# ID: svediakorp-gov410640
# author: Schreyer (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2001-02-28
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,176
# sentences: 60
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Herr talman, mina damer och herrar!
Jordbrukspolitiken har i flera veckor stått i fokus för den offentliga debatten.
Det är en utmaning och en chans för jordbrukspolitiken, eftersom det tydligt framgår att det nu måste föras en debatt om vad vi egentligen förväntar oss av jordbrukspolitiken.
Handlar det bara om kvantitet, eller hur mycket handlar det även om kvalitet?
Hur noggrant skall de mål följas som vi ställer upp för jordbrukssektorn om landskapsbevarande, kulturskydd, djurens välbefinnande och miljöskydd?
Vi har i debatten hört många talare klargöra att de tidigare förslagen som stöddes av kommissionen och Europaparlamentet i stor utsträckning tog upp dessa mål men förkastades av rådet.
Jag hoppas att rådet nu förstår att det inte längre kan avvisa utan måste föra denna debatt.
Jag vill även påpeka att man vid debattens anpassning till målen givetvis inte får försumma det agerande som krisen kräver.
Genom att inte fatta några beslut förbättrar man inte situationen utan förvärrar den snarare.
Kommissionen tog sitt ansvar på allvar för att lägga fram förslag redan i november-december när den andra BSE-krisen bröt ut.
Vi säkrar nu finansiellt de beslut som fattades redan i december.
971 miljoner euro, det är en stor tilläggsbudget.
Jag skulle verkligen uppskatta om parlamentet ville godkänna denna budget.
Ytterligare 971 miljoner euro innebär att mer än 7 miljarder euro ställs till förfogande för nötköttssektorn i år.
Det är en ökning med mer än 50 procent jämfört med i fjol.
Jag poängterar detta för att klargöra att Europeiska unionen inte heller i den nuvarande krisen lämnar jordbrukarna ensamma och att en stor del av vår budget avsätts för detta ändamål.
Jag anser att det bör betonas än en gång.
Jag håller emellertid också med alla dem som påpekar att vi betalar 6 miljarder euro i produktionssubventioner och nu lägger till ytterligare en miljard för att bli färdig med produktionen i och med att vi delvis förstör den, och tydligt påvisar behovet att agera och skapa en ny inriktning.
Jag vill kort nämna vad denna ändringsbudget används till - en del, det vill säga 33 miljoner till ytterligare BSE-tester, därefter en stor del till interventionsköp och den största delen till att köpa upp nötboskap för destruktion.
Det måste också tydligt påpekas.
Men mycket pengar går till jordbrukarna för att kompensera en del av inkomstbortfallet.
Jag kan också påminna om att det fortfarande är olika system som råder inom nötköttssektorn.
När priset faller under en viss nivå, är Europeiska unionen tvungen att åtminstone köpa upp köttet från handjuren.
Hur är det egentligen med den etiska sidan av saken?
Det är givetvis ett tragiskt kapitel, om vi nu ställer 700 miljoner euro till förfogande för destruktion av nötkreatur.
Det är ett tragiskt kapitel för jordbrukspolitiken och ett tragiskt kapitel för skattebetalarna.
Ändå bör det påpekas att det faktiskt inte finns några alternativ.
Det handlar inte om att propagera för ett slaktprogram, utan det handlar om en nödvändig åtgärd, eftersom mycket färre slakter utförs nu än normalt.
Låt mig bara kort kommentera frågan om livsmedelsstödet skulle vara ett alternativ.
Livsmedelsstöd i form av nötkött förutsätter att det finns slutna kylkretslopp i mottagarländerna.
Vi kan inte bara lasta nötkött på ett fartyg och frakta det till ett fattigt område, för då är köttet ruttet när det kommer fram.
Då är det inte till någon nytta.
Allt detta måste man ta tänka på.
De erfarenheter som Europeiska unionen har i praktiken, att den regionala marknaden då till viss del förstörs måste tjäna som en uppmaning åt oss att inte upprepa samma fel.
Än en gång: Det är självklart att det förslag som nu har lagts fram med finansiella garantier är ett nödpaket.
Nu håller nästa steg på att diskuteras, närmare bestämt inom ramen för Agrifin-rådet.
Den här veckan kommer vi att hålla överläggningar om detta andra paket som innehåller åtgärder som sträcker sig längre än den nuvarande reaktionen när det gäller åtstramningar.
Naturligtvis kan och måste vi föra en debatt om huruvida ytterligare åtgärder är nödvändiga.
Men vi måste också kunna enas om något.
Jag måste säga att jag har förvånats över det jag ibland läser i tidningarna om det paket som Fischler har föreslagit.
Det har inte mycket gemensamt med förslaget.
När jag läser om ett masslaktprogram som Fischler skulle påbjuda, vill jag än en gång påpeka att det rör sig om ett erbjudande från Europeiska unionen att köpa upp kött som det för närvarande saknas köpare till.
Då säger vi att vi endast gör det genom en samfinansiering, en del måste även finansieras av medlemsstaterna.
När det skapar ett sådant starkt motstånd, samtidigt som säkerhetsnätet är uppspänt, när det är uppenbart att det kommer att bli Europeiska unionen som får köpa upp det, kan jag ibland inte undgå att tänka att det är som att spela Svarte Petter.
Nu över till frågan vilka fortsatta åtgärder som kan vidtas till följd av krisen.
Det är bra om många förslag läggs fram.
Jag tycker också att det är riktigt att fortsätta fundera över detta, till exempel ett bidrag vid tidig försäljning, för faktum är att problemet till viss del är löst om ett djur kommer ut på marknaden med halva vikten, i stället för att det skall gödas ytterligare.
Jag anser också att det är viktigt att fundera över att biståndet befrias från produktionstvånget för att på det viset i större omfattning införa de övriga målen för jordbruket i bidragssystemet.
Men låt oss vara klara över att det vi i dag finansiellt garanterar är en nödvändig första reaktion.
När vi talar om det andra paketet talar vi även om krishantering.
Men då måste givetvis de första åtgärderna ha vidtagits och vi får sedan inleda den tredje etappen med mid-term review, för att i större omfattning införa de övriga målen för jordbruket i vårt biståndssystem.
Jag vill även säga ett par ord om mul- och klövsjukan, eftersom vissa kolleger har nämnt denna.
Katastrofen i Förenta kungariket är redan mycket omfattande.
De närmaste dagarna kommer det beroende av inkubationstiden att visa sig om sjukdomen har spridit sig till kontinenten.
Vi måste vara beredda på det.
Vi måste också som budgetansvariga vara beredda på att konfrontera svåra problem.
Vi måste också vara beredda på att vi kanske inte har nått botten i jordbrukskrisen ännu.
Jag hoppas inte att det blir så.
Men vi kanske ändå måste tänka oss den möjligheten.
Desto viktigare är det att nu hantera krisen med klart förstånd, och samtidigt följa en väg som leder till målen, det vill säga en sammanfattning av målen för jordbrukspolitiken, för konsumentskyddet och för djurens välbefinnande och miljöskyddet.
