# ID: svediakorp-gov410709
# author: Gemelli (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 677
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


.
(IT) Herr talman!
Först och främst vill jag tacka kommissionären, som har återkommit till utskottet för utveckling och samarbete flera gånger och därmed har bidragit till och berikat den debatt som har förts i utskottet.
Sedan måste jag tacka utskottets ordförande och alla gruppernas samordnare samt alla ledamöter som har bidragit till att utarbeta detta betänkande och med stor känslighet har tagit emot min inbjudan att göra det till ett dokument som röner ett mycket brett samförstånd och en mycket stor majoritet i parlamentet och samlar alla de ståndpunkter som Europaparlamentet har.
Slutligen vill jag också tacka kollegerna i de andra utskotten: kollegan Carrilho i utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik, Jutta Haug i budgetutskottet, Caroline Lucas i utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi och Patsy Sörensen utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhetsfrågor som har bidragit med sina synpunkter på detta betänkande.
Betänkandet bygger på några grundläggande principer: återställandet av den naturliga jämvikten i miljöskyddet, försvaret av livsmedelskedjan för att försvara ekosystemet, försvaret av den biologiska mångfalden, sökandet efter en ekonomi för självförsörjning, gränserna för industriella monokulturer som innebär utsugning och sedan återställandet av en naturlig jämvikt även när det gäller antropologiska framsteg och ansvarstagande i förhållandet mellan män och kvinnor, mellan vuxna och barn, mellan löntagare och pensionärer med utgångspunkt i ett socialt embryo som är mannen, kvinnan och barnen.
En annan princip är den om en medveten och självständigt administrerad utveckling som kulturell faktor i behovet av, sökandet efter bättre levnadsvillkor: projekt som är självgenererande för att främja utvecklingen och övervinnandet av det förflutna i den lokala kulturen.
Sedan har vi medvetandet om institutionernas roll och nödvändigheten av att involvera individerna i program som gynnar utvecklingen.
Slutligen en speciell, mycket speciell uppmärksamhet riktad mot barnens värld, barnen som för den politiska klassen är en osynlig del av samhället, utan röst och utan rättigheter.
Dessutom en stark roll för kvinnan med ett erkännande av den roll hon alltid har utövat i samhällets olika delar med början i familjen och i arbetet.
Denna inriktning hade debatten i utskottet om meddelandet från Europeiska kommissionen, som vi tyckte var något snävt jämfört med de perspektiv Europeiska unionen måste ha i utvecklingsfrågor.
Och eftersom man inte kan skriva ett sammanhållet betänkande om ett så mångfacetterat arbete vill jag bara säga att de fattigas situation i dag är sämre än den var 1960, det vill säga för fyrtio år sedan, och att andelen skolutbildade har minskat och att man inte kan föra en diskussion om den enskilde, om individen, om personen utan ser på hela världens fattigdom i statistiska och ekonomiska termer.
Också skuldproblemet kan och måste vi åtgärda, under förutsättning att vi lyckas införa en övervakning av ländernas statsbudgetar för att skapa budgetutrymme för att utrota fattigdomen.
På samma sätt måste landsbygdens utveckling förbättras, betonas och ökas bland annat för att neutralisera inflyttningen till miljonstäderna.
Vad sedan konfliktförebyggande åtgärder anbelangar anser jag att dessa behandlades mycket uttömmande i Carrilhos yttrande för utskottet för utrikesfrågor, mänskliga rättigheter, gemensam säkerhet och försvarspolitik, och jag anser att även dessa kan hanteras i termer av regionalisering av utvecklingspolitiken.
Jag skulle vilja understryka en sista punkt: jag tycker att det verkar finnas en tendens att ta itu med utvecklingsfrågorna och frågorna om utrotande av fattigdomen genom att överlåta denna uppgift till de multinationella företagen.
Jag anser att dessa inte är lämpade för att lösa denna uppgift.
Däremot tycker jag att vi måste sätta värde på de icke-statliga organisationernas roll.
Dessa skall ha ett prioriterat förhållande till befolkningen i utvecklingsländerna.
Sammanfattningsvis: jag vet inte om vi kommer att lösa dessa problem med detta betänkande, jag tycker bara att det finns många barn, kvinnor och män som behöver vår hjälp och att vi måste försvara dem.
