# ID: svediakorp-gov410754
# author: Patten (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-03-01
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,089
# sentences: 44
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(EN) Ordförandeskapet har just förklarat bakgrunden till de nyligen utförda flygangreppen mot Irak.
Jag vill inte ta upp detta igen, så låt mig bara säga att jag instämmer helt och fullt i den bedömning av situationen som vi just har hört.
Jag instämmer till fullo när det gäller åtskillnaden, som jag tyckte att man gjorde på ett utmärkt sätt, mellan de första initiativen för att skapa en gemensam utrikes- och säkerhetspolitik och den strävan som många har när det handlar om en enda utrikes- och säkerhetspolitik.
Jag instämmer också verkligen i vad som sades om olikheterna mellan medlemsstaterna i detta sammanhang.
Jag vill säga några ord om bakgrunden.
Jag vill säga ett par ord om sanktionerna och om de initiativ som tas för att förbättra det irakiska folkets eländiga situation.
Vi håller alla med om att dödläget när det rör sanktionerna mot Irak och det lidande som detta dödläge har orsakat är oerhört otillfredsställande, och att vi bör göra allt vi kan för att få ett slut på detta.
Vi måste emellertid komma ihåg att man från början hade ett syfte med införandet av sanktionerna.
Som ett resultat av Gulfkriget, beslutade FN: s säkerhetsråd genom ett antal resolutioner att Irak skulle göra sig av med alla massförstörelsevapen, och att detta skulle bekräftas av Unscom, FN: s särskilda kommitté med ansvar för nedmontering av Iraks vapenarsenal och upprätthållande av ett övervakningsprogram för att se till att den inte byggdes upp igen.
I väntan på att detta skulle genomföras, beslutades att Irak skulle underkasta sig olika ekonomiska sanktioner, även om undantag tilläts för nödvändiga humanitära artiklar.
Trots att man hade kunnat göra detta omgående, under 1991, vidtog inte den irakiska regeringen åtgärder för att fastställa ett arrangemang med FN förrän under 1995, när Irak gick med på " olja mot mat " arrangemanget, som formulerades i resolutionen från FN: s säkerhetsråd samma år.
" Olja mot mat " arrangemanget har sedan dess förlängts var sjätte månad och har då gett förbättrade villkor.
I princip skall detta arrangemang ge grundläggande humanitärt bistånd utan någon ytterligare extern hjälp.
Förvaltningen av programmet och samarbetet med den irakiska regeringen när det rör genomförandet av det fungerar emellertid inte på ett effektivt sätt.
Det finns ingen brist på tillgängliga medel för den irakiska regeringen genom " olja mot mat " arrangemanget till inköp av mat och mediciner till folket.
Det är den irakiska regeringen som har valt att inte göra detta, att inte ta vara på den möjlighet som det internationella samfundet ger den.
Sanktionsfrågan blev naturligtvis ännu mer infekterad när Unscom kastades ut från Irak i november 1998, och det tog ett år att komma överens om ett gemensamt förhållningssätt för att ta itu med detta problem.
FN: s säkerhetsråd antog resolution 1284 i december 1999, genom vilken man kunde upphäva sanktionerna mot Irak om landet följde besluten om vapenövervakning.
Irak godtog emellertid inte resolutionen och motsatte sig varje form av samarbete när det gällde bekräftandet av nedmonteringen av massförstörelsevapnen.
Irak har därför inte följt resolutionen från FN: s säkerhetsråd, vilket jag drar mig till minnes att Europaparlamentet tog upp i sin resolution från april förra året.
Vi har nu nått en viktig punkt i våra förbindelser med Irak.
De sanktioner som varit i kraft i tio år har uppenbarligen inte fått de önskade effekterna.
Folk uppfattar det som om sanktionerna förvärrar livssituationen för irakierna.
Saddam Husseins och hans regerings hänsynslöshet har resulterat i undernäring, sjukdom och en omfattande försämring av landets fysiska och sociala infrastruktur.
Denna politik kommer att få konsekvenser som går utöver de nuvarande, som kommer att få bäras av framtida irakiska generationer.
Dessa eländiga omständigheter har gjort att folk har fått upp ögonen för irakiernas umbäranden och vilka problem det innebär att ha förbindelser med en regering som är lika obarmhärtig som den är hänsynslös.
Vi är alla överens om att det uppenbarligen finns ett behov av att omvärdera hela den irakiska frågan och att bestämma vilka åtgärder som är bäst.
Förenta staternas nya utrikesminister, Colin Powell, instämmer också i detta.
Vi får inte förlora det grundläggande målet ur sikte.
Vi måste se till att vi aldrig mer ger Saddam Hussein de medel som krävs för att han skall kunna angripa sina grannländer, eller, för den skull, sitt eget folk.
Sanktionerna är fortfarande i kraft, men vi måste undersöka hur vi kan göra dem tillräckligt effektiva, så att vi kan uppnå det grundläggande målet.
Vi vill koncentrera oss på det irakiska ledarskapet och dess vapen, inte på det irakiska folket och det irakiska samhället.
Det internationella samfundet bör undersöka möjligheterna att ersätta det nuvarande sanktionssystemet med, för att använda jargong, " ett smart sanktionsprogram " och andra lämpliga åtgärder, samtidigt som man skall försöka se till att det inte tillverkas några massförstörelsevapen.
Det irakiska folkets lidanden är i hög grad en fråga för Europeiska unionen.
Sedan Gulfkriget 1991, har Europeiska unionen varit den största biståndsgivaren av humanitärt bistånd till Irak, vilket uppgått till över 250 miljoner euro.
De senaste två åren har Europeiska unionen gett mellan 8 och 10 miljoner euro per år.
För år 2001 kan summan vara något högre och ligga någonstans omkring 12 miljoner euro.
Biståndet, genom ECHO, koncentreras på tillhandahållande av rent dricksvatten och sjukvårdsmaterial, med särskild betoning på institutioner för handikappade, föräldralösa, såväl som gatubarn.
Biståndet från ECHO förmedlas genom icke-statliga organisationer och vederbörliga FN-byråer.
Kommissionen välkomnar återupptagandet av samtalen mellan Förenta nationerna och Irak som ägde rum den 26 och 27 februari i New York.
Även om det inte har rapporterats om några betydande genombrott från tvådagarssammanträdet mellan FN: s generalsekreterare och den irakiske utrikesministern, är det glädjande att man kommit överens om att fortsätta samtalen.
Man bör skicka signaler till den irakiska regeringen om vikten av att samtalen fortsätter och att man når en överenskommelse med Förenta nationerna som gör det möjligt att förbättra den ekonomiska och humanitära situationen i Irak, samtidigt som man tar hänsyn till de olika FN-resolutionerna om Irak; i synnerhet när det gäller frågan om massförstörelsevapen.
(Applåder)
