# ID: svediakorp-gov410759
# author: Wurtz (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 700
# sentences: 27
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr tjänstgörande rådsordförande, herr kommissionär!
Jag hörde till dem som ville att en debatt om de amerikansk-brittiska bombningarna av Bagdad skulle föras upp på föredragningslistan för detta sammanträde.
Jag gjorde det i samma anda som när jag vid talmanskonferensen föreslog att von Sponeck, tidigare ansvarig för FN: s program " Olja mot mat " skulle bjudas in till parlamentet, han som var modig nog att avgå med tanke på de fruktansvärda konsekvenserna av Washingtons strategi mot Irak.
Det är min och hela min grupps övertygelse att Europeiska unionen har allt att förlora på att visa sig blygsam eller obeslutsam i denna fråga, och att vi har allt att vinna på att tydligt ta parti.
De senaste attackerna mot Irak illustrerar enligt min uppfattning denna fråga på ett lysande sätt.
Det som i mina ögon står på spel är till att börja med vår uppfattning om de internationella förbindelserna.
Dessa flygattacker mot Bagdad, liksom de tidigare alltsedan operation " Ökenräv " 1998, som vi har i bistert minne, är både fullständigt illegala, fullständigt kontraproduktiva och etiskt oförsvarliga.
De strider fullständigt emot de principer vi förespråkar.
Ingen av FN: s resolutioner innehåller ett sådant utnyttjande av styrka.
På grund av dessa upprepade bombningar har Saddam kunnat undanröja all internationell kontroll över nedrustningsåtgärderna.
Om den irakiska diktatorn slutligen inte upphör att öka sitt herravälde över landet eller ännu längre bort blir däremot större delen av samhället i högsta grad ostrukturerat och utsätts för ett fruktansvärt martyrskap.
Enbart denna anledning borde räcka för att göra unionen mycket mer offensiv och bidra till att den kan ta sig ur denna ovärdiga och dramatiska spiral.
Annars kan vi lika gärna begrava Europa-Medelhavspartnerskapet, som redan äventyrats så.
Det som i mina ögon också står på spel i och med de återupptagna bombningarna mot Bagdad, är det slags förbindelser Europa har med Förenta staterna under ledning av George W. Bush.
Vi får inte glömma att Irak är en av de s.k. " skurk " stater som Washington använder sig av för att motivera sitt program för skydd mot missiler.
Den nya amerikanska administrationen vill, utan några som helst tvivel, testa hur sårbara européerna är när det gäller en ny impuls för den irakiska kartan för att besegra, eller åtminstone dämpa deras opposition mot det nationella missilförsvaret (NMD), detta oansvariga strategiska projekt från Vita huset.
Den tredje viktiga frågan i den europeiska reaktionen på denna amerikansk-brittiska flygoperation är, enligt min uppfattning, trovärdigheten för själva Europaprojektet.
För det är ändå ovanligt att se att en av de stora medlemsländerna, en av pelarna i det som vissa kallar förtruppen, eller den hårda kärnan, i den framtida unionen, särskilt när det gäller säkerhet och försvar, direkt ställer sig på Bush sida.
För närvarande spelar den gamla politiska överensstämmelsen mellan Blair och Clinton inte längre ens någon roll.
Det är inte längre den tredje vägen, man har helt enkelt klivit över den gula linjen.
Vi sade det redan när det gällde Echelon-affären.
Man måste ändå, förr eller senare, kunna träffa val.
Man kan inte hela tiden göra två saker samtidigt.
Och vilket dåligt exempel vi ger till ledarna för kandidatländerna, som uppmuntras att ge garantier till de starkaste snarare än att bygga upp ett gemensamt projekt med sina grannländer och samarbetspartner!
Polen har redan, i stort sett ensamma i världen, lämnat sitt stöd till Washington.
Är det vad vi vill, med tanke på utvidgningen?
Det är anledningen till, herr talman, att även om jag gläds åt viss kritik från det ena eller det andra hållet i unionen mot bombningarna, anser jag att vi behöver en mycket mer voluntaristisk attityd från Europa när det gäller hela Irakfrågan, vid behov genom att använda en typ av förstärkt samarbete med en majoritet av de femton medlemsländerna, inbegripet hävandet av embargot och ett betydande stöd till den irakiska demokratiska oppositionen.
