# ID: svediakorp-gov410672
# author: Niebler (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,019
# sentences: 56
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, ärade herr kommissionär, ärade kolleger, mina damer och herrar!
Jag vill börja med att tacka alla kolleger för stödet till mitt betänkande om direktivet om auktorisation.
Kollegerna har lagt fram mycket bra ändringsförslag som jag med glädje har infört i mitt betänkande.
Jag vill även rikta ett stort tack till kommissionen och det nuvarande ordförandeskapet i rådet som vi har bedrivit ett konstruktivt samarbete med de senaste veckorna och månaderna.
Nu övergår jag till auktorisationsdirektivet och mitt betänkande.
Hur ser den nuvarande situationen ut beträffande auktorisationsförfarandet för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster i Europeiska unionen?
Efter kommissionens femte och sjätte rapport om genomförandet av reformpaketet på telekommunikationsområdet och undersökningarna från European Telecommunication Office har medlemsstaterna utformat sitt auktorisationsförfarande på helt olika sätt.
Det utgör ett hinder för leverantörerna av gränsöverskridande telekommunikationstjänster.
Det innebär för närvarande i praktiken att affärsverksamhet på telekommunikationsområdet huvudsakligen kan påbörjas efter att en myndighet i förväg har fattat beslut, det vill säga när ett individuellt tillstånd har givits.
I medlemsstaterna förekommer olika former av individuella tillstånd, där vissa stater kopplar en omfattande informationsplikt till tillståndet, medan andra inte har någon alls.
Följden är att tillståndsförfarandets längd varierar i de olika medlemsstaterna, innehållet i tillstånden varierar liksom även avgifternas storlek.
Syftet och målsättningen med det auktorisationsdirektiv som kommissionen har lagt fram är att skapa ett botemedel mot detta.
Direktivet vill uppnå en mer harmoniserad och mindre tungrodd reglering av marknadstillträdet för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster inom gemenskapen.
Tillståndsbestämmelserna måste i framtiden vara rättvisa, förutsägbara och så lite betungande som möjligt för operatörerna.
I vissa medlemsstaterna sker redan en sådan tillämpning.
Därför är det bra och riktigt att kommissionen föreslår att detta skall införas i hela Europa.
Ett par ord om innehållet i förslaget till direktiv.
I fortsättningen behöver inte nätoperatörerna eller leverantörerna av kommunikationstjänsterna ansöka om individuella tillstånd, det vill säga be en myndighet om lov i förväg innan de erbjuder sina tjänster.
De måste givetvis följa riktlinjerna i de allmänna auktorisationerna.
Samtidigt minskar villkoren som kan ställas på tjänsteleverantörerna och harmoniseras på europeisk nivå.
Vidare innebär förslaget att tjänsteleverantörer i fortsättningen inte längre är skyldiga att lämna information i samma utsträckning.
De nationella tillsynsmyndigheterna får framöver endast begära sådan information som de objektivt sett behöver för att kunna granska om tillståndsvillkoren är uppfyllda.
I och med förändringen av tillståndsbestämmelserna tillförsäkras leverantörerna möjligheten att på ett snabbt och obyråkratiskt sätt erbjuda sina telekommunikationsnät och -tjänster i hela Europa.
Jag ser det som en milstolpe på vägen mot en dynamisk och konkurrensinriktad marknad för elektronisk kommunikation inom unionen.
Låt mig ta upp ett problem som för närvarande drabbar leverantörerna hårt i praktiken.
Det råder fortfarande stora problem med tilldelningen av ledningsrätter.
Även här skiljer sig bestämmelserna i medlemsstaterna markant åt beträffande tilldelningsförfarandet, avgifterna och villkoren.
Det innebär givetvis att uppbyggnaden av infrastrukturen försvåras alldeles i onödan.
Trots allt kräver omläggningen av telekablar med en viss längd avsevärda insatser.
Man måste ansöka om en rad ledningsrätter i städer, kommuner, förvaltningsområden.
Man måste be om byggnadstillstånd.
Man behöver ofta ett godkännande av hundratals markägare innan man som operatör kan sätta igång.
Medlemsstaterna skall därför genom direktivet åläggas en skyldighet att offentliggöra en förteckning över avgifter, förfaranden och villkor i samband med tilldelningen av ledningsrätter.
På det viset får operatörerna åtminstone en överblick över det rättsliga läget, något som är tidsbesparande när de ansöker om ledningsrätter.
En annan fråga jag ställer mig kritisk till är slutligen de administrativa avgifterna.
Storleken på de administrativa avgifterna måste i större utsträckning anpassas efter de kostnader som uppstår i samband med förvaltningen och kontrollen av de allmänna auktorisationerna.
Direktivet innebär att medlemsstaterna är skyldiga att lägga fram årliga rapporter för en kostnadsinsyn.
Enligt direktivförslaget fördelas de administrativa avgifterna mellan de enskilda företag som tillhandahåller en tjänst med allmän auktorisation.
Måttstock för fördelningen anser jag inte, till skillnad från kommissionens förslag, bör vara respektive företags omsättning utan de administrativa avgifterna bör snarare fördelas proportionellt mellan de sökande.
Mindre företag som har en årlig omsättning på max 10 miljoner euro bör befrias helt från dessa avgifter, så att marknadstillträdet underlättas även för små och medelstora företag.
Det var en inledning till mitt betänkande.
Jag vill nu lyfta fram en viktig aspekt i Paasilinnas betänkande.
Som Paasilinna redan har sagt innebär kommissionens förslag att de nationella tillsynsmyndigheterna i fortsättningen inte själva får fatta alla viktiga beslut på telekommunikationsområdet.
I stället skall de förbereda förslag som kommissionen prövar inom en månad och sedan godkänner eller förkastar.
Om förslaget förkastas kan kommissionen inom ytterligare två månader meddela vederbörande tillsynsmyndighet ett beslut.
Dessutom skall kommissionen i fortsättning även besluta om och i så fall på vilka frekvenser obligatoriska radiosändningar skall ske.
Det har hittills även i överensstämmelse med parlamentets uppfattning varit en fråga för de enskilda medlemsstaterna.
Jag vill därför uttala mig mot detta förslag som finns med i ändringsförslag 33 från utskottet för industrifrågor, utrikeshandel, forskning och energi och har antagits av en stor majoritet i utskottet.
Jag är personligen övertygad om att de nationella myndigheterna står närmare marknaden än kommissionen och därför bättre i enskilda fall kan avgöra på vilket sätt och i vilken utsträckning en ytterligare avreglering av telekommunikationsmarknaderna skall ske.
Avregleringen av telekommunikationsmarknaderna har blivit en riktig framgång.
Konsumenterna kan i dag välja mellan många olika företag och samtalskostnaderna har sjunkit snabbt.
Det finns i synnerhet inte på detta stadium i förfarandet någon anledning att ta ifrån den framgångsrika nationella tillsynen spiran och överföra beslutsbefogenheten till kommissionen.
Beslutsprocessen blir på det viset bara långsam och tungrodd.
Jag har nu än en gång lagt fram ett ändringsförslag som parlamentet kommer att rösta om i morgon.
Det är ändringsförslag 78.
Jag ber att ni stöder det förslaget och tackar för er uppmärksamhet.
