# ID: svediakorp-gov410804
# author: Lang (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 362
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(FR) För de franska ledamöternas räkning i Front National skulle jag vilja betona att denna ändrings- och tilläggsbudget för budgetåret 2001, som innebär 971 miljoner euro för att hantera BSE-krisen, är otillräcklig innan den ens antagits.
Men det är inte det viktigaste.
Det man i dag kan konstatera är att den gemensamma jordbrukspolitikens dödsattest har undertecknats.
Vissa gläds åt det, vi gör det inte!
Flera förebådande tecken aviserade de förutsebara bristerna i Europa.
Vid WTO-konferensen i Seattle förra året ville redan amerikanerna och Cairnsgruppen upplösa den gemensamma jordbrukspolitiken genom att avskaffa exportbidragen och det interna stödet, trots att de aldrig subventionerat jordbruket så mycket tidigare: 23 miljarder dollar enbart för 2001.
BSE-krisen, som är en konsekvens av den världsomspännande frihandeln och avsaknaden av kontroll vid gränserna, förefaller ha givit ett hårt slag mot den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt som Tyskland, som efter Nice blivit Europas största makt, vägrar bevilja extra stöd för att hjälpa uppfödare som befinner sig i ett nödläge, trots att de är offer, och inte ansvariga, för en industrialisering av jordbruket.
Det stämmer att i det här ärendet är José Bové och hans vänner amerikanernas objektiva allierade när de vill förstöra den gemensamma jordbrukspolitiken, några för att återerövra våra marknader, andra för " klasskampen " och inriktningen på tredje världen.
Amerikanerna kommer att dra nytta av vår splittring för att tränga undan den enda allvarliga konkurrenten från världsmarknaderna och återerövra livsmedelsvapnet.
Jag påminner er, kära kolleger, om att den ursprungliga gemensamma jordbrukspolitiken byggde på begreppet med gemenskapspreferens och ekonomisk solidaritet och att Europa, tack vare dessa, blivit inte bara självförsörjande utan även en stor exportör av livsmedelsprodukter av hög kvalitet.
Man hör i dag återigen orden medfinansiering, åternationalisering och medbeslutande på jordbruksområdet, ord som förefaller ha försvunnit från vokabulären sedan toppmötet i Berlin 1999.
Det är bl.a. ett tecken på att Frankrike inte längre har tillräcklig auktoritet och vilja i Europa för att försvara sina intressen, vilket Chirac och Jospin visade i Nice.
