# ID: svediakorp-gov410768
# author: Gawronski (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 595
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
En sak verkar det åtminstone som man skulle kunna säga, efter att ha lyssnat på morgonens debatt, och som vi alla är mer eller mindre överens om i denna kammare, och det är följande: sanktionssystemet fungerar inte i sin nuvarande form, det läcker som ett såll - amerikanerna själva har sagt att det är lika fullt av hål som en schweizerost - och då måste det ändras, för det har inte uppnått de mål som det var avsett att uppnå; ändra, men naturligtvis inte avskaffa.
Det är möjligt att det till och med finns anledning att avskaffa det, som Salafranca sade, men att avskaffa sanktionerna i dag skulle innebära att man gör det möjligt för Saddam Hussein att triumfera inför sitt land och hela den arabiska världen och att upphöja honom till segrare i detta psykologiska krig, just i detta känsliga läge när vi har krig mellan Israel och Palestina, och göra hans diktatur ännu mer permanent och ännu grymmare.
Men då måste vi fråga oss: vad händer med barnen, med folket som lider i Irak?
De, herr talman, är Saddam Husseins offer, inte sanktionernas offer, som kommissionär Patten, vars analys jag verkligen instämmer i, sade så diplomatiskt.
De är offer för en despot som - se till exempel anklagelserna från Kofi Annan - avsiktligt behåller miljontals dollar som han tjänar på olja och inte spenderar dem på mat och mediciner, och detta för att svälta ut sitt folk och för att, något som har visat sig här i dag, väcka vår medkänsla och vår solidaritet och att förvandla varje barn som dör till ett vapen.
En despot som från sitt eget land, där det råder hungersnöd, exporterar livsmedel till grannländerna för att öka sin egen prestige, som finansierar palestinierna som demonstrerar med plakat med hans bild, som skänker tiotusen dollar till varje familj där det finns ett offer för Intifadan, som bygger sig enorma palats - jag har själv sett dem när jag besökte Irak för en månad sedan - på Babylons ruiner.
Irak är Saddams offer, inte sanktionernas offer.
Men sanktionerna måste ändras, enigheten när det gäller sanktionerna försvagas och Saddam Hussein utnyttjar bristen på samsyn bland västvärldens länder på denna punkt, han utnyttjar den för att splittra oss än mer.
De ekonomiska sanktionerna måste lindras, sanktionerna när det gäller vapen och teknik skärpas, åtminstone tills Irak tillåter fritt tillträde för FN: s inspektörer.
Irak håller i själva verket på att rusta upp med kemiska, biologiska och förmodligen också nukleära vapen, och den fara landet utgör förvärras hela tiden.
Den senaste flygraiden mot Bagdad hade naturligtvis kunnat förberedas bättre, man hade kunnat försöka få till stånd en samsyn bland granländerna och kanske även genom samråd med de allierade i västvärlden, men det var en nyttig signal för att lära Saddam Hussein att även med den nya administrationen i USA kommer vaksamheten gentemot honom att bevaras och förhoppningsvis även skärpas, och jag tror att vi redan kan se de första positiva resultaten från denna åtgärd.
I det sammanhanget skulle jag vilja ställa en fråga till rådets tjänstgörande ordförande: tycker ni det verkar som om Colin Powell, under sitt besök i Mellanöstern, har fått Syriens medgivande att låta FN kontrollera användningen av oljeledningen som förbinder Irak och Syrien?
