# ID: svediakorp-gov410719
# author: Maes (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 419
# sentences: 22
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, herr kommissionär, ärade kolleger!
Van den Berg är optimistisk.
Det är vi också, fast vi vet att det inte står så bra till med utvecklingssamarbetet i världen, inte heller det europeiska.
Därför tycker vi egentligen att det är bra att det utarbetas en ny politik.
Med siffror mätt är biståndet från de europeiska länderna mycket stort, men antalet fattiga i världen har ökat ännu mer under de senaste tio åren.
Bekämpandet av fattigdomen har alltså absolut inte varit en framgång.
Därför är det bra att den prioriteten nu ställs, under förutsättning att man vill erkänna varför man hittills har misslyckats och att man i morgon vill göra något annat, att det upprättas en handlingsplan för det ändamålet och att vi i den är beredda att införa benchmarking (riktmärkning).
Vi är nämligen absolut inte övertygade om att avregleringen av världshandeln leder till att fattigdomen utrotas, även om världshandeln naturligtvis kan hjälpa till att öka välfärden.
Om korruptionen dock förblir oförändrad, om regeringarna inte vill att den nya rikedomen omfördelas, då händer det inte så mycket.
Vi måste dock vara beredda att samarbeta på ett bra sätt med de partner som verkligen vill det.
Vår brist på samstämmighet har redan påvisats och det ansluter jag mig till.
Jag undrar om vi kan tala om samordning och komplettering om länderna fortsätter tro att de måste följa en strikt personlig kulturell, ekonomisk och geopolitisk taktik.
Vi är dock villiga att sätta vår tilltro till reformen av den europeiska utvecklingspolitiken eftersom reformer är ett måste efter så många år av ineffektivitet.
Jag vill ändå ställa några frågor till.
Varför koncentreras inte biståndet i större omfattning till de fattigaste länderna?
Hur mycket kommer de fattiga i de länderna verkligen att få nytta av det?
Och en fråga som Van den Berg ägnade stor uppmärksamhet åt: är man villig att ingå verkliga partnerskap?
Egentligen har vi fått intrycket att våra texter fortfarande andas för mycket enkelriktad trafik och att vi vet allt så mycket bättre.
Kommer vi att få något att säga till om angående anslagen från Europeiska utvecklingsfonden?
Är rådet villigt att avstå från att lägga sig i konkreta planer för genomförande?
Jag kan fortsätta med mina frågor.
Det skall jag inte göra, herr talman, men det är frågor som vi alla här undrar över.
