# ID: svediakorp-gov410762
# author: Belder (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 404
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman!
Att undergräva sin egen politiska trovärdighet är aldrig bra.
Om man gör det gentemot en hänsynslös fiende, så kan det i själva verket få katastrofala följder.
Här är min bedömning av de splittrade europeiska reaktionerna på de senaste amerikanska och brittiska militära åtgärderna mot Saddam Husseins regim i Irak.
Europeiska unionens medlemsstater politik när det gäller Irak förtjänar kritik på tre viktiga punkter.
Till att börja med rimmar den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens målsättning mycket illa med den skriande avsaknaden av enighet vid den senaste Irakkrisen.
Jag delar fullständigt den tyske kommentatorns åsikt när han i slutet av förra veckan sade: " En europeisk utrikespolitik?
Hur bred klyftan mellan ambition och förverkligande verkligen är, visas av de 15 EU-ländernas reaktioner i samband med de senaste bombningarna i Irak: britterna deltog, tyskarna tog betäckning och fransmännen besköt Washington med ord. "
Och vem drog nytta av denna oenighet?
Saddam Hussein, naturligtvis!
Just denne irakiske president är fortfarande, efter två förlorade Gulf-krig, den stora destabiliserande faktorn i Mellanöstern.
Saddam fortsätter att gjuta olja på den olyckliga elden i konflikten mellan palestinier och israeler.
I förbigående säger sig Europeiska unionen sträva efter ett återupptagande av fredsprocessen i regionen.
Hur får rådet och kommissionen detta högstämda mål att gå ihop med de motstridiga europeiska signalerna till Bagdad?
För där piskar en uttalad motståndare mot denna fredsprocess fortfarande upp de arabiska känslorna och hotar till och med att utplåna den judiska staten.
Slutligen, den tredje och kanske mest grundläggande punkten i min kritik mot den splittrade europeiska politiken i fråga om Irak.
Saddam Hussein får stöd av Europeiska unionen vid urholkningen av FN-resolutionerna mot Irak.
I och med detta står inget mindre på spel än det riskfyllda återupplivandet av Landet mellan floderna.
I stället för att oavkortat tvinga Saddams styre att hålla sig till det avgörande avtalet om FN-kontroll av avvecklingen av landets massförstörelsevapen, inklusive möjligheterna till produktion av sådana, i utbyte mot ett upphävande av sanktionerna, går européer, ryssar och kineser i pakt med en despot som externt gjort sitt land till angripare och internt till en rädslans republik.
Jag uppmanar således rådet och kommissionen att snarast, i nära samråd med Bushregeringen, uppföra en konsekvent europeisk politik i fråga om Irak.
