanget inte glömma att det finns länder kring Medelhavet som inte är medlemmar i unionen, och aldrig kommer att bli det, vars naturtillgångar är mycket större än våra, men vars diktatoriska och korrumperade regimer berövar befolkningen, framför allt kvinnorna, de mest grundläggande mänskliga, sociala och ekonomiska rättigheterna.
Det är genom att föra in dem i sammanhanget med ett partnerskap som kan ändra deras inrikespolitik, och inte genom att tvinga deras medborgare till immigration, som vi gör dem den största tjänsten, särskilt kvinnor och barn som är de första offren i vissa kulturer och religioner, vilka under en hycklande förevändning om skydd berövar dem de mest grundläggande mänskliga rättigheterna. "
