# ID: svediakorp-gov410733
# author: Van Dam (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 325
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär!
Europeiska unionen har i egenskap av företrädare för medlemsstaterna en viktig roll i regionala fiskeorganisationer.
Åtgärder som avtalats inom dessa organisationer får helt riktigt en plats i gemenskapsrätten.
Den metod som följs kan jag dock tyvärr inte utdela något skönhetspris för.
Parlamentet uppmanas, som en sorts gummistämpel, att godkänna en förordning som redan i princip är bindande.
Jag tror inte att föredragande Varela Suanzes-Carpegna har förstått toppmötet i Nice.
Han anser att Europeiska unionen är en superstat som måste ta på sig alla kostnader för inrättandet av observatörer som skall kontrollera tonfiskfångsterna ombord på medlemsstaternas båtar.
När föredraganden kommer tillbaka på Jorden och till unionen så måste han erkänna att Europeiska unionen är ett långtgående samarbete mellan medlemsstater.
Samfinansiering är absolut inget fult ord och innehåller ingen åternationalisering av politiken.
Jag tycker att det inte är mer än logiskt att de medlemsstater som tjänar på tonfiskfångsterna också bidrar till kostnaderna i samma utsträckning.
En lönsamhetsrapport per medlemsstat skulle kunna försätta föredraganden i trångmål.
Bestånden av långvandrande fiskarter löper allvarliga risker genom överfiske, fångst av små exemplar och av bifångster.
Föredragande Piétrasanta anmärker helt riktigt att EU måste ta sitt ansvar för den dåliga förvaltningen av dessa fiskbestånd.
Kommissionen måste just därför gå i täten när det gäller förvaltningen av de här fiskarterna.
Risken är verklig att allt fler rederier låter sina båtar segla under bekvämlighetsflagg och därmed undgår förvaltningsåtgärderna.
Den svarta listan med förbud mot import från länder som inte bryr sig om de förvaltningsåtgärder som avtalats inom de regionala fiskeorganisationerna bör kompletteras med en offentlig kampanj i syfte att upplysa allmänheten om fiskemetoder, bifångster och mördandet av delfiner.
På det sättet får allmänheten chansen att i sitt köpbeteende välja best fisheries practise.
En sådan kampanj skulle engagera en av stormakterna i den fria marknadsmodellen, nämligen konsumenten.
